Läraren.se är vinnare av publishingpriset 2020!

Bort med läromedelsberoendet och drillandet

Den här artikeln publicerades ursprungligen på specialpedagogik.se

Eleverna kommer inte till skolan för att göra rätt utan för att upptäcka och för att lära sig lära! Barn lär sig genom att tro att de kan. Går det inte att klara en uppgift på ena sättet, då försöker de på det andra. Jag frågar dem inte: Vad kan du – jag frågar dem – vad tror du?
  Det man tror, kan aldrig vara fel.

Det säger Ulla Öberg på Lärarhögskolan i Malmö. Hon är motståndare till att vi i allt för stor utsträckning använder oss av betaav-böcker i undervisningen. För att lära sig måste eleverna göra jobbet själva.
  – Arbetar vi lärare efter dessa utgångspunkter, blir eleverna involverade, medverkande och får en bra verktygsbox med sig för framtiden. Då talar vi MED dem, inte TILL dem. Då tar vi vara de stora kunskaper de har redan när de kommer till oss.
  Hon framhåller att det viktigaste inte är att kunna de namn vi uppfunnit: som täljare, nämnare eller bråk. De viktigaste är att de upptäcker sammanhangen. Det är en stor glädje att iaktta dem vid upptäckten.
  – Vi måste i allt högre utsträckning ta vara på barnens kunskaper och utgå från barnens verklighet. I dag styr läroböckerna allt för mycket av undervisningen.

Specialpedagogik har träffat Ulla Öberg, adjunkt vid Lärarhögskolan i Malmö. Hon undervisar studenterna i matematik och didaktik. Hon är också flitigt anlitad föreläsare och fortbildare av lärare som redan är ute på fältet. Bråk – helt enkelt är rubriken på en av hennes uppskattade föreläsningar. Hennes utgångspunkt och navet kring vilket mycket i hennes budskap kretsar, är lärarens uppgift att utgå från barnets verklighet och vardag.
  – Vi ska ständigt utgå från vad barnet redan kan i allt vi undervisar om. Barn har redan vid skolstarten erfarenheter och föreställningar inom många områden, inte minst inom matematiken.
– Vill vi ge dem kunskap för stunden – ja, då går det bra att använda "beta-av-böcker" och att lägga tyngdpunkten på läromedels "uppfinningarna" som är termer och ord. Upptäckterna däremot har eleverna redan gjort. Barn har redan vid skolstart tagit största biten av en kaka eller noterat, att allting inte är helt och odelat.
  Barn "kan" alltså räkna bråk från cirka ett års ålder, påstår hon.
  – Den matematiska “uppfinningen" har de ännu inte skapat. En ettåring kan naturligtvis inte på mattespråket beskriva kakbitarnas storlek i förhållande till den hela kakan. Men erfarenheten av olika storlekar har de redan.
  Ulla Öberg gick ut Lärarhögskolan i Malmö 1966. Hon har arbetat som folkskollärare och de senaste 18 åren som adjunkt på Lärarhögskolan i Malmö. Ulla har en del av sin tjänst ute i verkligenheten, bland "riktiga" elever på alla "stadier". Hon beskriver sig själv som orädd och ibland kontroversiell. Att hon dessutom är synnerligen besjälad av sitt yrke, säger hon inte. Det märks med all tydlighet ändå:
  – Jag vill att de som lyssnar till mig, ska fortsätta att diskutera, att debattera. Och jag försäkrar, att har man börjat tänka i de här nya banorna, då förändras man i grunden och för all framtid. Och då utvecklas man varje dag.
  – Det är faktiskt oväsentligt att eleven känner till att ett skrivsätt innehåller täljare och nämnare. Det viktigaste är upptäckten. Eleverna behöver helt enkelt ingen "uppfinning" för att göra sina upptäckter. Det är elevernas egna mätningar som är det viktiga – inte de exakta termerna.

