Sök
Läraren.se är vinnare av publishingpriset 2020!

Experten: Våldet syns i tvåårsåldern

Forskningen från Björn Hofvander tyder på att tidiga tecken på aggressivitet och ilska – redan i 1-2 års ålder – är varningssignaler att ta på allvar.

Redan i ett- eller tvåårsåldern syns tecken hos de barn som senare får stora problem med trotsbeteende, uppförandeproblem och så småningom livsstilskriminalitet.
Det säger Björn Hofvander, specialist i klinisk psykologi.

Varannan lärare har upplevt våld från eleverna, verbalt eller fysiskt. Det visar en ny undersökning från Lärarförbundet. 

Och extremt utåtagerande barn löper stora risker. Bland annat riskerar hälften av barn och unga med ett extremt utåtagerande beteende att hamna i livsstilskriminalitet.

Det säger Björn Hofvander, specialist i klinisk psykologi som studerar bland annat den svåraste formen av aggressivitet, den som är tecken på att något är väldigt snett runt ett barn.

Så tidigt syns våldstecknen

– Jag intresserar mig för den lilla grupp som ofta debuterar tidigt i ett mycket mer aggressivt och normöverskridande beteende än normalbefolkningen. Vi vet idag att vi kan identifiera den här gruppen redan vid ett till två års ålder, säger han.

Björn Hofvander räknar med att fem procent av alla barn riskerar att hamna i svårt utåtagerande beteende. Det gäller att ha koll på vilka tecken barnet visar.

– Tidiga uttryck för ilska. Alla barn visar negativa emotioner väldigt tidigt, men hos riskgruppen är de större, starkare och mer frekventa. Det är ett viktigt tecken som mycket forskning visat på och som jag har publicerat artiklar kring.

Barnen i riskgruppen skiljer sig ändå från andra barn.

– De är högfrekventa i sin aggressivitet och många av deras interaktioner med både barn och vuxna präglas av ilska och aggressivitet. När beteendet återkommer i olika miljöer och inte bara på förskolan är det en riskfaktor. Det viktigaste för förskolepersonal är att uppmärksamma när beteendet fortsätter både över tid och i olika miljöer, säger han.

Så förklarar han våldet

Björn Hofvander tror att förklaringen bakom de mest utåtagerande barnen handlar både genetik och uppväxt.

– Det är en kombination av biologisk sårbarhet och en rad tidiga negativa omständigheter. Sen kan det finnas andra riskfaktorer som kickar in senare i utvecklingen. Att man utsätts för jobbiga händelser, att man kan ha haft bra första år men att något hänt i familjens liv eller att barnet självt utsatts för något. Det kan utlösa en negativ utveckling, säger han.

Samtidigt är aggressivitet en naturlig och en nödvändig del i människans historia och utveckling.

– Men aggressivitet och utåtagerande beteende behöver inte användas på samma sätt idag som vi kanske behövde det för 5 000 år sedan. Idag kan aggressivitet verkligen ställa till det för oss, även i små sociala grupper. Om vi inte klarar av att kontrollera vår aggressivitet får det väldigt negativa konsekvenser för oss, säger han.

Det finns hopp. 

Björn Hofvander nämner Norge som ett framgångsexempel på breda satsningar både på bristande föräldraskap och på olika skolsatsningar som stöttar de utsatta, ilskna barnen.

Varför inte Sverige?
– Jag skulle säga att vi har en väldigt decentraliserad skola i Sverige, vilket försvårar storskaliga insatser. Forskningstraditionen i Sverige är kvalitativ, mer än att kunna omsätta i siffror. Effektstudier har inte kommit till stånd i Sverige som i Norge, säger Björn Hofvander.