Sök

Semira Vikström – mardrömseleven som blev drömrektor

Foto: Samuel Unéus

Semira Vikström är omvittnat duktig på att leda som rektor. Men som högstadieelev var hon en ”riktig skitunge”. Och gymnasiet hoppade hon av. Vi hälsade på henne på arbetsplatsen, Visättraskolan i Huddinge.

Musik strömmar ut över skolgården. Solen skiner och det pågår lekar och spel överallt. På en banderoll på en av skolbyggnaderna står ”Kunskap, Trygghet & Trivsel”. På en annan ”#roligare raster”.

Semira Vikström möter mig i dörren till det ombonade arbetsrummet, som hon delar med parhästen Dounya Hayyoun, biträdande rektor på Visättraskolan. De började arbeta tillsammans för tio år sedan på den muslimska friskolan Alzahraa Idealiska Akademi i Bagarmossen, där Semira arbetade som lärare i svenska och sedan blev biträdande rektor och rektor.

Trygghet, trivsel och kunskap är vår grund. Vi har tagit bort allt fluff.

Duon har nyligen gett ut en bok, ”Elevhälsan i praktiken”, tillsammans med kollegan Erik Hall och forskaren Ingrid Hylander. Det är en praktisk och konkret metodbok om hur de har byggt upp elevhälsan. Den genomsyrar all verksamhet på skolan för att alla elever ska känna trygghet och trivsel och kunna nå kunskap.

Starten på Visättraskolan blev tuff. Men efter flera års hårt arbete, kan Semira Vikström nu skörda frukten av sitt arbete. Foto: Samuel Unéus

– Trygghet, trivsel och kunskap är vår grund. Vi har tagit bort allt fluff. Det är tillräckligt tufft att nå 100 procent av eleverna med den ambitionen.

Att skolan blivit populär under Semira Vikströms ledning märks inte minst på att elevantalet ökat från 250 elever hösten 2013 till 420 i höst. I våras hade skolans sjätteklassare högre betygspoäng än genomsnittet i kommunen med drygt 230 poäng.

– De är min första kull elever som jag följt från förskoleklass till sexan och jag var så stolt att jag nästan sprack när jag berättade betygssnittet för eleverna.

Nominerad till ­Sveriges stora ­skolledarpris

Ålder: 47 år.
Bor: Villa i Tumba.
Familj: Make. Två söner, 21 respektive 13 år.
Yrke: Rektor och utbildad lärare i svenska och religionskunskap årskurs 4–9.
Aktuell: ”Årets rektor 2020”. Motiveringen var att hon med sitt ledarskap har förvandlat en bortvald skola i ett socioekonomiskt utsatt område med dåliga resultat till en skola som Skolinspektionen beskrev som ”en av de bästa skolor vi varit på”. Har tidigare fått utmärkelsen årets chef i Huddinge. Nu nominerad till Sveriges stora skolledarpris (delas ut i november). När hon blev årets chef sammanfattade medarbetare sin uppskattning med orden: ”Alla borde få ha en Semira som rektor”.

– Utifrån våra förutsättningar så har vi väldigt goda resultat. Sedan svajar det mycket betygsmässigt hos oss på grund av att vi har många nyanlända, säger hon.

Semira Vikströms armar pryds av många tatueringar som döljs under en långarmad, skir blommig blus. Man kan skönja dem, men tatueringarna visar hon normalt inte upp i skolmiljön.

Hon visar snabbt upp några av dem: mandalas, blommor, en blåvingefjäril, sina barns namn på arabiska, ett porträtt av artisten Madonna på ena armen och en svart ros från favoritgruppen Depeche Modes LP Violator från 1990 på den andra.

I berättelsen om tatueringarna ryms också berättelsen om Semira Vikströms bakgrund och om hennes väg mot att bli en uppskattad rektor.

– Jag har en ganska brokig bakgrund som varit ganska strulig. Visst finns det saker som jag tänker att jag inte borde gjort eller gjort annorlunda men allt det har ändå gett mig verktyg som vuxen. Jag har nog utvecklat min empati och fått en förståelse för att många människor går igenom saker i livet som kanske inte är så lätta. Det har hjälpt mig som mamma men självklart bär jag med mig de erfarenheterna även som rektor, säger hon.

