Sök
Läraren.se är vinnare av publishingpriset 2020!

Wiman: Drabbades ni av masspsykos, Skolverket?

Det finns inga gråzoner kring Förintelsen. Punkt slut.
Maria Wiman undrar hur ens Skolverket kunde publicera det omskrivna stödmaterialet från början.

2016 enades IHRA (International Holocaust Remembrance Alliance) om en definition för antisemitism. Där tydliggör man bland annat att förintelseförnekande är ett exempel på antisemitism. Detta är ju egentligen inga konstigheter. Eller rättare sagt: detta borde väl rimligen vara absoluta självklarheter bortom allt rimligt tvivel.

Lärare i svenska och SO på Skapaskolan (F-9), Huddinge. Krönikör i Läraren.

Som lärare med båda fötterna i skolans värdegrund har jag i detta fall aldrig tvekat om var gränsen går. Och jag är jäkligt stenhård när någon ens börjar nosa på att utmana denna skarpa linje. Hit men inte längre. Inte ens om det rör sig om en ynka millimeter. Det är glasklart när en elev går för långt, även om det råkar vara ett skämt eller en kreativ idé för att provocera. Detta är odiskutabelt och berövat alla nyanser. Förintelsen ifrågasätter man inte, man skojar aldrig om den eller uttrycker sig historielöst. Man ritar heller aldrig hakkors. Här är det svart eller vitt. Punkt slut. End of discussion.

LÄSTIPS Debatt: Antisemitismen får inte ignoreras

Skolverket verkade dock till alldeles nyligen anse att det fanns en viss gråzon. Där tycktes man inte riktigt se problemet med att i ett stödmaterial för lärare utgå från en skoluppgift som gick ut på att hitta argument för att förintelsen aldrig ägt rum. På sin hemsida ville Skolverket vägleda lärare i hur man undervisar elever i vad man kallar känsliga ämnen. Där hamnade förnekandet av förintelsen under rubriken “kontroversiella frågor “ och i ett diskussionsexempel uppmanades elever att debattera om huruvida förintelsen verkligen hänt. Skolverket tyckte i detta fall att det fanns en vits att söka argument såväl på internet som i tryckta skrifter. 

Att släppa loss elever på nätet, in i skumraskforum som ifrågasätter förintelsen, är en fruktansvärt usel idé.

Ungefär här blir jag kallsvettig. För även om Skolverket fick kalla handen när media uppmärksammade problematiken i detta kvarstår en jäkligt fadd eftersmak. Och bara för att vara tydlig – jag tror inte en sekund att Skolverkets intention var att sprida antisemitiska konspirationsteorier. Ändå var detta ungefär fyrahundrafyrtio mil över den skarpa gräns jag själv vaktar i skolan med värdegrundens flagga i topp. Vad hände egentligen, Skolverket? Blev det masspsykos? Kollektiv sinnesförvirring? Var det ingen därborta som tyckte att detta så kallade stödmaterial klöste, skavde och smärtade lite i hjärtat?

Den senaste veckan samlades toppolitiker från hela världen för att prata om förintelsen och hur vi ska göra för att det aldrig någonsin ska hända igen. Många har uppmärksammat hur antisemitism fortfarande letar sig in i vårt samhälle och återigen påminns vi om hur viktig skolans värdegrund är. Vi som institution ska finnas där med otvetydiga kärnvärden och benhårda ställningstaganden för alla människors lika rättigheter varje dag. Inga dimmiga halvfasoner, inga tvetydiga diskussionsfrågor i detta fall. Här måste vi vara övertydliga och supernoga. Att släppa loss elever på nätet, in i skumraskforum som ifrågasätter förintelsen, är en fruktansvärt usel idé.

Jag är glad att Skolverket har tänkt om men också bekymrad över hur texten ens hamnade där från början. Någonstans har beslutet tagits att publicera och jag kan inte låta bli att finna detta problematiskt. I en värld som stormar, dånar och springer måste skolan stå stadigt. Det finns inget viktigare än att vi håller huvudet kallt och kunskapen högt. Här blev det härdsmälta i Skolverkets högkvarter. Måtte det inte upprepas.

LÄS ÄVEN

Maria Wiman: ”Jag hittade hakkors överallt”

Ensam mot antisemitismen – här får lärare stöd

Ny rapport: Lärarna ensamma i antisemitism-krig