Tätt samarbete gör slöjdbetygen mer rättvisa

Helene Kåberg och Anna Bjärnlid lägger mycket tid på att analysera och bryta ner kunskapskraven. Det förenklar både för dem själva och eleverna. Foto: Johan Strindberg

Slöjdkunskaper går inte att mäta på samma sätt som i många andra ämnen, konstaterar textilläraren Helene Kåberg och Anna Bjärnlid, som undervisar i trä och metall. De är närmsta kollegor och arbetar tätt ihop för att sätta så rättvisa betyg som möjligt. Tyvärr har inte alla slöjdlärare den möjligheten.

En slöjdlärare betygsätter hela arbetsprocessen, inte bara elevens slutprodukt – det vill säga om ett lapptäcke eller ett gosedjur blev ”fint” eller ”fult”, eller om eleven gör rätt eller fel.  Därför är det extra viktigt att sätta ord på hur man har tolkat och bedömt elevers förmågor utifrån kunskapskraven, tycker textilläraren Helene Kåberg. Hon arbetar på Kärrdalsskolan (årskurs F-6) i Sollentuna utanför Stockholm och pratar dagligen med sin kollega, trä- och metallslöjdsläraren Anna Bjärnlid, om hur dagens lektioner har fortskridit och hur eleverna har arbetat. 

Utmaning att slöjd är ett ämne

Båda är övertygade om att långt ifrån alla slöjdlärare har möjligheten att bolla med en kollega på det sätt som de gör.

– Om man har en kollega på en annan skola, eller om lokalerna ligger långt ifrån varandra, så kan det bli väldigt svårt att få en insyn i varandras undervisning och bedömning, säger Helene Kåberg.

Dessutom kan en elev vara ”bättre” på textil än trä och metall – eller tvärtom. 

– Ibland händer det ju att en elev tycker att det är lättare att jobba med textilslöjd än med materialen i trä- och metallslöjdsämnet. Och det är en av de stora utmaningarna för en slöjdlärare, eftersom slöjd är ett ämne, bestående av två olika slöjdarter, säger hon. 

En slöjdlärare bedömer hur en elev utvecklar sina idéer, testar tekniker, använder verktyg och om de kan motivera sina val, säger Helene Kåberg.

– En lärare kan inte sitta och höfta. Därför är det viktigt att få sätta ord på hur man har tänkt i sin bedömning och hur man har tolkat en elevs arbete utifrån kunskapskraven, säger Helene Kåberg.

"Betyg ska aldrig bli en överraskning"

I ett ämne som slöjd kan betygs­kriterierna vara lite extra abstrakta för eleverna, vilket är anledningen till att de båda slöjdlärarna är angelägna om att eleverna ska förstå vad som förväntas av dem. Det tror Helene Kåberg och Anna Bjärnlid är en av nycklarna till en likvärdig och rättvis bedömning. Tillsammans har de ett väl utarbetat system och ett gemensamt förhållningssätt vid betygsättningen av eleverna i årskurs sex.

– Betyg ska aldrig bli en överraskning. Vi försöker bryta ner kunskapskraven i varje arbetsprojekt i matriser, som vi ger till eleverna. Om en elev aldrig
har försökt, eller klarat av, att följa en instruktion på egen hand eller att
reflektera över hur de har valt att fullfölja sin idé … ja, då går det inte att få ett högt betyg, säger Helene Kåberg.

När terminen går mot sitt slut får eleverna också sätta betyg på sig själva.

– Jag tittar inte på deras självvärdering förrän jag har gjort min bedömning, sedan jämför jag den med elevens. Någon gång har det hänt att eleven i fråga har fångat upp något som jag har missat, så det är ett väldigt bra arbetssätt, säger Anna Bjärnlid.

Slutligen träffas de båda lärarna och pratar ihop sig utifrån det dokumentationsmaterial de har samlat på sig. Det är sällan de är oense om ett betyg. 

Men hur gör ni om ni är oense?

– Det händer framför allt när en elev ska få ett högt betyg. Oftast handlar det om ett halvt betygssteg, mellan A och B. Då går vi igenom elevens kunskaper en gång till. Men om det är jag, som trä- och metallslöjdslärare, som har haft eleven under den termin som ska betygsättas så är det i slutändan min bedömning som gäller, säger Anna Bjärnlid.

"Fruktansvärt svårt"

Hon har även arbetat på högstadiet och tagit över andra lärares elever, vilket tyvärr sker ganska ofta i grundskolan då hela 53 procent av landets slöjdlärare är olegitimerade, enligt Skolverkets statistik.

– Då kan det vara fruktansvärt svårt att sätta betyg, eftersom man inte har följt elevernas hela process. Och ibland stämmer inte den tidigare lärarens bedömning överens med elevernas kunskaper.  

Anna Bjärnlid vill inte kritisera olegitimerade lärare. De kan vara väldigt hantverksskickliga men har, av förklarliga skäl, ofta sämre kunskaper om betygsättning.

– Då finns det en risk att läraren koncentrerar sig mer på elevens slutprodukt än på själva slöjdprocessen. Och det är ju inte så man sätter betyg i slöjd. Betyget måste rimma med kunskapskraven.

Åtta tips vid betygsättning

  1. Var självkritisk. Har du koll på elevernas kunskapsnivå? Du kan inte ”gå på feeling”.
  2. Hitta en ”lagomnivå” för dokumentation av en elev. 
  3. Försäkra dig om att du kan förklara var en elev befinner sig kunskapsmässigt. 
  4. Sätt ihop ett standarddokument med kunskapskrav där det framgår vad en elev ska kunna för att få ett visst betyg. Då slipper du formulera dig på nytt varje gång föräldrar ifrågasätter ett betyg.  
  5. Det är sällan din bedömning som är dålig. Var medveten om att det finns andra krafter bakom eventuella påtryckningar. Då blir det lättare att stå emot. 
  6. Prata med din närmaste chef för att få stöd och råd.
  7. Sambedöm med kollegor om du känner dig osäker.
  8. Sikta framåt! Uppmuntra och berätta hur eleven kan jobba för att få ett högre betyg nästa termin.  

Källa: Tipsen är baserade på en mängd intervjuer med olika lärare.

LÄS ÄVEN

Nya siffror: Så mycket ökar betygen – i alla ämnen

Fem lärare vittnar: Så pressas vi att ge elever glädjebetyg

Slutbetygen skenar – jämfört med de nationella proven

Lärarförbundets krav – en helt ny betygsmodell

Fyra förslag på nya betygsmodeller

Fyra skolprofiler om betygsinflationen

Hemlin: Betyget F brännmärker oss alla

Lärarna: Anonymiserade prov ger mer rättvisa betyg

Jarnlo: Glädjebetygen är ett symp­tom på att skolan inte mår bra