Sök
Läraren.se är vinnare av publishingpriset 2020!

Gerland: Metoderna sitter fast i det förgångna

Gunilla Gerland, utbildare inom autism och Specialpedagogiks krönikör, tycker det vore dags för den ohederligt otydliga Waldorfrörelsen att skaffa en vitbok. Illustration: Therese Nilsson

Waldorfrörelsen vill utbilda barn och behandla neuro­psykiatriska funktionshinder – men inte prata om varifrån deras idéer kommer, och varför de ska tillämpas.

Genom mitt arbete med handledning och utbildning kring autism har jag haft kontakt med flera Waldorfskolor och läkepedagogiska verksamheter och mött både kloka människor och människor med ovetenskapliga och tokiga idéer. Detsamma kan sägas om andra verksamheter jag handlett i och föreläst för. Men med en avgörande skillnad. I andra verksamheter har orsaken till tokiga idéer varit bristande kunskap, inte en alternativlära.

Waldorfkritiker har funnits länge, men det är kanske först nu, med anledning av Jasper Lakes dokumentärserie  om Solvikskolan, ”De utvalda barnen”, som kritiken nått allmänheten.

Waldorfs förespråkare menar ofta att antroposofin inte har någon betydelse för eleverna eftersom de inte känner till den, att den praktiska erfarenheten av metodiken är ”bortkopplad från den antroposofiska läran”.  Det är förstås helt i linje med att Steiner själv ansåg det inte skulle undervisas i antroposofi i skolan. Men någon bortkoppling var det inte tal om. Eleverna ska förstå den med känslorna, inte med intellektet.

”Om Steiners mest bisarra idéer ska ses som en produkt av sin tid och inte längre är relevanta, vilka av hans andra idéer är relevanta i dag och varför?”

Att allmänheten inte känner till den bakomliggande läran är inte konstigt. Man har aldrig varit helt öppen med den utåt, och så har det varit ända sedan Steiner själv på den allra första Waldorfskolan avrådde personalen från att tala öppet om vissa saker. På senare tid har man alltmer tonat ned både läran och kopplingen till Steiner. Men är en ”modern Steiner-pedagogik”, baserad på en antroposofi som inte är pseudovetenskaplig, möjlig?

Rudolf Steiner (1861–1925) utvecklade antroposofin i början av 1900-talet, utifrån upplevda kontakter med andevärlden. Läran rörde allt från en filosofisk kosmologi, reinkarnation och förhållandet mellan godhet och ondska till jordbruk och pedagogik för barn och psykiskt funktionsnedsatta.

Läkepedagogiska verksamheter bedriver omsorgsverksamhet baserad på antroposofi och överlappar med Waldorf till både innehåll och struktur. De har inte diskuterats så mycket, vilket kan bero på att insynen är mindre och att den inte är så väl definierad som Waldorf.

Ursprunget till läkepedagogiken är Steiners tolv lektioner i ämnet, med inkarnation som röd tråd. Steiner trycker särskilt på att karma, handlingar i tidigare liv, kan göra att man inte fullständigt inkarneras, vilket leder till utvecklingsmässig funktionsnedsättning.

Lektionerna innehåller en hel del av Steiners märkliga medicinska uppfattningar. Ett exempel bland många är hur huvudstorleken på en pojke med hydrocephalus (shunten var inte uppfunnen) visar att pojken befinner sig på ett embryostadium. ”You will find that you have in this child nothing else than a giant embryo!” utbrister Steiner.

Det är kanske svårt att tro att de här idéerna om inkarnation kan ha någon betydelse i dagens verksamhet. Men i själva verket är de orsaken till betydande delar av metodiken. Exempelvis kommer de sjuårsperioder som löper genom Waldorfskolans egen läroplan (”En väg till frihet”, 2016) ur Steiners vision om den mänskliga naturen.

