Sök
Publishing-priset logga

”Tänk om det som gäller friskolor även gällde i förlossningsvården”

Matematikern Jöran Petersson menar att skolpengen måste anpassas efter skolformens ansvar att följa befolkningskurvan.

Från ett decennium till ett annat varierar elevkullarna stort och skolpengen kan baseras på skolformens ansvar att ta höjd för detta. Då en sådan skolpeng baserar sig på demografiska variationer och är lätt att beräkna, så undviker den många ideologiska och politiska låsningar.

Enligt lag måste en kommun ha reserver för demografiska variationer. En friskola kan istället förlänga eller förkorta sin kö. Tänk om motsvarande gällde i förlossningsvården: Det är dags att föda och verkarna kommer tätt. Barnmorskan svarar dig ”Det är fullt just nu. Kom tillbaks om två dagar”. Överkapacitet är nödvändigt i många sammanhang. Vägar, elnät, sjukhus och brandförsvar behöver överkapacitet för att hantera toppar. För kommunala skolors del betyder det att de har ett lagstadgat uppdrag att ha överkapacitet just för att kunna hantera demografiska variationer beroende på babyboom, urbanisering, migration och barn till föräldrar som får nytt jobb på annan ort. Dessa elever kan inte vänta ett par månader eller år tills det finns plats.

Matematiken bakom en demografiskt baserad skolpeng är tämligen enkel. Statistik från SCB visar att det 2007 fanns drygt 130 000 16-åringar men 2013 knappt 101 000, vilket motsvarar 22 procent färre på 6 år. För åskådlighetens skull kan vi tänka oss en gymnasieklass som år 2007 hade 32 elever, alltså en full klass – 100 procents kapacitetsutnyttjande. Samma klass skulle 2013 ha 25 elever – endast 78 procents kapacitetsutnyttjande med ett genomsnitt på 89 procent över tid grovt räknat. Detta kan jämföras med friskolor, som alltid har full klass med, säg, 32 gymnasister och därmed använda sina resurser i form av lärare och lokaler till 100 procent oavsett demografin. Ett minskat söktryck leder vanligen endast till sänkt antagningspoäng eller kortare kö.

Vi gör nu ett tankeexperiment. Låt friskolorna ha 20 000 av en årskull, vilket det ungefärligen var åren 2007-2013. De kommunala skolorna måste då kunna hantera variationer mellan 110 000 elever år 2007 och 81 000 år 2013 och i procent blir tappet från 100 till 74 procent och ett genomsnitt över tid på 87 procent. Dessa beräkningar illustrerar två saker. För det första måste skolor med lagstadgat ansvar för demografiska variationer per definition ha överkapacitet och det kostar pengar. För det andra, ju större andel elever i friskola, desto större måste den kommunala skolans överkapacitet vara medan en friskola kan korta kön, hitta billigare lokaler eller i värsta fall gå i konkurs, som John Bauergymnasiet, och därmed lägga kostnaden på någon annan och låta andra ta hand om eleverna.

Att friskolor kan gå med vinst handlar därmed knappast om att privat näringsliv är bättre på att sköta skolor eller att kommunala skolor oftare är ekonomiskt illa skötta. Även kommunala skolor har betydande inslag av vinstdrivande privat näringsliv för att bygga och underhålla skolbyggnaden, producera och leverera skolmat och läromedel. Istället handlar det om att friskolor inte behöver ha överkapacitet för demografiska förändringar. Betala skolpeng efter det ansvar som följer uppdraget! Detta är inte ett av politisk ideologi färgat argument. Det är ett argument som ligger i skattebetalarnas intresse.

Jöran Petersson, lektor i matematikens didaktik vid Malmö Universitet

 

LÄS ÄVEN

Mannerheim: ”Ska vi lärare behöva ta den här kampen också?”

Jaara Åstrand: ”Marknadsskolan ökar klyftorna”