Så styrs fri-särskolan av specialpedagog och rektor

Patricia Larsson och Eva Savilahti är kollegor i särskolan (som kommer att byta namn till anpassad grundskola nästa år). Foto: Johan Strindberg

När Patricia Larsson tillträdde som ny rektor på nuvarande Dibber Rullens särskola inleddes ett intensivt samarbete med Eva Savilahti, specialpedagog och förstelärare.

Hur gick det där i början?
Patricia: Rullen är en liten enhet där alla känner alla. Det fanns nog en rädsla att jag skulle komma in och ändra på allt. När man är ny tar det dessutom alltid tid att lära känna varandra. Min stora styrka var att jag kom från grundskolan och hade med mig kunskap och erfarenhet av bedömning och betyg från grundskolans värld. Att göra bedömningar av elevernas förmågor är  utmanande i särskolan, och kanske ännu mer för den elevgrupp som går på Rullens särskola. Där kunde jag plocka hem lite poäng, det underlättade i rollen som ny rektor.

Eva: Jag har jobbat på Rullen sedan 2013, och när Patricia började var jag ganska ny som förstelärare. Att bedöma våra elevers förmågor har alltid varit en utmaning. Men tillsammans kan vi tillföra olika pusselbitar. Patricia tillför ytterligare en dimension från grundskolan, som jag själv inte arbetat i sedan 2010.

Eva Savilahti

Ålder: 44 år.
Bor: I Bromma.
Yrke: Speciallärare med inriktning utvecklingsstörning, specialpedagog, förstelärare Dibber Rullens särskola.
Bäst med yrket: ”Att arbeta på så många olika nivåer, från elevmötet under lektionerna till att leda arbetslaget mot att skapa en tillgänglig lärmiljö.”

Vad är det som gör att ert samarbete fungerar så väl?
Patricia: Jag hade inte så stor erfarenhet av elevgruppen vi har. Eva däremot hade jobbat länge på Rullen, och vårt samarbete blev väldigt tätt. Ju mer vi lärde känna varandra upptäckte vi att vi har samma tänk, vi vet vad vi vill och vart vi är på väg. Vi är ett bra team; Evas styrka är bland annat elevgruppen och undervisning, och jag är bra på organisation och helhetsperspektiv. 

Eva: När Patricia tog över fick jag mer frihet. Hon ville att jag skulle jobba mer med skolutvecklingsfrågor, det hade jag visserligen gjort även tidigare men nu fick jag bättre förutsättningar. Jag och Patricia diskuterar mycket och har en öppen dialog. Ibland saknas tid på jobbet när det är mycket att stå i, men då talas vi vid 1–2 timmar en vardagskväll i veckan i stället – vilket passar oss båda bra.

Vad uppskattar ni mest hos varandra?
Patricia: Eva är otroligt strukturerad, vilket jag uppskattar. Hon har dessutom hög kompetens och är bra på att ta feedback och göra någonting av den. Hon har även en förmåga att motivera andra och är mycket närvarande i nuet. 

Eva: Vår relation symboliseras av respekt och tillit. Jag uppskattar verkligen att Patricia är rak och ärlig, även de gånger det kan bli obekvämt för mig. Hon är dessutom tillgänglig, snabb och arbetsam, bra på att lyssna och glad. Hon har alltid nära till skratt.

Patricia Larsson

Ålder: 42 år.
Bor: I Täby.
Yrke: Rektor på Dibber Rullens särskola och Dibber Snäckbackens särskola.
Bäst med yrket: ”Att få vara en del av att förbättra undervisningen i särskolan så alla barn får möjlighet att växa och kompetenser som bidrar till ökad livskvalitet.”

Finns det några orosmoln?
Patricia: Eva brinner verkligen för den här elevgruppen och jag behöver ibland påminna henne så att hon inte arbetar för mycket. Läraryrket är utmanande och har bitvis höga arbetstoppar, det är en viktig aspekt i vårt samarbete att påpeka återhämtning. Min största farhåga är att hon en dag ska säga att hon ska byta jobb …

Eva: Jag värnar om vårt samarbete men kan oroa mig för att Patricia arbetar för mycket. Jag kan också känna en oro, hur blir det om hon ger sig av …

Patricias och Evas tips för ett bra samarbete

  1. Håll er till ämnet, både vid formella och informella möten.
  2. Visa intresse för och tillit till varandras färdigheter och erfarenheter.
  3. Var öppen och lyhörd, man behöver inte alltid tycka lika. Men man ska också vara beredd att kunna ändra sin ståndpunkt.
  4. Hitta det som motiverar den andra. 

LÄS ÄVEN

Augustsson: Vi måste möta eleverna där de befinner sig

Boktips: Kreativa anpassningar

Succé för npf-projektet Pusselfamiljen