Läraren.se är vinnare av publishingpriset 2020!

”Skolan måste ­agera snabbare och hjälpa elever med OCD”

David Mataix-Cols, professor i klinisk neurovetenskap och specialist på OCD. Foto: Privat/Anna von Brömssen

Det tar i snitt tre år från symtom till diagnos – en evighet i ett barns liv. Professor David Mataix-Cols forskar om tvångssyndrom­ och understryker skolans centrala roll.

Vi människor har ofta tankar eller fantasier som dyker upp fast vi inte vill det. Det kan handla om att dubbelkolla att ytterdörren är låst eller att inte gå på avloppsbrunnar på gatan. De allra flesta kan trycka undan tankarna och gå vidare utan att det hindrar livet något nämnvärt. Men för en grupp personer skapar det här ett enormt lidande som begränsar livet.

Det handlar då om tvångstankar, handlingar och ritualer som tar oerhört mycket tid i anspråk. Och om handlingarna eller ritualerna inte genomförs så skapar det stor ångest och är förknippat med en genuin rädsla för att något otäckt ska inträffa.

På en grundskola med 400 elever finns det i genomsnitt två som lider av OCD.

– Man brukar säga att ungefär 1,3 procent av befolkningen lider av OCD i någon form under livet, säger David Mataix-Cols, professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap specialiserad på tvångssyndrom och relaterade tillstånd. Det finns forskning som visar att bland små barn är det ungefär 0,5 procent. Det kan vid en första anblick verka som en ovanlig diagnos, men det innebär att på en grundskola med 400 elever finns det i genomsnitt två som lider av OCD. För 70 procent av dem som drabbas av OCD debuterar det innan de fyllt 18, så skolan har en viktig funktion att fylla.

Ett osynligt handikapp

De här barnen är ofta tysta, deras handikapp syns inte i klassrummet. Men deras lidande är enormt. Till skillnad från många andra psykiatriska diagnoser märker man inte alltid av det i barnets samspel med andra eller i deras koncentrationsförmåga i klassrummet – men i praktiken kan en elev med OCD ha svårt att koncentrera sig när tvångstankarna tar över all uppmärksamhet. Även om de givetvis också ger ifrån sig många signaler i skolmiljön, inte minst för dem som har tillräckliga kunskaper för att uppfatta dem.

David Mataix-Cols berättar att det i genomsnitt tar cirka tre år från första symtom till fastställd diagnos, vilket är alldeles för länge.

I ett barns liv är tre år en oändlig tid!

– I ett barns liv är tre år en oändlig tid! Därför måste vi agera så tidigt som möjligt med bästa möjliga resurser. När skolan uppmärksammar att ett barn visar tecken på OCD är en snabb remiss till BUP nödvändig.

Hamnar utanför samhället

Mer än hälften av barnen drabbas dessutom av ångest och depression kopplat till OCD. Barn som drabbas av OCD och inte behandlas får därför ofta ett tufft liv. Ungefär hälften av dem klarar inte grundskolan eller gymnasiet och hamnar då allt mer utanför arbetslivet och samhället. Därför är det av största vikt att det uppmärksammas och att behandling påbörjas så snabbt som möjligt. En obehandlad OCD i vuxen ålder innebär även en förhöjd suicidrisk, så det handlar också om att rädda liv.

Behandling av OCD har god effekt. Ungefär 70 procent av dem som får specialistbehandling med KBT mår bättre. Att det krävs just specialistbehandling är något som David understryker.

– Många blir hjälpta av psykolog eller annan KBT-behandlare, men en specialistbehandling från BUP är i regel avsevärt mer framgångsrik. Vi träffar ofta familjer som testat att ta med sitt barn till en traditionell psykolog som saknat specialistkunskap och därför misslyckats. Gå direkt på specialisthjälpen!

När man behandlar barn med OCD gör man först en prioritering för att se vad som utgör det största hindret för barnens vardag. Ibland är det ångest eller depression som måste behandlas först för att man ska kunna göra en framgångsrik behandling av själva OCD:n.

Internetbaserad behandling

Internetbaserad behandling blir allt vanligare. Där har man tagit de framgångsrika komponenterna och beståndsdelarna från traditionell behandling och utvecklat ett digitaliserat behandlingspaket. Den stora fördelen med detta är att det inte kräver några resor för familjen och att man når ut med vård över hela landet.

– Den internetbaserade behandlingen är inte fullt lika bra som den bästa tänkbara traditionella varianten. Men på platser där specialisthjälp inte finns tillgänglig är den ett mycket bra alternativ, säger David Matix-Cols. En vanlig modell är att man börjar med internetbaserad behandling och om den inte uppnår resultat tar man i ett nästa steg till traditionell behandling.

På platser där specialisthjälp inte finns tillgänglig är den ett mycket bra alternativ.

– Behandlingen av OCD består ofta av två delar. I beteendeterapi exponeras barnet för det som skapar tvångstankarna. Det kan handla om att röra saker som de betraktar som smutsiga för att sedan konstatera att de inte dör eller drabbas av något annat. Den andra delen är ”response prevention”, att hjälpa barnet att motstå tvångsritualer som att ständigt tvätta händerna eller göra saker i viss ordning. 

David Mataix-Cols framhåller att alla arenor där barnet befinner sig har en roll att fylla och att det är viktigt att alla delar samarbetar – vården, familjen, skolan. OCD kan dyka upp i ett område eller situation men inte i ett annat. För barn med OCD är ofta skolan extra avgörande.

LÄS ÄVEN

Nytt SPSM-paket för tidiga stödinsatser

Augustsson: Specialpedagogik påminner om trädgårdsarbete

Stöd redan i förskolan viktigt för dyslektiker

Så ska elever med dubbla läroplaner hjälpas