Redaktionschef Kjell Häglund fick en aha-upplevelse av specialpedagogen som berättade om hur fruktsamt samarbetet med lärarna blir när hon jobbar med dem på samma sätt som med eleverna.

”Det är Hejkon bejkon …” Så beskrev en specialpedagog skolorganisationen hon arbetar i, med ansvar för alldeles för många elever i flera skolor, elevhälsoteam som rektorn mest ser som trevliga fikastunder och lärarkollegor som bara vill ­använda handledningstiden med specialpedagogen till att prata om ­”problemelever” som de vill ”vältra över ansvaret för”.

Det var såklart inte första gången jag hörde en sådan berättelse. Men så hamnade jag i ett samtal med en specialpedagog som liksom vände på alltihop: ”Ja, jag vet att det ofta är så där, men det är ju då vi ’specar’ får ta fram våra skills på allvar!”

Hon menade att lärare har en så tung arbetsbörda att de knappast kan klandras för att inte alltid vilja dela specialpedagogens helikoptersyn. ”Jag löser det genom att se lärarna som elever, de måste alla bli sedda och mötta där de själva befinner sig”, fortsatte hon.

Det var en aha-upplevelse för mig, som ledde vidare till flera artiklar där vi diskuterar hur och varför specialpedagoger handleder lärare. Vi pratar med forskare som skrivit böcker i ämnet och ett flertal special­pedagoger och speciallärare som delar med sig av sina erfarenheter.

LÄS ÄVEN

”Alla HVB-hem borde ha en specialpedagog!”

Hästar hjälper hemmasittare

SPSM i ny satsning på punktskrift i skolan