Sök

Så skapar du ett tillitsfullt klimat på idrotten

En teckenspråkstolk, Fredrik Malmberg, Kristin Ekblom, Alexander Skytte, Per Nilsson, Kajsa Jerlinder och Kim Nilke Nordlund deltog i panelsamtalet. Foto: Skärmdump/Colourbox

Naturliga anpassningar snarare än utpekande särlösningar kan få fler att våga delta på idrotten. I ett webbsänt panelsamtal ger flera experter sin syn på vad som behövs för att idrottslärare ska få det att fungera i praktiken.

”I stället för att kunna vara med utifrån mina förutsättningar så blev det att man skolkade för att man kände sig inte på samma nivå som de andra.”

Elevcitatet är hämtat från Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM) ungdomsnätverk och blev tillsammans med liknande vittnesmål startskottet för forskningsöversikten ”En tillgänglig lärmiljö för alla i ämnet idrott och hälsa” som myndigheten har sammanställt tillsammans med Skolforskningsinstitutet.

I ett direktsänt webbseminarium förra fredagen presenterades de viktigaste slutsatserna från översikten innan ett panelsamtal med en rad experter tog vid.

"Många blir inte godkända"

Fredrik Malmberg, generaldirektör på SPSM, konstaterar att idrott och hälsa kommer högt upp på listan över ämnen som är särskilt utmanande – inte minst för elever med funktionsnedsättningar.

– Det är vanligt att elever med funktionsnedsättning har hög frånvaro och det är ett ämne där många inte blir godkända. Det finns en hel del saker som kan bli problem, säger han.

Kim Nilke Nordlund, generalsekreterare för Unga reumatiker, sätter fingret på ett av problemen.

– Det jag hör från våra medlemmar är att det är nästan 3 av 10 som uppger att de blir misstrodda av sina lärare när de säger att de har ont. Och det är ju alldeles för många.

Måste lita på elevens ord

Hon understryker att en tillitsfull relation till läraren är avgörande för att få det att fungera i praktiken för elever med exempelvis reumatiska sjukdomar.

– En elev måste kunna lita på att läraren tror på mitt ord om jag säger att ”det här går faktiskt inte”. Många elever har väldigt höga krav på sig själva. Man vill inte sitta på bänken, för det är inte roligt, säger Kim Nilke Nordlund.

Hon tycker att det är bra att forskningsöversikten tar upp vikten av att läraren bidrar till att skapa tillitsfulla relationerna även mellan elever – och refererar till sin egen skoltid.

– ”Det är så orättvist, varför måste inte Kim göra det här? Jag har också ont!” Jag blev inte riktigt trodd av mina klasskamrater och där upplevde jag att jag var väldigt ensam, säger hon.

"Måste kunna ta andras perspektiv"

En utmaning för idrottslärare är att skapa naturliga anpassningar för elever utan att det slår över och blir utpekande särlösningar.

– Mycket handlar om självinsikt och att kunna ta andras perspektiv. Jag måste förstå att mitt perspektiv inte är en absolut sanning och att eleven har full rätt till sin upplevelse, säger idrottslärarprofilen Alexander Skytte och fortsätter:

– Även om jag kan tycka att det är tramsigt att ”vadå, vem kan inte göra en kullerbytta” så kan det vara det största momentet för en elev som inte fixar det. Det kan vara jättejobbigt. Den känslan måste jag ha respekt för. Jag kan inte bara skjuta undan det för då har jag förlorat varenda relationspoäng som jag har byggt upp med den här eleven.

Lösningen blev bra för hela klassen

Alexander Skytte menar att lösningarna ofta är ganska enkla när man väl kliver ur sitt eget perspektiv. Han exemplifierar genom att berätta om en elev med mutism.

– Jag kan i princip ingenting om mutism. Men han pratar inte och det blir ett problem vid uppropen. Hur ska jag lösa det med den här eleven som vi kan kalla Erik. Tidigare har jag sagt att ”och Erik är här”. Men det känns inte så bra för då blir det en särlösning och väldigt utpekande, säger Alexander Skytte.

Det han då gör är att kontakta dem som kanske känner Erik bäst, nämligen föräldrarna, för att söka råd om hur man kan komma runt problemet. Svaret blir ganska enkelt: testa med handuppräckning.

– Så i den här klassen säger de inte ja. Jag säger att nu ska vi vara tysta och då får jag in att jag vill ha ett lugn på min samling också så att ni kan koncentrera er och lyssna. Jag gör det här för att det är bra för hela gruppen. Då är det inget konstigt och det funkar kanonbra för honom. Jag märker att det är en helt annan elev som då får möjlighet att delta på idrotten, säger Alexander Skytte.

"Det kan bli tokigt"

Hans tips till andra idrottslärare är att alltid försöka lösa problemet genom att prata med eleven, föräldrarna, kollegor och det stöd som förhoppningsvis finns på skolan. Är man ensam med problemet är det lätt hänt att det växer sig så stort att man till slut skjuter undan det.

– Vi gör så mycket saker ”on the go” och man upptäcker problem hela tiden. Därför är det viktigt att förlåta sig själv. Det kan bli tokigt, det kan bli fel. Men gör någonting åt det! Låt det inte bara stanna vid att det här blev dåligt. Ta det vidare.

"Behöver ta mer plats"

Flera idrottslärare menar att lärarutbildningen borde fokusera mer på hur man möter elever med olika funktionsnedsättningar. En kritik Per Nilsson, rektor på gymnastik- och idrottshögskolan, tar till sig.

– Det är helt uppenbart ett område som behöver ta lite mer plats på lärarutbildningen. Men det behövs också erfarenhet. Att man får komma ut i skolorna och möta de här eleverna. Det behövs en professionell mognad. Så därför måste vi också fylla på våra lärarutbildningar med fortbildningar, säger han.

Bra klimat smittar av sig

Eftersom elevernas problem ser väldigt olika ut är det omöjligt för idrottslärare att rustas med en färdig lösning till varje enskilt problem. Men en viktig uppgift är att skapa ett tillåtande klassrumsklimat som alla vågar delta, växa och utvecklas i.

– Vi gjorde en studie för några år sedan när vi tittade på samarbetsorienterat lärande. Det goda klimatet man jobbade med på idrott och hälsa-lektionerna spillde över på andra situationer i skolan, det blev ett godare gruppklimat, säger Kajsa Jerlinder, forskare i handikapp- och idrottsvetenskap vid Högskolan i Gävle.

Extra tufft i idrott och hälsa

De här utmaningarna är extra tuffa i idrott och hälsa. Eller som Alexander Skytte uttrycker det: det är svårt att skilja på kropp och person.

– Det är inte samma sak att misslyckas med ett mattetal som det är att misslyckas med några danssteg. För då är det du som person som misslyckas. Din kropp. Men om du räknar fel kan du säga: ”oj det blev en tankevurpa” och ingen annan såg det, säger Alexander Skytte och fortsätter:

– Det här behöver man prata om. Jag tror jättemycket på att jobba med gruppdynamik, ha temadagar – kanske hela veckor – då man bara jobbar med skapande verksamhet. Så att man vågar prata med varandra, leka med varandra och knyta den kontakten med sina klasskamrater.

LÄS ÄVEN

Så får du fler att delta på idrotten

Stillasittare skadar sig överraskande ofta i idrotten

Idrottens normer tar över i profilskolor

Fler skolor med könsuppdelad idrott