Sök
Publishing-priset logga

Gymnasieläraren Martin: ”Vi har högre närvaro än vanligt”

Den här artikeln publicerades ursprungligen på lararnastidning.se

Tumba Gymnasium, Stockholm:
– Kan alla gå in i chatten och skriva ”här”? Så att jag kan ta närvaro.

Gymnasieläraren Martin Andersson på Tumba gymnasium söder om Stockholm upplever en högre närvaro bland eleverna, efter en dryg vecka med distansundervisning. Men han saknar det sociala. Foto: Martina Holmberg

Klockan är tjugo över elva på det som borde vara en alldeles vanlig skoldag i mars 2020 och Martin Andersson sitter vid katedern i det som brukar vara ett fullt klassrum, men som nu är tämligen ödsligt, och försöker få eleverna i Finans-Ekonomi-17 att komma igång med den digitala lektion om covid19-virusets spridning och vilka effekter den kan tänkas ha på den globala ekonomin.

– Vi har faktiskt högre närvaro än vanligt, berättar han när eleverna försvunnit in i gruppdiskussionerna. Samtidigt vet man inte hur mycket som bara är nyhetens behag. Vi har ett litet fönster den här veckan att få koll på tekniken, skulle den inte funka ordentligt kan vi få ett ganska stort bortfall senare i vissa klasser.

Även om övergången från klassrum till digital plattform fortfarande är ny, lektionen som vi just upplevt är Martins tredje efter att skolan stängde ned för en dryg vecka sedan, så har den varit enkel.

– Eleverna har varit otroligt samarbetsvilliga och har inte velat sabotera som grupp. För skulle de vilja skulle det vara kört.

Vad har varit det svåraste med övergången?

– Vi har varit tvungna att fatta väldigt många beslut väldigt snabbt – och sen hålla fast vid dem. Vilken plattform ska användas? Hur ska scheman utformas? I efterhand kan jag känna att inte alla de besluten blev helt rätt, men nu måste vi köra på för besluten har redan kommunicerats till eleverna.

”Det är jättetomt här, konstaterar Martin. Och jättetråkigt. Vi är flockdjur och behöver social kontakt.”, konstaterar gymnasieläraren Martin. FOTO: Martina Holmberg.

Tillbaka till undervisningen. Ett skämtsamt givande och tagande genomsyrar hela lektionen. Man märker att elever och lärare gillar – och kanske saknar – varandra.

– Bristen på den sociala kontakten med eleverna kan potentiellt bli ett bekymmer, säger Martin. Vi har nog inte sett effekterna av det än, för det sociala är en viktig del av varför vissa elever ens vill gå till skolan och orkar göra uppgifter.

Martins egna elever träffar han nästan lika ofta nu som innan nedstängningen, men på ett annat sätt.

– I vanliga fall kan vi hänga och prata i klassrummet i väntan på att lektionen ska börja, men så blir det inte när vi ses i chattrummet. Då blir det mer rakt på sak undervisning. Och det sociala utbytet med elever handlar ju också om andra elever än mina egna. Jag brukar träffa hundratals elever varje dag, kanske att jag stannar, hälsar och pratar med ganska många av dem. Den kontakten kommer saknas både oss och eleverna.

FOTO: Martina Holmberg.

I takt med att skolan alltmer tömts på lärare, Martin uppskattar att ungefär en tredjedel av hans kollegor regelbundet arbetar från skolorna, har behovet av att diskutera elever sinsemellan blivit allt tydligare.

– Jag behöver inte så mycket stöd ämnesmässigt eller tekniskt, däremot så behöver jag stöd kring eleverna, förklarar Martin. Vi har inte har samma insyn i elevernas mående nu, så det behövs ett behov av stöd kring hur vi hanterar den situationen.