Sök
Publishing-priset logga

Förskolläraren Yvonne: ”Allt har gått så bra det kan gå”

Den här artikeln publicerades ursprungligen på lararnastidning.se

Veckorna som har följt efter de första covid19-larmen har varit hektiska för Yvonne Hagman, förskollärare på en förskola på Kungsholmen i Stockholm. En vecka innan vi talas vid var sju pedagoger borta på förskolans fyra avdelningar och på en annan förskola i samma enhet var de två pedagoger på 27 barn. Nu har läget lättat något. 

– Allt har gått så bra det kan gå än så länge, men vi har fått jobba över avdelningarna och hjälpt till där det har behövts. Det har dock varit skillnad på den här veckan jämfört med förra. Det är fler barn här också. I de yngre grupperna är det någonstans mellan en tredjedel och hälften borta och bland de äldre barnen är nog nästan tre fjärdedelar på plats.

Det var under sportlovsveckan (vecka nio) som oron för viruset tog fart på allvar både bland föräldrar och pedagoger.

– Alla människor har ju olika inställningar och farhågor kring sådana här situationer, man är olika rädd helt enkelt, säger Yvonne. Det gäller självklart oss pedagoger också. En del blir kanske osäkra när föräldrarna ställer många frågor, men jag ser det som ganska enkelt – vi följer de direktiv vi har fått och ser till att vi mejlar föräldrarna om detta.

Yvonne som arbetar med de äldsta grupperna, fem- och sexåringar, har inte märkt av någon direkt rädsla bland barnen, men situationen märks ändå av.

– De ställer inte så många frågor och verkar inte oroliga, men ibland kan de kommentera saker sinsemellan, om något barn ska åka på en resa till exempel. De verkar också ganska medvetna om att viruset framför allt drabbar äldre.

Att så många just nu arbetar hemifrån har också blivit tydligt för Yvonne.

– En del föräldrar känner man knappt igen längre, skrattar hon. Många som i vanliga fall lämnar och hämtar i kostym kommer nu i träningsoverall. En annan sak jag har märkt är att många av barnen går kortare dagar än de brukar. Jag arbetar i ett område där många kan jobba hemifrån och då kommer de gärna också och hämtar tidigare.

På ledningsnivå har det förts diskussioner om att kanske slå ihop förskolor i enheten för att frigöra resurser och det har också kommit förfrågningar från Stockholms stad om det finns personal som har erfarenhet av att arbeta med äldre och skulle kunna hjälpa staden på det området, men inget har bestämts än.

– Vi jobbar i hög utsträckning på ungefär som vanligt, berättar Yvonne. De stora skillnaderna är att vi är ute mer, försöker tvätta händerna ännu oftare och noggrannare och vill att barnen ska röra varandra i ansiktet så lite som möjligt.

Hur går det?

Nja, sådär. Det är ändå barn vi talar om.