Idrottshallen som lärmiljö

Det finns många utmaningar när det gäller tillgänglig lärmiljö i idrottsundervisningen. Foto: Johnér

Skolforskningsinstitutet har kommit med en ny sammanställning om tillgängliga lärmiljöer i idrott. En som har många tankar kring detta ämne är idrottsläraren Alexander Skytte.

– Extra anpassningar syftar till att göra undervisningen inkluderande för alla elever. Men en extra anpassning i sig kan fungera som något exkluderande när den riktas till en individ i stället för en grupp. Därför, när jag inför extra anpassningar, försöker jag göra så att det gäller alla. På så sätt blir det en social inkludering – något vi ska eftersträva i skolan, säger Alexander Skytte, som vid sidan av lärarjobbet informerar och driver debatt i ämnet via blogg- och bokskrivande.

För information behövs. Det kan vara svårt för utomstående att förstå hur en idrottshall fungerar i relation till ett traditionellt klassrum.

Alexander Skytte är idrottslärare på en F–6-skola i Järfälla. Han bloggar också på alexanderskytte.se och kommer snart ut med sin andra bok ”Skolans överlev­nadsguide till autisten – att få barn med autism att komma ut hela från skolan”.

– Det medför att vi idrottslärare ofta får hitta våra egna vägar som fungerar. I grunden handlar det om att ha en tydlig konsekvenstrappa och göra den uttalad. Elever som pratar under min samling blir genast påminda om våra regler. Fortsätter de får de gå ut och vänta i korridoren. Samtidigt ska jag inte syssla med dubbelbestraffning. Jag låter eleven komma in direkt när det är dags att dra i gång, och ser det inte som något konstigt att vissa ibland behöver gå ut.

Som lärare måste Alexander Skytte helt enkelt hålla i både individ- och grupperspektiv samtidigt:

– Det kan vara en svår balansgång, ibland korsar de varandra. Då får man välja det som är minst skadligt.

Alexanders anpassningar – 10 exempel

  • En elev med mutism pratar inte med de vuxna eller andra barn: ”Det blir speciellt ett problem för mig som idrottslärare vid uppropet – i den klassen räcker alla i stället upp handen.”
  • Många elever har svårt för dusch/ombyte: ”Gör det frivilligt att byta om.”
  • En elev har svårt för samlingar: ”Alla elever har möjlighet att gå ut och vänta i korridoren tills genomgången är slut. Sedan har vi en snabb genomgång tillsammans när aktiviteten har startat.”
  • Elever får impulser att klättra på en tjockmatta: ”Impulsanpassa (ta bort mattan).”
  • Elev har svårt att förstå instruktioner: ”Håll instruktion enskilt medan vi observerar tillsammans.”
  • Elever tycker att motorikbanor är obehagligt eller svårt: ”Erbjud flera olika alternativ. Det kan fungera som en extra anpassning men också som en progression och anpassning till elevens rörelseförmåga.”
  • Elev deltar enbart aktivt med en trygg kompis: ”Får alltid vara med en trygg kompis.”
  • Ett gäng killar är stökiga i en av grupperna: ”Sätt alla i samma grupp när vi har stationssystem, följ med den gruppen under lektionen.”
  • Elever dras till sina vänner på samlingarna och stör genomgången när de pratar eller småkivas: ”Sätt ut bestämda platser på samlingarna.”
  • En elev är orolig för idrotten då salen ofta är inredd olika, beroende på vad vi ska göra: ”Skicka planeringen med beskrivningen till eleven innan. Om möjligt – ta foto på aktiviteten som ska hållas och visa (vi återanvänder en hel del, så ta bilder, de kommer till användning).”

LÄS ÄVEN

Personliga relationer viktigare än alla verktyg

”Marionettmamman”: Ta in föräldraperspektivet på npf!

”Man måste­ vara en special­pedagogisk detektiv”