Steiners rasmytologi

Enligt Steiner skulle den ariska rasen – som har sina rötter i den förlorade civilisationen Atlantis(!) – vara mer ”rasmässigt framstående”. Denna ras kommer, i enlighet med en kosmisk plan, att fortsätta in i nästa tidsepok. Detta hänger samman med hans inkarnationslära, då han menade att alla själar måste passera genom alla raser genom återfödelse.

Källa: Staudenmaier, P. Race and Redemption: Racial and Ethnic Evolution in Rudolf Steiner’s Anthroposophy. Nova Religio: The Journal of Alternative and Emergent Religions vol. 11 no. 3 (2008), 4–36

Enligt visionen har vi fyra ”kroppar”: fysisk kropp, eterkropp, astralkropp (själ), samt ego-/andekropp. Inkarnationen sker genom att kropparna gradvis tar plats i den fysiska kroppen. Eterkroppen är inkarnerad i sjuårsåldern (när man tappar sina tänder), astralkroppen i 14-årsåldern och jaget vid 21 års ålder. Vidare innefattar människans själ tre krafter: vilja, tänka och känna. Den som är förtrogen med Waldorf känner lätt igen hur delar av pedagogiken är byggd runt sjuårsperioderna och de tre ”krafterna”.

Inkarnationsläran ligger också bakom stoff i undervisningen. Ett stickprov: fokus på ”legender och människoöden” i årskurs två. Enligt Steiner ska eleven genom att lyssna till berättelser där ödet har betydelse lära sig att med känslan förstå att människan har ett öde, och skillnaden mellan den karma som är under utveckling och den som är fullbordad. Och det Waldorfspecifika ämnet eurytmi skapar, menar Steiner, en kontakt med tidigare och kommande liv och länkar till den översinnliga världen.

Illustration: Therese Nilsson

Jag hör invändningarna: ”Det där är gammalt, vi arbetar inte så” … ”jag arbetar i en Waldorfskola och jag har aldrig hört det där.” I den egna läroplanen heter det förstås att legenderna skapar ”en öppning till historieämnet” och ger ”underlag till existentiella samtal”, att eurytmin utvecklar ”kroppsmedvetenhet och motorik”. Sjuårsperioderna hänvisar man till ”de gamla grekerna”.

Men det är faktiskt precis så, i enlighet med Steiners inkarnationslära, man arbetar i dag. Även om alla kanske inte känner till läran bakom metodiken. Fast det borde de göra. Enligt det egna senaste internationella konsensusdokumentet (”Kännetecken för en Waldorf-/Steinerskola”, 2014) ”grundar sig” en Waldorfskola ”i människo­kunskapen” (ett antroposofiskt begrepp). I Waldorflärares uppgift ingår också ett ”gemensamt studium av pedagogikens antroposofiska grunder” och att sträva efter ”kunskap och självuppfostran med hjälp av antroposofin”.

Om det nu finns en moderniserad Waldorfpedagogik bör man rimligen tydligt kunna förklara varför man ändå behåller struktur och metodik. Men det är som att man inte kan ta ett tydligt avstånd från något Steinerskt, inte ens sådant man inte tror på.

Tydligast blir det kanske med Steiners rasmytologi. Man menar ofta att den frågan är så uttjatad och att kritiken rentav är naiv. Sant är att frågan diskuterats ett bra tag, både internt och externt. Vad som däremot ännu inte inträffat är att man från rörelsens håll sagt ”Steiner hade fel”, eller ens ”vi tar fullständigt avstånd från detta”. I stället säger man att Steiner måste förstås utifrån sin tid och att frågan om rasism faller på sin egen orimlighet eftersom Waldorf finns i många delar av världen.

Enligt Bobbo Sundgren, tidigare Waldorfelev, undervisades han i Steiners raslära så sent som 1994. Ja, olämpliga lärare förekommer i andra skolformer också. Men det sätt på vilket man i dag bemöter kritik och ifrågasättanden – att kritikerna ”missförstått”; att det som är problematiskt ”är inte Waldorf” eller ”kunde hända var som helst” – skapar en miljö där en lärare lättare tar sig sådana friheter. Det krävs tydlighet för att förhindra det, en tydlighet som i dag saknas.

