DiMaria: Det finns faktiskt fördelar med musik i helklass

Carolina DiMaria är musiklärare på Gluntens Montessori­skola i Uppsala och adjungerad adjunkt på Uppsala universitet.

Visst underlättar halvklasser men å andra sidan vågar eleverna oftast klämma i mer när vi sjunger i helklass. I mitt fall uteslöt halvklasser ämnesintegrering, skriver musikläraren Carolina DiMaria.

Carolina DiMaria är musiklärare på Gluntens Montessori­skola i Uppsala och adjungerad adjunkt på Uppsala universitet.

En välutrustad sal, grupprum, aula, musiklärarkollega och halvklasser står högt upp på många musiklärares önskelistor. Önskemålen är tongivande när musiklärartjänster diskuteras och ges även ofta som förbättringsförslag vid medarbetarsamtal. Musiklärartjänster med helklassundervisning borde refuseras av samtliga sökanden menar vissa, som en sorts tyst solidarisk musiklärarstrejk. Trots att samtliga önskemål var verklighet på min tidigare arbetsplats ställde jag mig gång på gång frågan som generationer av ungdomar skrålat med till: ”should I stay or should I go?”  

Annorlunda men inte sämre

Jag valde till slut att gå vidare till en arbetsplats med helklasser i vissa årskurser, utan grupprum och aula. Trots det kan jag inte förmå mig att säga att det är sämre förutsättningar. Annorlunda, ja. Sämre, nej. Det är helt enkelt andra saker som väger upp, hur konstigt det än kan låta. 

Innan beslutet fattades skapade jag en trivsellista för att bena ut vad som är viktigt för mig på jobbet. Förutsättningar att hjälpa eleverna förstå omvärlden och se sina egna styrkor kom först. Det behöver jag ingen aula till. Visst underlättar halvklasser men å andra sidan vågar eleverna oftast klämma i mer när vi sjunger i helklass. I mitt fall uteslöt halvklasser ämnesintegrering. Att endast ha halva klassen på hösten när de i övriga ämnen är i helklass förhindrar samarbete på det sätt jag önskar. Min poäng är att det alltid finns för- och nackdelar med allt och även om jag uppskattade att undervisa i halvklass var det inte avgörande för min trivsel.

Viktigast att alla drar åt samma håll

Kollegialt stöd var nästa punkt på listan. Trots kollegor som backat upp och lyft varandra på ett oerhört fint sätt under åren har jag insett att jag mår som allra bäst i en organisation där fokus ligger på att dra åt samma håll, något som kräver både riktning och tydlig ledning. Den gemensamma riktningen kan ta sig formen som ett gemensamt fokus på värdegrunden, de praktisk-estetiska ämnenas självklara plats i de kollegiala diskussionerna eller det jag själv brinner för: ämnesintegrering. Man säger ofta att en grupps styrka finns i dess olikheter men jag tänker mig att styrkan finns i att gruppen, trots olikheterna, ändå drar åt samma håll. Som ett team. 

Alla pusselbitar passade inte ihop och jag fick ställa mig frågan vad jag faktiskt behöver.

Min trivsellista har givetvis fler punkter och listan skiljer sig säkerligen från din, det finns nog lika många listor som listskrivare. Jag synade mina preferenser och försökte pussla ihop det med mina arbetsplatser. Alla pusselbitar passade inte ihop och jag fick ställa mig frågan vad jag faktiskt behöver och vad jag ”villhöver”. Jag hade lyxen att arbeta på en skola där många av mina ”villhöver” tillgodosågs, men jag insåg att de inte alltid var vad jag behövde för att trivas som mest på jobbet. I den bästa av världar får vi både och, men verkligheten ser ofta annorlunda ut. Givetvis ska vi fortsätta kämpa för de bästa av förutsättningar på alla skolor men vi får inte glömma att även de bästa av förutsättningar, såsom till exempel halvklass och grupprum, inte alltid kan likställas med trivsel.

LÄS ÄVEN

Här är musiklärarnas tio vanligaste sånger

Tipsen som får musikundervisning i helklass att funka

Musikläraren om samarbetet med sin stora idol

DiMaria: Låt inte lucia knäcka redan stressade musiklärare