Sök
Publishing-priset logga

Ternströms insändare var smärtsam läsning

Maria Wiman känner inte alls igen sig i den bild av skolan som hamnat i fokus efter en DN-insändare där en lärarvikarie uppger sig ha blivit hotad med pistolliknande föremål i klassrummet.

NÅGOT MÄRKLIGT HÄNDE i veckan. Allt började med att vikarien Paula Ternström skrev en rasande insändare i DN där hon inte skrädde orden. Hon berättade om en lektion i skolan där hon blivit pistolhotad av en elev. Hon beskrev svensk skola som ett “elevvälde” där eleverna styr och ställer och där lärarna är elevernas slavar. Enligt denna insändare råder en mordisk Flugornas Herre-mentalitet i svensk skola, allt inför ögonen på en passiv och handfallen vuxenvärld. 

Detta var smärtsam läsning. Jag kände inte alls igen mig. Jag har jobbat många år i skolan. Jag har jobbat i välordnade villaområden och i stökiga förorter men jag kände verkligen inte igen mig. Läraryrket är komplext och gud vet att vi ibland råkar på elever som inte beter sig. Men en skolvardag präglad av våld där lärare betraktas som slavar under ett härskande elevvälde är en undergångsbeskrivning som är mycket långtifrån mina erfarenheter på klassrumsgolvet.

LÄS MER: Skolorna som drabbats hårdast av hot och våld

Dessvärre lyssnade många på domedagsklockans klämtande. Insändaren plockades upp och spreds fort. Ternström själv glömde i sin insändare att nämna att hon är politiskt aktiv i Liberalerna. Inte heller Liberalernas skolpolitiska talesperson Roger Haddad nämde detta faktum när han medlidsamt besvarade insändaren redan samma dag med sitt vanliga tugg om “mer mandat” och “hårdare tag”. Den tydliga politiska agendan hamnade i skuggan av alla apokalyptiska profetior om brutaliteten hos dagens ungdom och svenska lärares passivitet.

Högerextrema hemsidan Fria tider utnyttjade insändaren för sin egen agenda. Webbtidningen Bulletin liksom Aftonbladet publicerade intervjuer med Ternström där hon redogjorde för det otäcka pistolhot hon utsatts för. Retoriken på sociala medier hårdnade. Bulletins högerliberale krönikör Carolin Dahlman kallade svenska elever snorungar. Andra var ännu mer sylvassa i sina ordval. Jag såg kommentarsfält där lärare kallade elever vidriga ungdjävlar och bortskämda skitungar. 

Denna tillspetsade retorik riskerar att förgifta debatten

I internets tidevarv går allt mycket fort. Artiklar delas i en blinkning och vad som är en persons upplevelse blir snabbt universella sanningar. När det häromdagen framkom att ord står mot ord, att skolan som Ternström skrev om i sin insändare inte alls har samma version av händelsen, var det redan försent. Då var skadan redan skedd.

När polis Martin Marmgren i media berättar att inget tyder på att ett vapen förekommit i sammanhanget, är det ingen längre som lyssnar. Många har redan bestämt sig att svensk skola är på väg ner i fördärvet och att dagens elever, våra egna barn och ungdomar, är hänsynslösa monster. Sanningen spelar inte längre någon roll. “Jag skiter i att det är fejk, det är för jävligt ändå”, för att citera titeln på Jack Werners bok på just detta tema. 

Svensk skola präglas av problem, det ska inte förnekas. Att det finns lärare som på riktigt upplever hot i sin vardag är katastrofalt och ska förstås uppmärksammas. Men låt oss inte förblindas av de olyckskorpar som vill sätta klorna alltför djupt i vår vardag i syftet att driva sin egen agenda. Denna tillspetsade retorik riskerar att förgifta debatten och urholka de problem som faktiskt finns. En vikarie som ger sin (kryddade?) ögonblicksskildring av en lektion får inte bli språkröret för det allmänna tillståndet i svensk skola. Det ställer jag inte upp på. Gör ni?

LÄS ÄVEN

WIMAN: Nej, jag vill inte vara en superhjälte

Yxmannens offer: Elever på introduktionsprogrammet

Slagsmål var vardag – så lyckades lärarna stoppa våldet

Det här kan du själv göra vid en akut situation

Lärare betydligt mer smittade än övriga yrken