Sök

Mysig stund ger träning i språk

Den här artikeln publicerades ursprungligen på specialpedagogik.se

Språkinlärning ska vara roligt. Det betonar logopeden Elvira Ashby som skapat ett eget språkstimulerande material. Vi följer med henne när hon besöker en förskola
och berättar historien om Fuffelknoken.

Bild: Marina Holmberg– Foffe, Folke och Frans smyger längs stigen. Vinden viner – ffff – och en fågel flaxar iväg. Lite rädda är de allt, alla tre!

Logopeden Elvira Ashby läser ur en bok om haren Foffe och om den farliga fruktansvärda Fuffelknoken som har flyttat in under det fallna trädet. Bredvid på den gröna soffan har Ludvig krupit upp och följer berättelsen med stora ögon.

– Tror du att Fuffelknoken är farlig? frågar Elvira.

– Ja, viskar Ludvig och böjer sig närmare och tittar i boken där Foffe, Folke och Frans springer så fort de kan och det låter FOFF! FOFF! FRAFF!

Marieviks förskola i Stockholm har fått besök av en logoped denna eftermiddag. Elvira Ashby åker ut till förskolor när hon vill träffa barnen i deras vardagliga miljö och för att kunna prata med förskollärarna om hur de kan jobba med det specifika barnet.

I dag har hon fokus på Ludvig som nu har kunnat konstatera att Fuffelknoken inte var så farlig trots allt, han var snäll och bjuder på fikonkakor som smakar finfint. Ludvig har lite problem med att säga ”f”, men svårigheter med enstaka språkljud är mer regel än undantag i den tidiga förskoleåldern. Hos de flesta barn faller språkljuden på plats i fyraårsåldern, även om extra luriga ljud som till exempel ”r” kan dröja lite till. Men cirka tolv procent av svenska fyraåringar har någon form av språksvårighet, det kan handla om uttal, språkförståelse, grammatiska svårigheter eller litet ordförråd. Omkring sex procent av barn i förskoleåldern har språkstörning, som därmed är en av de största diagnoserna.

Det Ludvig ska träna mest på idag är att återberätta historier och att hålla en röd

tråd när han berättar.

– Målet är att han ska göra sig förstådd bland sina kompisar och förskollärare. Om han dessutom kan fixa till sina f så är det en bonus men inte huvudsyftet nu, säger Elvira Ashby.

Hon tycker att det är bra om pedagoger rent allmänt jobbar med att utveckla barnens förmåga att berätta, till exempel genom att när man har läst en bok bläddra tillbaka och låta barnen berätta historien.

– Barnen får hjälp av bilderna i böckerna och kan på så vis träna på att få ihop en berättelse, säger hon.

Elvira Ashby tycker det är viktigt att språkövningar inte upplevs som något jobbigt, utan mer som en vanlig mysig bokläsning, spel eller lek. Men det kan vara en utmaning att hitta material som kan göra språkträningen rolig.

– Hittar man inget färdigt material får man klippa och klistra själv, men det är ju inte alltid det ser så kul ut.

Elvira Ashby har saknat ett ljud-, tal- och språkstimulerande material i form av barnböcker utvecklade för att användas i träning av olika språkliga svårigheter. Det tyckte hon var synd då hon upplever att både föräldrar och förskolor är bra på att läsa böcker för barnen och att det kan vara lättare att plocka fram en bok än ett spel och andra övningar.

– För språket är det jättebra att läsa böcker, och om man har svårt med s-ljudet – varför inte läsa en bok med s-träning inbyggd? Då blir det mindre fokus på ”nu ska du säga det här” i och med att vi ju bara läser en bok tillsammans, säger hon.

Elvira Aschby tog tag i saken och gjorde bokserien Snicksnacksnoken. För att böckerna och de tillhörande spelen skulle bli roligare har de utvecklats tillsammans med illustratören och grafiska formgivaren Karin Holmström, som har gjort färgglada bilder.

– Barn lär sig bäst när de gör lustfyllda saker och sådant de själva är intresserade av. Vår utmaning som logopeder är att hitta nya saker att göra så att det inte blir tråkigt, särskilt för barn som har långa behandlingsomgångar, säger Elvira Ashby.

När hon och Ludvig har läst klart om Foffe och Fuffelknoken går de till andra sidan rummet, förbi träklossarna där de tidigare byggt ett hål, och sätter sig vid ett bord mittemot varandra. Framför dem sprids spelkort ut, med baksidan upp, som ska paras ihop med bilder på en bricka. Elvira lyfter det första kortet men visar inte Ludvig vad det visar.

– Jag fick en man som spikar sig på handen, säger hon.

– Ja, jag har den! utropar Ludvig och pekar på sin bricka.

Sen är det hans tur. Utanför rummet springer de andra barnen fram för att kika in genom fönsterrutan i dörren. De har klätt ut sig, men nu verkar de mer nyfikna på vad som händer här inne. När Ludvig efter ett tag har spelat klart går han ut och leker med de andra igen. Kvar sitter Elvira Ashby med förskolläraren Sofi Klockare. Vid ett förskolebesök pratar hon alltid med personalen för att få höra hur barnen fungerar i vardagen och berätta vad hon tycker förskolan kan göra för att hjälpa till med språkutvecklingen.

– Det kan vara en utmaning för mig att hitta övningar som passar in i förskoleverksamheten,

säger Elvira Ashby. Att det inte alltid är lätt att gå iväg med enbart ett barn och jobba med språkövningar kan jag förstå när det är många barn i en grupp och lite personal. Men att spela lotto så här som vi gjorde kan man ju göra med flera barn samtidigt.

Det finns ingen speciell tid avsatt för språkutveckling på förskolan, men det ingår i den dagliga pedagogiska förskoleverksamheten.

– Till exempel läser vi högt för barnen, sjunger, gör rim och ramsor, spelar spel och uppmuntrar barnen att prata och kommunicera med varandra. Vi gör även punktinsatser, exempelvis vid samlingar

eller i mindre barngrupper. Språkutvecklingen är en stor del av verksamheten, men att få tips från en logoped på vad vi kan göra är värt mycket för oss, säger Sofi Klockare.

Elvira Ashby tipsar också om att de till exempel kan öva språkförståelse genom att leka ”gömma nyckel” men att berätta för barnet var den ligger: ”nyckeln ligger i hörnet under den blå jackan.” På så vis kan man träna både på exempelvis prepositioner och att förstå och följa instruktioner i stort.

– När ni har läst en bok med Ludvig, bläddra tillbaka och låt honom berätta historien med hjälp av bilderna. Och om man håller korten gömda i lottospel och i stället berättar vad det föreställer så blir det träning både av språkförståelse och uttrycksförmåga, säger hon och pekar på spelet som hon nyss spelat med Ludvig.

– Det är bra tips och det här är absolut något för oss, säger Sofi Klockare.

När logopeder får hjälp av föräldrar och förskolepersonal utvecklas barnens språk självklart snabbare. Många barn blir av med sina språksvårigheter men ibland kan det ta ett tag och då är det lättare om man har roligt på vägen dit.

På Marieviks förskola är dagens besök slut. På golvet sitter några och bygger en bilbana, under ett bord sitter en tjej och ritar med tusch på bordsbenet och Ludvig vinkar hej då till ”språkfröken”.