Sök

Wiman: Nej, digitaliseringen tog inte ett jätteskutt

Skolans digitalisering tog inte ett jätteskutt framåt på en vecka. Den har vandrat två steg framåt och ett steg bakåt i åratal nu.

Regeringen meddelar att gymnasieskolorna ska stänga och Sveriges gymnasielärare ställer om till fjärrundervisning på ett halvt dygn. Det är en nästan osannolik bedrift. Någon vecka senare hör jag Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson säga att det hände mer med skolans digitalisering på en vecka än vad det gjort på fem år. Och jag biter mig i kinden, tänker att detta ska jag inte missförstå med flit. Jag ska inte vara fan som läser bibeln. Fredriksson menar det ju som beröm.

Lärarens krönikör Maria Wiman.

Men jag kan lik förbannat inte låta bli att störa mig. Hans uttalande är ju – hur man än vrider och vänder på det – ett slags förminskande av åratal av hårt arbete. Det är ju ingen slump att vi lärare så snabbt ställde om. Det handlar ju om att vi under lång tid har testat nytt, finslipat vår digitala kompetens, bråkat med skolplattformar, fortbildat oss både på kammaren och i knökfulla aulor, svurit så det osat över krånglande maskiner, testat om och testat nytt. I åratal.

I den nationella digitaliseringsstrategi för skolväsendet som kom 2017 står det att Sverige ska vara ledande i att använda digitaliseringens möjligheter. Och många är de kompetensutvecklingar jag bevistat genom åren. Mycket har hänt sedan den tid då vi hade en klassuppsättning iPads till hela skolan. Det var på den tiden jag trodde att coola appar var samma sak som bra pedagogik. Men man lär så länge man lever. I dag använder jag digitala hjälpmedel som ett komplement till mig själv, som att det vore det mest naturliga i världen.

Naturligtvis har vi lärare inte nyttjat teknikens fulla potential tidigare, inte på grund av okunskap, utan av den enkla anledningen att det inte har funnits behov. Vanligtvis är vi ju själva på plats, med hela vår palett av pedagogisk kompetens. När vi lärare står i klassrummet jobbar vi med allt vi har att tillgå av kroppsspråk, böcker, pennor, whiteboards – och digitala verktyg. De flesta av oss kombinerar traditionellt och digitalt av bara farten. Vi förvillar oss på sidospår, plockar upp idéer i farten, känner av läge och dagsform. Detta kan ingen smart mötesapp i världen ersätta. De digitala verktygen är och förblir ett hjälpmedel – de kan aldrig jämföras med lärare i fysisk form.

Skolans digitalisering tog inte ett jätteskutt framåt på en vecka. Den har vandrat två steg framåt och ett steg bakåt i åratal nu. Den har lagt grunden för en trygg och kompetent lärarkår som när läget blir skarpt kan ställa om till fjärrundervisning på bara några timmar. Resultatet av detta hårda arbete borde sålunda inte förvåna någon. I synnerhet inte Skolverkets generaldirektör.

Månadens medier av Maria Wiman

  1. Lyssna: På ”Hamid och Maria-podden, förstås! Vår podd om Skolsverige tuffar på varje vecka. 20 minuters avsnitt borde passa till och med den mest stressade läraren.
  2. Läs: ”Digital kompetens  och källkritik i praktiken av Lotta Bergseth, Charlotta Granath och Jenny Sköld. En purfärsk bok om hur vi bäst utbildar våra elever att manövrera i det digitala informationsflödet. Mycket läsvärd!
  3. Se: Världens hemskaste sjukdomar på SVT Play. Barnprogram som med glimten i ögat berättar om pandemier som rasat genom tiderna. Superbra för både stora och små barn.