Sök
Publishing-priset logga

Sekretess med finess

Eva Augustsson är specialpedagog och bor i Falköping. Hon har nyligen gått i pension men rycker fortfarande in och jobbar vid behov.

Nu går väl jag och jobbar hemma, då”, säger Anja med en blinkning. Hon är lokalvårdare och har sitt städrum bredvid mitt krypin på skolan. Både hon och jag vet. Rekommendationer till trots är vi många, särskilt vi som arbetar med yngre barn, som varit på våra arbetsplatser under hela pandemin. Det är liksom vi som hållit Sverige i gång, vi som tar ansvar för barnen så att deras föräldrar kan fortsätta med sina samhällsviktiga jobb.

Inom läraryrket finns annars en lång tradition av hemarbete. Innan vi hade reglerad arbetstid och arbetsplatsförlagd tid så hängde jobbet med hem i väskan för jämnan. Jag har rättat skrivböcker vid köksbordet, klippt mallar framför tv:n och haft långa kvällssamtal i telefon med oroliga föräldrar.

Hörs det inte väl högt från skorrande datahögtalare ­utanför rektorns rum?

Men att jobba på distans kräver ansvar och finess, särskilt när det gäller sekretess.

En gång satt jag på Göteborgståget med en persons uppfällda laptop i sätet framför. Utan svårighet kunde jag läsa personuppgifter och beskrivande text i vad som verkade vara en journal.

Efter en stunds rådslag med mig själv påpekade jag för personen att jag kunde läsa på skärmen. ”Det är inte sekretessbelagt”, sa personen och fällde blixtsnabbt ner locket på laptopen. Jag svarade att ”jag skulle ju kunna vara granne eller släkt till den du skriver om, och själv skulle jag inte vilja att mina personuppgifter exponerades i en tågkupé”.

Vitsen med att ha en arbetsplats är väl att det är just där arbetet ska utföras. Den platsen bör också vara anpassad för arbetsuppgifter av mer konfidentiell art. När arbetsplatsen förflyttas till en annan godtycklig miljö så vill det till att både arbetsuppgifter och miljön anpassas. Jag tänker både på det etiska och det rättssäkra perspektivet – hur vi talar till och om våra elever.

Det slutna fysiska rummet där vi haft elevhälsokonferenser och elevhälsoteamsmöten har numera ersatts med att vi ses i cyberrymden. Elevhälsan följer påbud om att alla möten ska hållas digitalt. Under det gångna halvåret har jag mer än en gång reflekterat över våra ”Meet-möten”. Har kollegan som är hemma och deltar i mötet möjlighet att sitta ostört från övriga familjen? Hörs det inte väl högt från skorrande datahögtalare utanför rektors rum? Kan telefontolken uppfatta det vi försöker framföra?

Och när jag efter ett i mitt tycke inte så lyckat Meet-möte framförde synpunkter på bristande kvalitet på samtalet svarade en kollega suckande: ”Men Eva, du får tänka – var det inte bättre att mötet blev av i alla fall?”

Det stämmer ju. Vi kan inte sätta hela elev­hälsan på paus. Bara vi har koll på hur och var vi jobbar. Då kan det bara bli bättre – när vi vant oss och fått rutiner på ett annat sätt att arbeta.

Just nu!

Plus: Ljusa kvällar om våren, vi går mot ljusare tider förhoppningsvis på flera områden.

Minus: Att inte få sjunga in våren tillsammans med min kör.