Sök

Specialpedagoger har legat 20 år före

Kjell Häglund, redaktionschef.

När jag på allvar började intressera mig för specialpedagogik i slutet av 1990-talet blev jag snabbt på det klara med att elevers stödbehov inte var den enda problemlösning specialpedagoger behövde ägna sig åt. Nyvunnen neuropsykiatrisk kunskap hade blivit ett avgörande arbetsverktyg, men samhället i stort hade inte hängt med.

I synnerhet inte de humanistiska vetenskapsdisciplinerna som av hävd hade stort inflytande på pedagogik och didaktik. Både i skolan och i samhället i stort var det mainstream att ifrågasätta ”stigmatiserande” diagnoser och ta strid mot ”biologism”. Det hände att specialpedagoger, som gav allt för skolan, anklagades för att springa läkemedelsindustrins ärenden.

I dag är specialpedagogerna inte längre ensamma i skolan om att förstå vikten av att ha även medicinska perspektiv på hur elever fungerar. För 20 år sedan var hjärnforskare obefintliga inslag i lärarutbildningen, numera är de bästsäljande stjärnföreläsare även i skolvärlden, lärarutbildningarna kommer från januari att innehålla obligatorisk npf-kunskap – och ett temablock om modern hjärnforskning är en självklarhet i en pedagogisk tidning.