Räkna med svårigheter

Den här artikeln publicerades ursprungligen på specialpedagogik.se

Läraren Frida Norrby vet nu mer exakt hur hon ska bemöta elever med specifika svårigheter i matematik. Hon har gått en kurs om dyskalkyli. Ett område hon tycker bör tas upp mer i lärarutbildningen.

Bild: iStockphoto

På Jensen gymnasium håller Frida Norrby en mattelektion för eleverna som läser matte B på det samhällsvetenskapliga programmet. Dagens lektion handlar om trianglar och likformighet. Tillsammans jobbar eleverna med att försöka lösa talen med hjälp av vanlig linjär ekvation. De pratar sinsemellan och kommer sedan med olika förslag som Frida Norrby går igenom på tavlan.

Frida Norrby utexaminerades som lärare i matematik och naturvetenskap för två år sedan. Hon är också en av de få lärarna inom Linköpings kommun som har gått en utbildning om dyskalkyli.

– Förra chefen tyckte att vi behövde ha den här kompetensen på skolan. Hon var väldigt forskningsbaserad och tyckte att vi skulle ta del av den nya forskningen. Det är också många elever som just har problem med matematiken.

Frida Norrby använder inte sina kunskaper om dyskalkyli i sin dagliga matematikundervisning. Hon har tre elever som har blivit utredda för diagnosen dyskalkyli och nu får särskild hjälp.

– Jag vet nu mer om hur jag ska bemöta de elever som har de här specifika svårigheterna, menar hon.

Efter att ha gått en tvådagarsutbildning hos psykologen Björn Adler vid kognitivt centrum i Malmö, har Frida Norrby fått bland annat kompetensen att kunna göra en screening av elevernas matematikkunskaper.

– Jag sätter ingen diagnos. Men jag har lärt mig att göra de första testerna för att se om eleven kan ha dyskalkyli. Sedan skriver jag en remiss till läkare eller psykolog för vidare utredning.

 

Före fortbildningen hade Frida Norrby i stort sett inga kunskaper om dyskalkyli.

– Jag hade tyvärr inte fått någon infor-mation om det på lärarutbildningen. När jag stötte på dyskalkyli första gången, hade jag bara hört begreppet. Det var en elev på mitt första jobb som hade dyskalkyli. Eleven ville ha mer tid för matematiken och fick det. Nu vet jag att man inte generellt kan kompensera dyskalkyli med mer tid. Det behövs en annan typ av träning.

Bild: Maria Qvarzell

I sitt jobb som matematiklärare möter Frida Norrby många elever som har problem med matten. Hon uppskattar att mer än hälften av eleverna tycker sig ha svårt med matematik.

– Men för de allra flesta handlar det om bristande självförtroende. Man har fått för sig att man inte kan. Det kan också vara så att eleven är omotiverad att lära sig matematik

Enligt Frida Norrby är det stor skillnad på att ha dyskalkyli och allmänna matematiksvårigheter. Den som lider av dyskalkyli har problem med sin kognitiva förmåga och har svårt för specifika saker inom matematiken, inte generellt svårt för matte.

– Den vanligaste svårigheten som jag brukar stöta på hos den som har dyskalkyli är automatiseringen. Man kan inte skapa scheman för tal i huvudet. Man vet inte hur enkla operationer blir, utan måste räkna ut dem för hand.

 

I de lägre åldrarna kan dyskalkyli, enligt Frida Norrby, märkas på att eleven har svårt att lära sig multiplikationstabellen. Man kan också som sju- eller åttaåring ha svårt att lära sig klockan. I gymnasiet märks det oftast på att eleven exempelvis måste räkna på fingrarna för att räkna ut tal som 16 minus 8.

– Ett problem är också att man inte förstår värdet på siffrorna, säger Frida Norrby. Man kan exempelvis inte se skillnaden på 17 och 107, utan tycker att det är samma tal. För noll är ju inte värt något, enligt de här elevernas sätt att se det hela.

Men det finns hjälp att få för den som har dyskalkyli, menar hon. Även om man inte kan bli helt fri från sina problem, finns det olika möjligheter att lindra dem.

– Först pratar jag med den elev som fått diagnosen så att denne förstår vad den innebär. Sedan använder vi oss av olika hjälpmedel. Eleven får också träna på det den har svårt för, berättar Frida Norrby.

Den elev som har svårt med automatiseringen kan exempelvis kompensera sin oförmåga med hjälp av olika typer av hjälpmedel som avancerade miniräknare, tabeller och manualer.

– För den som har svårt att förstå siffrors värde kan det exempelvis handla om att visualisera en tallinje så att man förstår att talen blir större och mindre. Eller att exempelvis träna på vad negativa tal är.

Eleverna kan också behöva träna upp sitt arbetsminne. Det kan man träna genom att till exempel lösa sudoku eller spela memory, där det handlar om att hålla många saker i huvudet samtidigt.

Oftast räcker det att träna effektivt en kvart om dagen. Mer tid behövs inte, menar Frida Norrby.

– Den som lider av dyskalkyli är oftast normalbegåvad, men lider av specifika svårigheter.

– Är man däremot allmänt svag i matematik, och har lika svårt med allting, då kan det hjälpa att få mer tid. På vår skola kan de eleverna få tre extra undervisningstimmar i veckan.

 

Att dyskalkyli fortfarande ses som kontroversiellt har Frida Norrby förståelse för.

– Jag förstår att det förekommer en diskussion eftersom man inte vet så mycket om dyskalkyli. Många är nog också undrande inför det här begreppet, eftersom det inte finns så mycket forskning på området.

Men Frida Norrby är nöjd med den kunskap hon fått. Hon menar att det oftast finns en väldigt stor frustration både hos eleven och hos föräldrarna, när det inte går så bra i matematiken.

– Med den kunskap jag nu har, kan jag testa eleven och se vilka svårigheter som finns. Jag kan också lättare hjälpa de elever som har svårigheter.

Hittills har hon bara testat de elever som hon har upplevt haft problem med matematiken. Men framöver kommer hon att testa alla ettor som börjar på Jensen gymnasium.

– Det ger en överblick för att se vilka elever som ska utredas vidare.

Hon tycker att alla matematiklärare skulle ta del av den kunskap som finns om dyskalkyli. Och det borde definitivt ingå i lärarutbildningen.