Sök

Kunskaper får sammanhang

Den här artikeln publicerades ursprungligen på specialpedagogik.se

Kassan är redo, diskplockare på plats, serveringspersonal har redan fullt upp, dörrvakt och säkerhetsansvarig hälsar välkomna. Inget lämnas åt slumpen när Örtagårdsskolans grundsärskola bjuder in till det årliga Världens Café.

Ett intensivt arbete med många moment av förberedelser väntar eleverna när de varje läsår bjuder in till Världens Café – ett projekt som gjort för ett ämnesövergripande arbetssätt. Konstfulla dukar och handdukar pryder bord och väggar – syslöjden får representera dekor och utsmyckning. Eleverna är otroligt tjusiga i sina förkläden som de sytt själva.

Matematiken är hela tiden närvarande, det gäller att lämna tillbaka rätt växel i kassan, beräkna ett noggrant följt recept och summera dagens intäkter – gick vi med vinst efter alla utgifter?

Inbjudningskort, prislistor och bakverkens innehållsdeklarationer måste skrivas. Och vad ska caféet ha för namn? Ett namn som ska locka gäster. Vad är unikt just med detta café och hur ska vi komma överens?

Matematiken är hela tiden närvarande, det gäller att räkna rätt i kassan, beräkna recept och summera intäkter – gick vi med vinst?

Världens Café blev det slutgiltiga finurliga namnet, ett namn med tvetydig betydelse. ”Världens” i kulturell bemärkelse, vår skola representerar många olika kulturer från världens alla hörn; och ”världens” som i världens bästa, såklart.

Lgr 11 klappar händerna av glädje: ”Undervisningen i ämnet hem- och konsumentkunskap ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper … I en process där tanke, sinnes­upplevelse och handling samverkar ska eleverna ges möjlighet att utveckla ett kunnande som rör mat och måltider. Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar tilltron till sin egen förmåga och kreativitet vid matlagning … Därigenom ska elevernas förmåga att ta egna initiativ uppmuntras.”

Om Majsan Lundahl, lärare i hem- och konsumentkunskap tillika medgrundare av Världens Café, ska formulera läroplanens ord låter det så här:

”När du som elev kommer till min lektion är funktionsvariationer inte ett hinder, det är genom olikheter vi växer och utvecklas. Du ska få en sinnesupplevelse utöver det vanliga och när du sedan lämnar min sal ska du känna dig som den mästerkock du är och besitta de kunskaper just du behöver för att utvecklas. Om du som elev lämnar mitt klassrum med utvecklade förmågor så har jag gjort mitt jobb, men om du lämnar mitt klassrum och vet att du är älskad och accepterad för den du är, då har jag nått mitt mål.”

När kunskapande sker i för eleverna meningsfulla sammanhang befästs det inlärda och blir lustfyllt, givande och viktigt.

Det är av högsta betydelse att veta hur man på ett trevligt sätt tar emot sina gäster och säljer in de goda bakverken, att hygienreglerna noga måste följas och att alla sköter sina åtaganden på de olika posterna i ett nära och fungerande lagarbete.

Som när ett recept på den godaste citronkaka jag någonsin smakat endast finns att tillgå på engelska. Då skickas texten till klassens språkexpert, som stolt och utan tvivel översätter receptet, medan någon annan som är bra på att skriva inbjudningar gör det, och den som är mästare på att duka bord och bära stolar bidrar med sin bästa förmåga. Det blir tydligt för eleverna att alla behövs om skeppet ska tas i hamn. Precis som hos framgångsrika företag är allas unika förmågor avgörande för en vinnande verksamhet.

Då kan inte alla vara likadana. Just nu smids planerna inför nästa års café. Då byter det skepnad och blir ett soppkök.