Sök
Läraren.se är vinnare av publishingpriset 2020!

Augustsson: Specialpedagogik påminner om trädgårdsarbete

Specialpedagogiks krönikör Eva Augustsson om vad jobbet måste handla om: att gå på djupet.

Eva Augustsson är ­specialpedagog och bor i Falköping. Hon har nyligen gått i pension men rycker fortfarande in vid behov!

I gräsmattan vid sommarstugan är ogräset inte så störande, när det samsas med mossa och vilda blommor. Det är värre i de tuktade miljöerna, i rabatten eller den gamla uteplatsen med stenplattor. Men när det finns barnbarn som lockar så låter jag det vara. Plantorna jag vill ska växa slokar direkt om de inte får vatten och omsorg. Ogräset, däremot, slår sig fram på de mest oväntade ställen med en beundransvärd inneboende växtkraft.

Med åren har jag utvecklat en hemmagjord filosofi om tre sätt att angripa ogräset i den tillrättalagda miljön.

Strategi 1: Quick fix

En helt omöjlig metod för att bli av med ogräset men den kan förvilla för stunden. Som när ordföranden i stugföreningen oanmäld dyker upp nere vid grinden och vill ha protokollet påskrivet. På ett ögonblick vinklar jag utebordet, ställer några stolar som försvarsmur och draperar en badkappa lite nonchalant över stolsryggen.

Strategi 2: Fixa på ytan

Som när den årliga grillfesten närmar sig. I sista minuten kommer trädgårdshandskarna på och snabbt går jag runt på uteplatsen och rycker bort allt som sticker upp. Det ser hyfsat snyggt ut.

Strategi 3: Gå på djupet

Mer tidskrävande men ger bäst resultat på sikt. Här gäller att ha både tid och tillgång till lämpliga verktyg för just ogräsbekämpning. Modellen kräver, som sagt, en mer avancerad och tålamodsprövande arbetsinsats. Den går i korthet ut på att gräva på djupet och ta bort ogräset med roten.

Det finns ingen tid för förberedelse utan här gäller quick fix

I tanken kan resonemanget överföras till många olika områden i livet. Till samtal, relationer och till vårt arbetsfält inom sektorn specialpedagogiska insatser. Vi vet om att det finns brister av olika slag i skolmiljön. Vi ser att flera elever inte får det stöd som de är berättigade till. Vi känner till att det saknas anpassningar, kartläggningar och personella insatser. Och alldeles snart ska vi ta tag i det där, vi ska bara först … Angelägna elevärenden läggs på hög och ligger där och skaver.

Plötsligt inträffar något som gör att det blir brandkårsutryckning. Det måste hända något för den här eleven just här och nu. Det finns ingen tid för förberedelse utan här gäller quick fix. Vi hittar en tillfällig lösning så har vi gjort något. Vi möblerar om och skyler över.

Metod nummer två är gissningsvis den i särklass vanligaste arbetsmodellen. Vi fixar på ytan, testar och kartlägger, dokumenterar, sammanställer och informerar. Men det åtgärdande arbetet uteblir av olika anledningar. Tid och lämpliga verktyg saknas. Det ser bra ut men snart sticker problemen upp igen. Det vi inte går till botten med får vi hålla på och åtgärda hela skoltiden ut.

Och slutligen den tredje modellen, där vi borde befinna oss. Med rätt verktyg, tid och grundligt arbete. Tålmodigt hålla ut. Tidskrävande och utmanade – javisst, men det enda som ger resultat på sikt.

För det där som vi har bestämt oss för är ogräs – det har en väldigt stark växtkraft.

LÄS ÄVEN

Särskild undervisningsgrupp ger bättre studiero

Satsning på övergripande specialpedagog sprider sig

Stor npf-oro inför skolstarten

Waldorfläraren som hoppade av: ”Jag stod inte ut”

Gerland: Metoderna sitter fast i det förgångna