Sök

De vägrade låta corona knäcka slutmusikalen

Så fort det blir paus i repetitionerna passar eleverna på att sprita sina händer, liksom mickar och annan utrustning som får en dos alcogel så fort tillfälle ges. En flaska handsprit står alltid till hands uppe på scenen. Lea Olsson, Felicia Mathiesen och Miranda Charlesson tar för sig. Foto: Jesper Klemedsson

Det var musikalen som skulle definiera en hel gymnasietid. Då tvingade coronapandemin musikklassen att repa hela föreställningen – på videolänk. Men medan elevernas tårar rann beslutade sig Sara Olrog och hennes lärarkollegor för att slutföra en till synes omöjlig uppgift.

Välkommen till Hotel California, vilket paradis, till rimligt pris.”

Uppe på scenen rör sig ett tiotal elever i koreografi till musiken och den fritt översatta texten från The Eagles hitlåt från 1976. När sista tonerna klingat ut kommer berömmet från läraren nere på golvet. Den långa öppningsscenen i musikalen börjar äntligen sitta.

Vi kom fram till att om allt exami­nerades på distans skulle vi ha svårt att dela ut högre betyg.

Vid en första anblick är detta en helt planenlig repetition. Men för årets treor på gymnasieskolan Mega Musik i Helsingborg har ingenting blivit som det var tänkt. Den här onsdagen i början av maj är första gången hela ensemblen befinner sig på samma plats.

Klassen hade gjort sina förberedelser. Under höstterminen lästes teoretiska ämnen in så att hela våren skulle kunna ägnas åt det praktiska – att repetera musikalen ”Hotel Kalifornia” och traditionsenligt spela upp den för vänner, föräldrar och tidigare Mega Musik-elever.

Sara Olrog ordnar med pappersarbete under tiden som repetitionerna pågår på scenen några meter bort. Det har blivit en hel del extra arbete för att få ihop den nya musikalplanen. Bland annat har komplexa scheman lagts för att eleverna ska kunna repetera med så låg smittorisk som möjligt. Foto: Jesper Klemedsson

Då kom coronapandemin. Den 17 mars proklamerade regeringen att gymnasieelever skulle studera hemma. För treorna på Mega Musik var det ett dråpslag. Allt tillintetgjordes; repeti­tionerna, framförandet av den egenskrivna musikalen, ja hela avslutningen på gymnasietiden.

– De var jätteledsna, grät och ville inte gå hem, alla var så inställda på att göra detta tillsammans. Efter allt kämpande med det teoretiska var det också som att hela moroten drogs undan, säger musikläraren Sara Olrog.

Lärarna insåg direkt att inte bara det konstnärliga och sociala skulle bli lidande. Musikalen är musikelevernas slutprojekt och en viktig grund för betyg­sättningen. Teoretisk undervisning via nätet är en utmaning. Att dansa, spela teater och musicera över videolänk är nästintill omöjligt. Men det är precis vad eleverna tvingades göra under våren.

– Men vi kom fram till att om allt examinerades på distans skulle vi ha svårt att dela ut högre betyg. Det kändes inte rätt att de skulle snuvas på den chansen, säger Sara Olrog. 

Lärare runt om i landet, bland dem Sara Olrog, vädjade till regeringen om att de skulle göra undantag för praktiskt inriktade utbildningar. En tid senare kom beslutet: vissa moment skulle få utföras i skolan – om än i mindre grupper.

”Vi i klassen tycker om varandra och brukar kramas och så. Men vi vill verkligen att detta ska fungera så alla håller avstånd som de ska”, säger Dalina Munther som pausar tillsammans med Morten Röstin. Foto: Jesper Klemedsson

Det var det halmstrå som Mega Musik behövde. I nära samråd med skolans rektor kom lärargruppen fram till en lösning. Dels att ställa in den publika föreställningen och i stället filma musikalen och lägga ut den på nätet.