Semira Vikströms mamma som är från Finland är hennes förebild. Och det är ömsesidigt – mamma är Visättraskolans ”största fan”, stolt som en tupp över dottern.

”Jag var så stolt att jag nästan sprack, när jag berättade betygssnittet för eleverna”, säger Semira Vikström. Foto: Samuel Unéus

– Hon har stått ut med mycket med mig och mina systrar och trots att hon inte haft det lätt så har hon visat att allt går om man faktiskt bestämmer sig för det. Hon är den starkaste kvinna jag känner och det känns så fint att få dela glädjen och stoltheten över arbetet på skolan med henne, säger Semira Vikström.

När Semira var fem år gick hennes tunisiska pappa och finska mamma skilda vägar. Vid skolstart gick flyttlasset till Haninge. Där växte hon upp i ett radhus i Tungelsta med sina två systrar, mamma och styvpappa.

– I högstadiet var jag en riktig skitunge om jag ska vara helt ärlig. Stackars mamma och stackars mina dåvarande lärare. Jag var ingen drömelev. Jag skolkade, var uppkäftig och rökte. Visade ingen respekt varken för lärare, föräldrar eller någon annan. Jag hade mycket jag gick omkring och grubblade på men visste inte vad jag ville göra utan tyckte det var roligare att vara ute och springa, säger hon.

Betygen blev därefter med bland annat 1 i allmän matematik. Drömmen om att bli frisör kunde hon glömma. Hon kom in på sitt tredjehandsval, Livsmedelsteknisk linje, och flyttade hemifrån. Efter drygt ett år fick hon nog och hoppade av.

”Lärare presterar bäst när de får vara fria i sitt uppdrag”, säger Semira Vikström. Foto: Samuel Unéus

– Varken lärare eller rektor hörde av sig till mig eller min mamma och försökte få mig tillbaka till skolan. Och eftersom jag flyttat hemifrån så fick inte min mamma reda på det förrän det gått ett bra tag och då var det liksom försent.

Hon hade tillfälliga jobb på McDonalds och Pressbyrån. Efter upprepade semesterresor till Turkiet så beslöt hon sig för att flytta dit 1997 för att jobba. 

– Jag hade ingen koppling dit men älskade människorna jag träffade och maten även om det var en massa bekymmer i landet.

Hon träffade en kille, blev gravid men beslöt att flytta hem till Sverige där hennes son Denniz föddes 1999.

– Jag kände att jag måste ta tag i mitt liv och ”växa upp”. Jag älskade att arbeta med ungdomar och beslöt mig för att studera till lärare.

Livslinjen

1973 Föddes på Söder­sjukhuset 3 juli.
1973-1974 Bodde på Söder, på Bellmansgatan.
HT-80 Börjar på Vallaskolan i Haninge.
HT-86 Börjar på Tungelstaskolan, gick där årskurs 7-9.
HT-90 Påbörjar servitrisutbildning men hoppar av efter bara några månader.
1991 Gör min första tatuering hos Doc Forest i Aspudden.
HT-90-VT-98 Jobbar med allt möjligt, bland annat McDonalds.
1998 Flyttar till Turkiet.
2001 Påbörjar lärarutbildningen. Religionskunskap och svenska årskurs 4-9, SU (examen 2005).
2004-2009 Svensklärare/arbetslagsledare Alzahraa Idealiska Akademi.
2009 Blir biträdande rektor på Alzahraa Idealiska Akademi.
2010 Går Rektorsprogrammet.
Blir rektor på Alzahraa Idealiska Akademi. 
2013 Tillträder som rektor på Visättraskolan, Huddinge.
2020 Gör tatueringen ”Violatorrosen”.
Kommer ut med boken ”Elevhälsa i praktiken – Hur gör vi?” med Erik Hall, Dounya Hayyoun och Ingrid Hylander.
Utses till Årets rektor.

