Sök
Läraren.se är vinnare av publishingpriset 2020!

Sverige sämst i klassen på läromedel

Svenska skolan satsar bara hälften så mycket som grannlandet på läromedel.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på lararnastidning.se

Svenska skolor satsar mindre än hälften så mycket pengar på läromedel som de finska skolorna. Det visar branschorganisationen Läromedelsföretagens nya undersökning.

Förra året satsade Sverige 650 kronor på läromedel per elev och år. I Finland var summan 1450 kronor, och i Norge 1050 kronor.

Det visar en undersökning som Läromedelsföretagen gjort. Genom att dela medlemmarnas försäljning med antal elever på varje stadium, kommer man fram till en snittsiffra. Samma sak har systerorganisationerna i Finland och Norge gjort.

Det är dock viktigt att peka på att undersökningen inte säger något om tillgången till läromedel i olika skolor och skolformer.

– Vi har inte haft möjlighet att genomföra den typen av undersökning den här gången. Historiskt sett har det varit stora skillnader mellan kommuner. Men det som visar sig i senaste Pisa-undersökningen är att skolor med mer ogynnsam socioekonomisk bakgrund hos eleverna har fler obehöriga lärare och mindre tillgång till läromedel. Och det är en av skolans uppgifter att kompensera för socioekonomiska skillnader, men så fungerar det inte idag, säger Stefan Persson, ordförande för Läromedelsföretagen och vd för Studentlitteratur.

I organisationen ingår mellan 90 och 95 procent av läromedelsförlagen, och inkluderar producenter av både digitala och tryckta läromedel.

Stefan Persson, ordförande för Läromedelsföretagen.

Stefan Persson hoppas att Gustav Fridolins statliga utredning med fokus på läromedel ska kunna ge svar på frågor om hur skillnaderna mellan olika svenska skolor ser ut.

– Vi vill verkligen veta hur det är med tillgången. Hur är det på landsbygden, hur är det i socioekonomiskt utsatta områden, hur är skillnaden mellan privat och kommunal skola, säger han.

Varför gjorde ni inte en sådan undersökning?

– Våra medlemsföretag säljer via återförsäljare och grossister och branschföreningen har inte kunskap om vad de enskilda skolorna köper. Det är också en fråga om konkurrens mellan våra medlemmar. Vi önskar att det skulle finnas ett oberoende organ som undersöker tillgången och skillnaderna och att man gör det över tid, så att man kan följa utvecklingen och sätta in åtgärder i de fall skolorna inte har tillgång till de läromedel som de behöver.

Hur jämförbara är siffrorna med tanke på organisationernas storlek och täckningsgrad?

– Min uppfattning är att siffrorna är jämförbara och att det finns hög validitet. Det finns en hög anslutningsgrad i alla länder. Där det haltar lite är när vi kommer till gymnasiet, för i finsk gymnasieskola köper eleverna själva sina läromedel. Så det har vi uteslutit, säger Stefan Persson.

På Dansutskolan jobbar Else Andersson, ordförande för Lärarförbundet i Gnesta.

Kommunen ligger i botten i Lärarförbundets undersökning Bästa skolkommun 2019 ­– bland annat vad gäller inköp av material. I slutet av förra året rådde inköpsstopp – men det är hävt, och Else Andersson tycker att bottenplatsen är orättvis. Bland annat pågår en stor satsning på digital undervisning.

Else Andersson i Gnesta. Foto: Johan Strindberg

– Min man är lärare i en grannkommun, och jag kan säga att de har det sämre än vad vi har. I Gnesta kan vi köpa in det grundläggande, övningsböcker i matematik och svenska till exempel. Men vi kan inte köpa in en ny uppsättning NO-böcker varje år. Det räcker pengarna inte till. Samtidigt har vi en stor digital satsning, där alla elever får en Ipad eller en laptop, laddsladd och hörlurar. Men när hörlurarna går sönder efter tre år… då finns inga pengar till att köpa nya, säger Else Andersson.

Samtidigt påpekar hon en annan sak när det gäller inköp av läromedel.

– Jag gör alltid en hel del själv. Dels för att vi inte kan köpa allt, men dels för att jag tycker att läromedlen inte alltid håller den kvalitet jag önskar, säger hon.