Humor, fantasi, tålamod, viljan att lära sig hur barnen ska lära sig att lära – dessa grundpelare anser hon vara de viktigaste egenskaperna hos en lärare. Själv bär hon syn för sägen. Efter snart två decennier på Lärarhögskolan upplever hon fortfarande dagligen samma stora glädje i sitt arbete:
  – Det är detta, att jag vill ha roligt, säger hon och så bjuder hon på ett av sina härliga, smittsamma skratt. Och det är så roligt, så fascinerande att se eleverna, barn eller vuxna, upptäcka, nå fram, lära sig.
  Viktigt är självständigt tänkande. Känslan av att vara involverad. Och upplevelsen att inte göra FEL – utan att istället uppmuntras, att tänka på nytt, på ett annat sätt.
  – Ger vi barnen den starten, får de en bra grund i den fortsatta undervisningen, det gäller inte minst för speciallärare. För dem tror jag det krävs en extra dos fantasi.
  Eleverna ska lära sig för framtida bruk, för lång tid framöver. I dag vet vi att svårigheterna i de senare skolåren kan bero på att barnen lärt sig fel från början. Många matematikproblem i de senare skolåren är – inlärda!

Ulla Öberg är starkt kritisk till den undervisning som liknar mekanisk drillning:
  – Många med problem längre upp i klasserna har lärt sig att kunskapen är till för att göra rätt, inte för att gå vidare. Då tar vi inte vara på deras värdefulla nyfikenhet.
– Som lärare för yngre barn måste vi veta i vilket senare sammanhang kunskaperna ska användas. Processen är viktigast – inte resultatet.
  Hon citerar Astrid Pettersson, projektledare för PRIM-gruppen som gör de nationella proven i matematik, som slagit fast:
  – Vi måste lära oss att göra det väsentliga bedömbart istället för att göra det enkelt mätbara till det väsentliga.

I dag efterlyser många lärare även andra typer av diagnoser. Dessa test talar endast om vad eleverna inte kan, understryker Ulla Öberg.
  – Jag betonar istället, och vill veta, vadde kan. Ett bocciaspel. Stenmark i pisten med sina hundradelar som ger ett barn insikt i decimaltal på enkelt sätt. En tvättlina med nypor, snäckor, kottar, tennisbollar, pepparkakor. Det mesta kan hon använda i sin undervisning i matematik: – Jag tar en bit tvättlina och klädnypor där jag skrivit olika decimaltal för att pricka rätt på linan. Det är fascinerande att iaktta hur eleverna lär sig genom argumentation och förklaringar. Det är imponerande. Och en mycket stor glädje att följa dem, att se dem upptäcka.
  Responsen för hennes tankesätt och arbetsmetoder är generellt god hos kollegorna. I dag frågar allt fler "HUR". För tio, tjugo år sedan var det lite mer "kan du säga, ja ...
  Inte oväntat heter hennes favoritföredrag Sluta räkna – börja se.
  Påståendet att det är svårt att vara lärare idag med tanke på konkurrensen från datorer, video och annat som lockar barnen, tillbakavisar hon helt:
  – Vi ska inte alls konkurrera. Vi ska bli proffs på det vi gör. Sannolikt är det extra viktigt just i en högteknologisk tid, att barnen verkligen får möta proffs i skolan. Vi får absolut inte känna det som om vi var åsidosatta av det stora tekniska utbudet.

Ulla Öberg har mycket bestämda åsikter om detta viktiga med undervisning. Hennes varma humor är befriande. Och hennes glädje och lust är detta, att dela med sig, att lära sig och att på Lärarhögskolan att få blivande lärare att lära sig att lära sig lärandets konstatt få elever att lära sig att lära sig.
  Hon anser sig till och från vara kontroversiell. Människor med åsikter, lust och kampglöden kvar, får lätt den stämpeln. Men, betonar hon åter, det handlar om att bereda barnen för framtiden, att ge dem en verktygsbox.
  Därför ser hon "rött" när hon stöter på mekanisk drillning eller alltför starkt beroende av läroböcker.
  Bråk – helt enkelt– så lyder titeln på ett av hennes föredrag. Sannolikt kan det storma runt henne till och från och bli lite, ja, helt enkelt – bråk.
  Men troligare är att allt fler av landets lärare, med samma glädje som Ulla Öberg har oförstörd efter snart fyra decennier som pedagog, allt mer tar till sig innebörden i titeln på hennes eget favoritföredrag: Sluta räkna – börja se!

TEXT: KRISTINA MAGNUSSON FOTO: ANNA-MARIA MAGNUSSON