Hon kompletterade både grundskolebetyg och gymnasiet på Komvux.

– Jag tog min lärarexamen som lärare i åk 4-9 i december 2004 med svenska och religion som mina ämnen och med islamologi som specialisering. Jag hade väl inte direkt briljerat i svensk grammatik under min skoltid men min VFU-handledare sa bara: ”Du kommer lära dig” och hon fick rätt.

När hon blev klar 2004 var det mycket skriverier om muslimska friskolor och hon ville själv undersöka om kritiken mot skolorna stämde så hon sökte ett vikariat på friskolan Alzahraa Idealiska Akademi. Så småningom fick hon frågan att bli rektor. Efter viss övertalning gav hon med sig och blev klar på utbildningen i december 2012.

– Först arbetade jag som biträdande och när vår rektor gick i pension så blev jag rektor men jag beslutade mig att söka mig vidare efter ett år.

Starten på Visättraskolan 2013 blev tuff.

– Det var mycket att ta tag i från start med konflikter i personalen. Skolinspektionen hade varit där och granskat vilket resulterat i en gedigen rapport och även en extern arbetsmiljöutredare.

"Jag är galet impulsiv när det kommer till mig själv och tatueringar, inte alls lika klok privat som i mitt jobb", säger Semira Vikström. Foto: Samuel Unéus

Utan ledningsgrupp och med bara någon timmes överlämning, plöjde hon igenom vartenda samverkansprotokoll och rapport hon kunde hitta om skolan. Hon bad personalen skriva brev till henne så hon fick vars och ens bild av skolsituationen och arbetsmiljön.

– Kartläggningen gav mig ganska snabbt ett grepp om helheten och en bild av var jag behövde börja i det systematiska kvalitetsarbetet. Jag fick också en förståelse för vilka förväntningar personalen hade på mig och jag strävade efter att uppfylla deras önskemål och bygga en egen ledningsgrupp.

Det var inga 40-timmars veckor under de första tre åren men nu kan de alla skörda frukten av arbetet och har, enligt Semira Vikström, fått en dräglig arbetsmiljö.

– Jag försöker vara väldig tillgänglig och mina medarbetare vet att jag finns när de behöver mig. Jag jobbar med tillit och släpper allteftersom för att se vart det leder. Min upplevelse är att lärare presterar och levererar bäst när de får vara fria i sitt uppdrag. Herregud de är ju högskoleutbildade personer! Så jag säger bara: Sluta peta på lärarna! De vet bäst hur de ska sköta sina jobb.

Semira Vikström & tatueringarna

Debatten gick het på Twitter efter att en biträdande rektor väckt frågan om skolledare borde få bära tatueringar. Semira Vikström var en av dem som hördes i debatten. Här berättar hon själv.

Om sina egna tatueringar: ”Jag gjorde min första tatuering på min 18-årsdag, den 3 juli 1991, hos den legendariska tatueraren Doc Forest i Aspudden. Den senaste, ”Violator-rosen”, gjorde jag i år. Tatueringarna är privata för mig och jag har inte gjort dem för att sticka ut, så jag rullar normalt inte upp blusärmarna – även om jag märkt att folk tycker att det är spännande. När jag började gadda mig så var det nästan bara ”skithögar”, som jag, som gjorde det. I dag är det nästan ovanligt att inte vara tatuerad. Jag är galet impulsiv när det kommer till mig själv och tatueringar, inte alls lika klok privat som i mitt jobb, så vissa tatueringar har jag fått lasra bort och tatuera över.”

Om Twitterdebatten: ”Vi rektorer och lärare pratar mycket om värdegrund och att inte fokusera på ytan när det gäller våra elever. Därför blev jag så förvirrad när jag läste reaktionerna från vanligtvis väldigt kloka personer i yrkeskåren.”

”Att diskutera tatueringar är lite som kepsdiskussionen för elever. Man fokuserar på lite fel saker. Det finns många andra saker som vi behöver diskutera när det gäller just oss skolledare som: Vilka egenskaper krävs? Och vad ska vi göra som rektorer för att skolan ska fungera på bästa sätt?”