Antroposofins förgreningar

De olika grenarna är alla åtskilda med egna organisationer men hänger samtidigt samman genom överlappande praktiker och teorier. Alla
bygger på vad Rudolf Steiner tyckte sig ha skådat i den ”översinnliga andevärlden”.

Waldorfpedagogik

Pedagogik för förskola, grundskola och gymnasium.

Läkepedagogik och socialterapi

Antroposofisk omsorg om personer med psykiska funktionsnedsättningar.

Eurytmi

En rörelsekonst som Steiner uppfann och som finns i olika former, som del av pedagogiken inom Waldorf, som behandlingsform inom antroposofisk alternativmedicin (läkeeurytmi) och som scenkonst.

Antroposofisk medicin

En alternativmedicin baserad på bland annat föreställningar om hur olika organ hänger samman med planeter och om ett ”rytmiskt center” i kroppen som reglerar balansen mellan två poler: den metabola (bålen och lemmarna) och det neurosensoriska (huvudet). Man praktiserar exempelvis örtmedicin, massage och läkeeurytmi.

Biodynamisk odling

Ett jordbruk som visserligen är ekologiskt men bygger på föreställningar om hur kosmiska krafter påverkar grödorna. Biodynamisk odling kan inte betraktas som strikt vegansk då olika delar av djur (horn, urinblåsor, tarmar) används i beredningen av olika preparat.

Vad skulle en Waldorfpedagogik utan antroposofi vara? Om Steiners mest bisarra idéer ska ses som en produkt av sin tid och inte längre är relevanta, vilka av hans andra idéer är då relevanta i dag och varför? Om Waldorfskolor bara är vanliga skolor med inriktning på rörelse, konst och hantverk, varför arbetar man då med just eurytmi, formteckning och stickning?

Som filosof är Rudolf Steiner ibland intressant, och han var nytänkande exempelvis i att personer med intellektuell funktionsnedsättning skulle få skolgång. Walfdorfpedagogik är knappast direkt skadlig. Jag har sett verksamheter som gjort fina insatser för barn med autism men det måste tillskrivas engagerad personal, inte Steiners pedagogik. Och vill man försöka ge metoden äran när man lyckas håller det inte att slå ifrån sig med att ”det kan hända var som helst” när man misslyckas.

Hela rörelsen har en otydlighet som enligt min uppfattning är intellektuellt ohederlig och (den kanske därav följande) oviljan att metodiskt utvärdera och revidera arbetssätten, strukturen och kulturen är mycket problematisk. Det är nog dags för en vitbok.

Källor

”Kännetecken för en Waldorf-/Steinerskola”, Internationella Konferensen för Waldorf/Steinerskolor (Haager Kreis, 2014).

Cusack, C M: ”The Contemporary Context of Gurdjieff’s Movements”, Religion and the Arts 21 (2017, sid 96–122).

Frisk, L: ”The Anthroposophical Movement and the Waldorf Educational System”, ”Handbook of New Religions and Cultural Production” (Brill Academic Publishers, 2012).

Marshak, D: ”The vision of Rudolf Steiner”, Counterpoints 48 (1997, sid 35–55).

Steiner, R: ”Art as Spiritual Activity” och ”Faculty Meetings with Rudolf Steiner. Vol 1. 1919–1922” (Anthroposophic Press, 1998).

Steiner, R: ”Curative Education. Twelve Lectures for Doctors and Curative Teachers”, Rudolf Steiner Archive -

(rsarchive.org).

Sundgren, B: ”Vi undervisades i raslära på waldorfskolan”, (insändare i Dagens Nyheter (2021-05-29).

Tyson, R: ”Waldorfpedagogik och kritik (del 2)”, Waldorflärarhögskolan, wlh.se ((2021-05-16).

Waldorfskolefederationen: ”En väg till frihet” (Telleby Bokförlag, 2016).