Forskare: Därför är det extra svårt att sätta betyg i idrott

Håkan Larsson är professor, idrottslärarutbildare och vetenskaplig ledare för forskningsskolan vid GIH i Stockholm. Foto: Linus Hallgren/Getty Images

Vad utgör kunskaper i ämnet idrott och hälsa? Svaret är inte självklart, menar professor Håkan Larsson på GIH som inleder ett stort forskningsprojekt i frågan. ”Tävlingsidrotten har fört tankarna fel.”

Ända sedan skolreformen 2011 har det diskuterats hur man ska bedöma kunskaper i ämnet idrott och hälsa. Trots styrdokument och stödmaterial från Skolverket är osäkerheten stor.

– Grunderna för lärarnas betygsättning skiljer sig från skola till skola och det är olyckligt, säger Håkan Larsson som undervisar blivande lärare i ämnet.

Du tycker att tänket från tävlingsidrotten fått för stor plats?

– Elever ska inte mätas mot varandra, de ska mätas mot kunskapskraven. Jag är skeptisk till att det ofta är den fysiska prestationsförmågan som mäts. Det är den allsidiga rörelseförmågan som ska mätas och då krävs både observation och utfrågning av eleverna.

Hur vanligt är det att den som presterar bäst får bäst betyg?

– Vi vet inte, men vi vet att det varierar mycket mellan lärare. En del premierar dem som presterar bäst, andra premierar den individuella utvecklingen hos varje elev. Och så kan vi inte ha det, det måste finnas en likvärdighet i bedömningen.

"Känns väldigt oklart"

Betygsättningen är ovanligt svår i just ämnet idrott och hälsa. Det skulle bli enklare om det var tydligt vad som egentligen menas med kunskap i ämnet, menar han. I kursplanen finns idag de vaga begreppen att kunna ”utveckla allsidig rörelseförmåga” och ”kroppslig förmåga”. 

– Vi på lärarutbildningen tycker att de här definitionerna känns fattiga, vi måste ge dem mer innehåll, sätta mer kött på benen. Vad är ”allsidighet”? En del framgår i kunskapskraven, annat känns väldigt oklart.

Håkan Larsson vill också komma runt den stelbenta uppdelningen mellan teori och praktik.

– När idrottslärare har teorilektioner hamnar de lätt i en traditionell syn på lärande med klassrum, läroböcker och skriftliga prov. Jag menar att teoretiska kunskaper i vårt ämne kan utforskas på så många andra sätt.

Han exemplifierar med löpträning.

– Det handlar om teknik, om hur man tränar, om hur man kan lära känna sin kropp och dess potential. Det är teoretiska kunskaper som skulle kunna undersökas i kombination med träningen.

Det som sedan betygsätts ska inte vara hur snabbt eleven springer – att springa fort är ingen kunskap i sig. Kunskaperna består i att man förstår grunderna för hur man ska träna. 

– Man talar om att bli ”kroppsligt utbildad”. Vad är det? Kanske att kunna ta hand om sin träning utan en personlig tränare!

Vilken fysik krävs för att bli idrottslärare?

Han vill också problematisera synen på rörelse hos lärarna själva, synen på vilken fysik som krävs för att bli idrottslärare.

– Självfallet ska också en rullstolsburen person eller en person med cp-skada kunna bli idrottslärare. En duktig lärare förmår utveckla sin egen rörelseförmåga, oavsett grundförutsättningarna.

Tillsammans med forskarkollegor från Örebro och Malmö universitet samt Högskolan i Dalarna får Håkan Larsson drygt 5,7 miljoner kronor från Vetenskapsrådet under perioden 2022–2025 för projektet ”Ämneskunskaper i rörelse i lärarutbildning i idrott och hälsa”.

– Vi kommer att filma lektioner på lärarutbildningen, intervjua studenter, be dem skriva loggbok. Vi vill se vad kunskap är i ämnet och hur kunskaperna gestaltas i undervisningen. 

LÄS ÄVEN

Skolidrott varje dag ger långvariga positiva effekter

Ny studie: Flickor rör sig mindre i skolan

Idrottsforskare ger sig in i debatten om slopat ombyte

Så upplever elever fysisk beröring av idrottslärare