Sök

Specialpedagogik för skolans utveckling

Hur får man inkluderingen att fungera inte bara för de yngre eleverna utan likvärdigt över alla årskurser? Foto Sven Hoppe/TT Nyhetsbyrån

Hur går det till när en skola söker hjälp från ­Specialpedagogiska Skolmyndigheten, SPSM, för att få till ett utvecklingsarbete?
Vi tittar närmare på ett sådant projekt.

Det var när hon gick rektorsprogrammet som Maria Dahlin fick idéer till ett utvecklingsarbete för elever med funktionsvariationer.

– Vi besökte varandras skolor och när vi kom till min, Castello Järla Sjö, blev det tydligt för mig att vi var bättre på stöd för de yngre än för de äldre eleverna, och att det här var något vi på skolan tillsammans behövde utveckla.

Maria skickade in en ansökan om särskilda skolutvecklingsmedel till SPSM, vars uppdrag då är att göra en orientering för att förstå den specifika skolans behov.

Åsa Holm, SPSM.

– Vi kom fram till att det var för tidigt för det vi ansökt om, säger Maria Dahlin. Hade vi gjort som vi först tänkte skulle det ha blivit ett projekt som någon ägde. Men nu gör Elevhälsan och lärarna det här ihop.

Åsa Holm, rådgivaren på SPSM som tog emot Maria Dahlin, säger att ett process­inriktat arbete måste förankras över tid. Kartläggningen har tagit ett år.

– Planerar man något under en kort tid tar man snarare temperaturen på ett nuläge och det är inte alls säkert att en insats håller om man är för snabb.

Nu ska lärarna få en kompetens­höjande insats i samarbete med SPSM. Eftersom elevhälsan måste vässa sig och sitt arbetssätt om lärarna ska få det bästa stödet får de, elevhälsan, parallellt en annan kompetenshöjning.

– Det får inte bli så att vi lägger något i knät på lärarna. Vi ska vara ett stöd. En viktig del är att lärarna ser att även vi, elevhälsan och ledningen, behöver bredda vår kompetens.

Man vill uppnå en bredare bas på den triangel som har det särskilda stödet i toppen. Maria Dahlin har inrättat en specialpedagogisk  förstelärartjänst som ska fungera som en koppling mellan elevhälsoarbete och lärare.

Maria Dahlin.

– Med bredare generellt stöd blir det färre som behöver det särskilda stödet.

Inget av detta handlar om att påverka lärarnas frihet eller olikheter vad gäller själva undervisningen. Syftet är att undervisningen ska nå alla elever.

– Det ska vara en självklarhet att använda schema och bildstöd. För eleven ska det vara ett likvärdigt klassrum oavsett vilken lärare man har eller vilket klassrum man är i.

Den planerade insatsen för lärarna gäller det kompensatoriska uppdraget, ”det relationella förhållningssättet till lärande samt att möta variationer i kognition och perception”. Men det ges ingen färdig kurs.

– Vi behöver hela tiden se var lärarna är i processen för att kunna planera nästa steg, säger Åsa Holm.

– Det är det jag tycker så mycket om, säger Maria Dahlin. Det finns en riktning och ett tydligt mål men inget färdigt koncept. Målet är att det ska bli en självklarhet att vi på Castello jobbar med den här breda basen av generellt stöd.

5 steg mot hållbara, skolutvecklande insatser

  • Arbeta processinriktat.
  • Kartlägg behov ur alla perspektiv.
  • Låt det ta tid.
  • Ha frågan om extra anpassningar och särskilt stöd på agendan varje dag.
  • Få med både elevhälsa och lärare. Hur kan skolledning och elevhälsa stödja lärare på bästa sätt? Hur kan lärare bredda basen och göra undervisningen tillgänglig och begriplig för alla?