Sök

Minskar risken att bränna apl-platser

Malin Nyberg, yrkeslärare på barn- och fritidsprogrammet, Rönninge gymnasium.

Som yrkeslärare vet man alltför väl både vad det är och innebär när en elev ”bränner en apl-plats”. Yrkesmässigt är det få saker som får mig att må så dåligt. När det händer skäms jag ögonen ur mig. En ”bränd” apl-plats skapar problem på så många sätt för eleven själv, för apl-platsen och för skolan.

Att ”bränna” en apl-plats innebär att eleven inte är välkommen tillbaka och att apl-platsen inte vill ta emot fler elever i framtiden. En elev som missköter sig på en apl-plats kan göra det på många olika sätt. Eleven kanske är tuff och har attityd, krånglar med tider eller inte dyker upp. Det kan handla om att eleven inte deltar aktivt i arbetsuppgifterna och med sitt kroppsspråk visar att den inte vill vara där. Det kan handla om att eleven beter sig olämpligt och gör sig osams med personalen. Jag har varit med om det mesta under mina 13 år i yrket.

Jag har förfasats över dessa elevers beteenden. Jag har gnällt och muttrat. Jag har klagat över dagens ungdom och undrat vart världen är på väg. Det har tyvärr inte hjälpt.

För några år sedan fick jag och mina kollegor nog av att gnälla och förfasas. Vi försökte istället sätta oss in i hur de elever som ”bränner” platser kan uppleva apl. Vi försökte verkligen hitta orsakerna till att eleven ”brände” platsen medvetet eller omedvetet. En del saker kan vi inte råda över, men samtidigt är det mycket vi kan göra. 

Vi vidtog många åtgärder. Vi insåg bland annat att vi behövde blir bättre på att förbereda både elever och handledare inför apl. Det blev också tydligt att fler elever än vad vi trodde från början, behövde stöd och stöttning i samband med apl. Stöttningen kan se olika ut och den görs utifrån den enskilda elevens behov. En enkel stödåtgärd är att vi följer med eleven till apl-platsen första dagen eller att vi tillsammans med eleven varit
och besökt platsen innan.

Vi upptäckte även att vi under apl behövde ha mycket mer kontakt med eleverna än vi trott. Nu ringer vi exempelvis alla elever de första dagarna på apl och med jämna mellanrum under hela apl-perioden för att stämma av hur de mår. Trepartssamtalen har kompletterats med spontanbesök där vi hoppar in på apl-platsen och bara kollar läget. Vi har också mycket mer telefon- och mejlkontakt med handledaren än tidigare.

Har vi lyckats lösa alla problem? Nej, men jag har inte behövt skämmas som tidigare. Genom att vara lyhörda och genom att fånga upp signalerna i tid har vi de senaste åren inte haft någon elev som ”bränt” platser enligt tidigare definition. Om en elev av någon anledning inte trivs eller handledaren inte trivs med eleven har vi snabbt kunnat vara där och stötta, medlat eller bytt plats på eleven om det behövts. Därmed har varken platsen eller eleven blivit ”bränd”. Vi upplever också generellt att elever och handledare trivs bättre och känner sig tryggare under apl, vilket gör att vi känner oss tryggare.

Ibland tror jag att vi glömmer att den där eleven som är tuff och har attityd, som krånglar med tider eller inte dyker upp, faktiskt ger uttryck för osäkerhet och att den behöver hjälp.

Just nu!

Plus: Att årskurs 1 är ute och gör sin första APL.

Minus: Att det är mörkt och kallt.