Sök

Wiman: Kära tonåring, hur har vi mage att anklaga dig?

Maria Wiman förstår att tonåringarna har svårt att tackla hur de ska förhålla sig under pandemin med tanke på oklara budskap.

Älskade förvirrade tonåring, det är omtumlande tider nu. Som att inte tonårstiden är jobbig nog med hormoner som åker berg- och dalbana, krav från alla håll och en vuxenvärld som inte tycks fatta något. Nu ska du dessutom tvingas tackla en oregerlig pandemi som härjar, bråkar och gör intrång i ditt liv.

Läs även: Får jag ha eget munskydd på jobbet? Lärarnas covid-19-frågor – och svaren

I våras publicerade Folkhälsomyndigheten en rapport om att du som tonåring inte drev smittan vidare. Du och dina kompisar testades aldrig men runtomkring er fanns ändå många beslutsfattare och myndighetspersoner som var övertygade om att Covid-19 inte berörde er.

Du på högstadiet gick tappert till skolan varje dag, även när dina kompisar på gymnasiet började plugga hemifrån. När du ifrågasatte detta bemöttes dina funderingar troligen av lärare som förklarade att viruset var i princip ofarligt för dig och att du gissningsvis inte spred smittan till andra.

Nu får du kritik ändå, kära tonåring. Regioner och myndigheter går i dagarna ut och säger att det är svårt att nå dig med information om smittspridning. Nu vill man skyndsamt vidta åtgärder. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Folkhälsomyndigheten och Länsstyrelserna har fått i uppdrag från regeringen att upplysa dig om virusets framfart. Nu är det alltså så dags. Nu plötsligt ska du få dina fiskar varma.

Jag förstår att det är förvirrande tider för en tonåring på högstadiet. Budskapen är ju så märkligt dubbla. I matsalskön ska du stå med meterslångt avstånd. I klassrummet sitter ni axel mot axel. Du får inte umgås med kompisar på fotbollsträningen men i skolan är det elevråd och elevens val över klassgränser. Max åtta personer får gå på restaurang men i skolmatsalen sitter flera hundra. Kanske har skolsköterskan visir men lärarna andas samma luft utan att täcka ansiktet? Möjligen ser många vuxna en logik i detta. Men jag förstår, kära tonåring, att detta inte är glasklart för dig.

Hur kan vi begära att du ska avstå från att träffa nya människor när du varje dag trängs med främlingar i skolkorridoren? Hur ska vi kunna hålla dig borta från kollektivtrafik och folksamlingar när du så länge har fått höra att du inte sprider smittan vidare? Och hur har vi ens mage att anklaga dig för oaktsamhet när din vardag har varit så besynnerligt oförändrad sedan pandemins start?

Det är jättebra att regeringen vaknar till liv nu och inser att du behöver informeras på de ställen där du hänger. Jag hoppas att man lyckas nå fram till dig med precis all information du behöver för att skydda dig själv och andra. För du är inte dum, kära tonåring, snarare tvärtom. Men du har behandlats nonchalant och vårdslöst sedan pandemins start. Som så många gånger förr har man inte tagit dig på allvar. Man har talat långt ovanför ditt huvud och återigen har man inte räknat med dig.

Du är inte ansvarslös eller obrydd. Du är bara märkligt bortglömd i denna stormande pandemi. Låt oss hoppas att det nu blir ändring på det. Du förtjänar nämligen bättre.

LÄS ÄVEN

Wiman: Tacka fan för att jag är sjuk

Anna Ekström: ”Lärare måste få kunna jobba hemma”

Läraren som tecknat sina egna coronasymptom

Wiman: Vi lärare är inte immuna – vi blir också sjuka