Och dels att repetitionerna skulle genomföras uppdelade i segment, med mycket eget ansvar. Resultatet blev att eleverna till stora delar övade ensamma i hemmen, och ibland i mindre grupper. Digitala plattformar som Google meet användes för dagliga klassmöten och för att eleverna skulle kunna följa varandras repetitioner via videolänk. En del saker blev bättre än vanligt.

– Som när man ska spela jättearg eller väldigt ledsen. Sådant kan vara jobbigt att öva på inför klassen. Nu har eleverna fått testa hemma och spela in sig själva. Då kan de själva bestämma när de är nöjda och skicka in den videon. Det är en redovisningsform som jag tror kommer användas även i framtiden, säger Sara Olrog.

Eleverna fick även personliga scheman för att kunna repetera i smågrupper.

Morten Röstin och de andra eleverna har fått vänja sig vid att hantera besvikelser och ändrade planer. ”Det har varit lärorikt för mig”, säger han. Foto: Jesper Klemedsson

– För att det skulle funka krävdes att eleverna kom i exakt tid, ibland mer än en gång per dag. Vi gav dem ansvaret och det har funkat. Det är en god lärdom, säger Sara Olrog.

Hon fick även coronareglera manuset. Dansarna var tvungna att hålla längre avstånd och bandmedlemmarna sitta längre ifrån varandra. En hel del dialog och scener tvingades också att virusanpassas.

Som när Morten Röstin och Jack Nordström spelar upp en scen som egentligen skulle ha mynnat ut i en rejäl teaterkyss, men nu spelas med munskydd och plasthandskar på.

En vår fylld av besvikelser gav till slut eleverna en rejäl dos personlig utveckling.

– Jag har alltid haft svårt att acceptera när saker inte blir som jag tänkt mig. Det kan man säga att jag fått öva en hel del på nu, säger Morten Röstin med eftertryck.

Dessutom har de fått se en ny sida av sina lärare.

– De har varit väldigt lösningsfokuserade hela tiden, det har man kunnat se, säger Maya Alkefelt.

– Vi har insett hur tacksamma vi ska vara över allt extra de har gjort för att detta ska fungera. De är verkligen guldlärare, och det säger jag inte ens för att fjäska, säger Jack Nordström och skrattar.

Trots att Sara Olrog arbetat 15 år som lärare kommer hon ta med sig många lärdomar från coronavåren 2020. Inte minst om digital pedagogik, som har sina fördelar. Men också vissa inneboende problem.

”Det är ett evigt spritande av mikrofoner”, säger Sara Olrog som av smittskyddsskäl bett eleverna att bete sig som ­”divor” – endast lärarna får flytta kulisser och bära utrusning. Foto: Jesper Klemedsson

– Det blir ojämlikt. En elev kan ha jättebra uppkoppling och bra ljudkort hemma, medan en annan inte ens har wifi, säger hon.

Med det stora arbetet med att repetera och filma musikalen avklarat har hon nu en förhoppning kvar. 

– Att kunna ordna en visning där klassen får se inspelningen tillsammans med lärarna, så att de får höra en applåd eller ett spontant skratt. Då får de i alla fall några mänskliga reaktioner. Det är trots allt viktigt.  

6 tips för praktisk distansundervisning

  1. Låt eleverna filma sig själva under praktiska moment så att de själva kan avgöra när deras insats är bra nog. Precis som när de har teoretiska inlämningsuppgifter.
  2. Ha enskilda samtal med varje elev. De behöver känna sig sedda och bli peppade. Använd ungdomarnas kontaktvägar, som Messenger. 
  3. Skicka information ofta i stället för att spara allt till ett långt mejl. Många korta mejl erbjuder mer dialog och minskar det mentala avståndet till skolan.
  4. Ha hela klassen på videolänk. Vi hade klassmöten varje dag på Google meet där varje elev fick svara på en fråga medan alla andra lyssnade.
  5. Om det tekniska är svårt: ta hjälp av kollegor – eller elever – som har kompetenserna. Det är viktigt att hjälpas åt eftersom arbetsbördan kan bli större.
  6. Gör även roliga digitala aktiviteter. Vi livestream­ade en lärar­konsert med tillhörande frågesport på Youtube för hela skolan.