Sök
Publishing-priset logga

Matte med facit i hand

Skribenten drar sig till minnes hur han lärde sig räkna ut diverse roliga slutsummor, när miniräknaren gjorde entré i hans liv. Foto: Kenneth Jonasson / TT

När miniräknaren introducerades i klassrummet minns kåsör Petter Karlsson hur han och hans klasskompisar förvandlades till teknikens slavar över en natt.

Det sägs att det stolta fotbollslaget Åtvidaberg FF:s fall inleddes, när högste chefen för företaget Facit på sitt skrivbord fann en märklig tingest, som plockats hem av en säljare i Japan.

– Jaha, och vad är det här för något?

– Det kallas miniräknare, chefen.

– Och den är … elektronisk?

– Ja, och funkar som våra egna handdrivna räknemaskiner. Är framtiden, sägs det.

Varvid chefen vred och vände en stund på underverket. Provtryckte in några tal på måfå. Kollade om summan, som dök upp i rött på den pyttelilla skärmen, stämde.

Att skolan aldrig borde ha lämnat griffeltavlor, kulramar, palinspel och räknestickor för elektroniska prylar, kan förstås blott en hopplös nostalgiker tycka.

Och förpassade sedan miniräknaren djupt ner i en låda med orden:

– Nä, det här är bara en fluga, tro mig!

Strax senare anlände världens då främsta fotbollslag Bayern München till det lilla 7 000-hövdade samhället och fick stryk med 3-1 av det ÅFF, som året efter skulle ha sju man i den svenska VM-truppen.

Resten är inte lika kul – vare sig för ÅFF eller huvudsponsorn Facit. Att ha nobbat miniräknaren innebar att Facit missade hela den elektroniska revolutionen. På några år föll företaget som en sten – precis om det fotbollslag man försåg med slantar till nya spelare.

Men kanske miniräknaren även knäckte den svenske skoleleven?

Jag minns själv när den elektroniska räknedosan tog över mattelektionerna – det måste ha varit just runt VM 1974 – och hur vi plötsligt förvandlades från duktiga huvudräknare till teknikens slavar.

Fram tills dess hade världshistoriens alla elever drillats i den nyttiga konsten att lösa problem med hjälp av tankekraft.

Räknestickan var en gång i tiden höjden av tekniska hjälpmedel. Foto: Getty Images

Alla kunde rabbla sjuans tabell i sömnen. Alla slängde snabbt ihop 124+13+76 med ettor i minne, samtidigt som de nonchalant sköt iväg ett suddgummi mot tjocka Gudruns bänk. Oavsett om man tänkte bli bonde, snickare eller köpman måste man också vara en duglig räknenisse.

Själv var jag stolt som en tupp när pappa skänkte mig en gulnad räknesticka ur sin skrivbordslåda och lärde mig använda den som blindkäpp i matematikens skummaste gränder. Måste vara höjden av tekniskt hjälpmedel, tänkte jag stolt. Nästan som fusk.

Om man inte räknade de där ­kulramarna som på tv hanterades av kvicka kineser, förstås. Tusenåriga räknemaskiner av trä, där flinka pekfingrar knäppte fram roten ur 32341969 snabbare än Ralf Edström snöt sig. Ryktet sa att mina egna föräldrar haft sådana i sin barndoms skola på 1700-talet, typ.

Miniräknaren, däremot ...

Jag minns att vi snabbt lärde oss räkna fram roliga slutsummor; typ att ett visst antal bilar drog 71077345 liter bensin, som när räknedosan vändes upp och ner bildade ordet ”ShELLOIL”.

Svensk pionjär i räknebranschen var den värmländske ingenjören Wilgodt Odhner, som 1878 tog patent på ”den Odhnerska pinnharven”.

Eller insåg efter blott några tryck, att det nog låg en sanning i den gamla legenden att schackspelets uppfinnare begärde det omöjliga, när han bad kejsaren av Kina om dubbelt så många riskorn för varje ny ruta.

Fin Bra att ha-grej, den här fiffiga miniräknaren, utan tvekan.

Omöjlig att avvara än i dag, absolut.

Och att skolan aldrig borde ha lämnat griffeltavlor, kulramar, palinspel och räknestickor för elektroniska prylar, kan förstås blott en hopplös nostalgiker tycka.

Men att miniräknaren sänkte både mitt favoritlag och allas vår förmåga att räkna ut tal i huvudet, vet jag numera bestämt.

Så här med Facit i hand.

Räknemaskiner

Redan de gamla grekerna uppfann hjälpmedel för att räkna snabbare.

Bäst fungerade kulramen, eller abakusen som den kallas med en finare glosa.

Ordet kommer från grekiskans abax eller abakos, som i sin tur tycks lånat från det ännu äldre hebreiska ordet abq, som betyder sand.

Genom att förflytta ramens kulor enligt olika regler, kan man hantera de fyra enkla räknesätten. Men det finns även fingerfärdiga handgrepp för att dra ut såväl kvadratrötter som kubikrötter.

En van abakusräknare sägs kunna finna det rätta resultatet snabbare än vad som är möjligt med elektroniska räknemaskiner.

Den första räknestickan uppfanns i sin tur 1622. Den första miniräknaren med numrerade knappar kom 1844. Och den första elektroniska miniräknaren som fick rum i en hand lanserades i slutet av 1960-talet.

Svensk pionjär i räknebranschen var annars den värmländske ingenjören Wilgodt Odhner. 1878 tog han patent på en handvevad räknesnurra, skämtsamt kallad ”den Odhnerska pinnharven”. Hans företag och uppfinningar kom med åren att uppgå i det bolag som 1965 tog namnet Facit AB.