Sök

Här bussas eleverna från stan till landet

I vanliga fall åker 41 barn med bussen till Hobyskolan, främst från invandrartäta områden som Hjorthöjden, Älgbacken och Kallinge. I dag blir det bara 28 skolbarn på bussen eftersom många är sjuka. Foto: Charlotta Bäckström.

Förslag att bussa elever med utländsk bakgrund till skolor där majoriteten av eleverna har svensk bakgrund leder ofta till hård politisk debatt. I Ronneby kommun har det gjorts i åratal och är en ”ickefråga”, enligt Martin Sonesson, rektor på Hobyskolan.

Klockan är sju på morgonen och det är krispigt i luften. Utanför Espedalsskolan i tätorten Ronneby gör skolbussens chaufför Göran Eklund sitt första stopp. Några barn kliver på bussen och hejar glatt. Espedalsskolan är en kommunal skola med hög andel elever med utländsk bakgrund, drygt 60 procent, vilket är dubbelt så många som snittet i kommunens skolor.

Två flickor sätter sig längst fram i bussen medan resten går längre bak. En av flickorna plockar fram en digital ritplatta från ryggsäcken och drar några streck. 

– Jag ritar jättemycket, helst anime (tecknade figurer från japansk film, reds anm.). Jag sitter alltid längst fram i bussen annars mår jag illa och så är det för mycket prat där bak, säger hon.

”Mamma väcker mig klockan 05 varje morgon”, säger Unoud Jamel Abo Asab, årskurs 5 på Hobyskolan.

Flickan heter Unoud Jamel Abo Asab. Hon går i femte klass på Hobyskolan i Bräkne-Hoby, som ligger cirka 1,5 mil från tätorten Ronneby där hon bor. 

– Mamma väcker mig klockan 05 varje morgon när jag ska till skolan, säger hon.

Varför går du inte på Espedalsskolan som ligger nära där du bor?

– Min skola är jättebra och jag har många kompisar. Vi pratar mer svenska där men jag har arabiska en gång i veckan efter skolan. Jag vill bli doktor, fröken eller rita hus som min pappa gjorde i Syrien innan vi kom hit. Nu är han bilmekaniker, säger hon.

Vi pratar mer svenska där men jag har arabiska en gång i veckan efter skolan. Jag vill bli doktor, fröken eller rita hus som min pappa gjorde i Syrien innan vi kom hit.

Unoud berättar att hon var fem år när hon kom till Sverige efter att familjen flytt från Syrien. Hennes storebror Ali, som är 13 år, sitter lite längre bak i bussen. Han går i sexan på Hobyskolan. Hon har också två småsyskon som är födda i Sverige.

Skolbussen åker vidare och hämtar upp fler barn. Elevstödjaren Ez Yones, som har arabiska som modersmål, åker med i bussen för att se till att det är lugnt och tryggt. En del elever och föräldrar har klagat på att det är lite stökigt på bussen emellanåt, vilket lett till att Hobyskolans personal gör punktinsatser och åker med i bussen.

Skulle rädda nedläggningshotade skolor

Kommunen kör skolbussar med elever med utländsk bakgrund till nästan alla mindre skolor på landsbygden. Varje dag åker knappt 150 elever med skolbussarna, enligt Helena Carlberg Andersson, skolskjutshandläggaren på utbildningsförvaltningen i Ronneby kommun.

Hubert Hyciek, 11 år, Suleman Ghoum, 13 år, och Ahmed Ellaham, 11 år, går i förberedelseklassen. De har fått flera kompisar utanför sin klass som de brukar spela fotboll med.

Skälet till att man började bussa eleverna var inte att skolorna på landsbygden var nedläggningshotade, enligt Helena Carlberg Andersson, utan att det rådde platsbrist i skolorna i centrala Ronneby och Kallinge. Nyanlända föräldrar erbjöds då att åka och titta på landsbygdsskolorna och även om det fanns många frågor kring busstransporterna valde merparten av föräldrarna landsbygdsskolorna där barnen fick gå i mindre klasser. 

– Fördelarna har varit att eleverna fått gå i riktiga skolor i stället för provisoriskt uppbyggda skolbaracker. I landsbygdsskolorna har de gått tillsammans med övriga elever och lättare kunnat integreras i klasser. En annan fördel är att det har blivit en bättre integration när barnen lärt känna varandra i unga år i stället för i högstadiet, säger Helena Carlberg Andersson.

På högstadiet fortsätter eleverna ofta att gå med sina kompisar från landsbygdsskolorna eftersom dessa nu omvänt åker skolbuss in till centrala Ronneby för att börja på någon av högstadieskolorna.

Längre skoldagar och mindre lek

Nackdelar som lyfts fram är att resorna gör skoldagarna längre, att eleverna måste passa skolbussen hem och att det har försvårat spontan lek efter skolan med kompisar. Även föräldrarna har svårare att ha regelbunden kontakt med barnens skola. Även om det just mellan Ronneby och Bräkne-Hoby finns reguljär trafik med bussar och tåg så ser det inte ut så till alla landsbygdsskolorna.

I rastboden har alla ett lånekort så att de kan låna leksaker. Genom spel och bollek lär många känna varandra. ”Tre i rad fixar alla att spela”, säger Frida ­Håkansson, lärare i fritidshem.

Hobyskolans rektor Martin Sonesson möter upp vid fotbollsplanen när skolbussen rullar in vid Hobyskolan i Bräkne-Hoby som är ett litet samhälle med cirka 2 000 invånare. Skolbussar och skoltaxi släpper av elever vid skolan varje dag från små orter på landsbygden.

– Barnen kommer från alla väderstreck runt skolan och så har det varit sedan lång tid tillbaka. Jag tror att det är därför som frågan att bussa elever från de fulla skolorna i Ronneby är en sådan ickefråga här i kommunen, för här är barn och föräldrar vana vid att många barn blir bussade oavsett ursprung, säger han.

Modersmålsläraren Hazem Hamdan är anställd centralt och har eftermiddagslektion med arabisktalande elever.

En trappa upp ligger skolgården. Runt den finns sex skolbyggnader – den äldsta är från 1884 och den senaste är byggd drygt 110 år senare. På Hobyskolan, som är en F-6 skola, går 260 elever och där arbetar 51 personal plus rektorn Martin Sonesson. Han är också rektor för Saxemaraskolan, som ligger närmare Ronneby. Den har 122 elever varav tio bussas från centrala Ronneby.

– Fördelen att gå här är att vi har mycket resurser i våra förberedelseklasser och sedan är det en jättefördel att barnen blandas här och får bada i det svenska språket under hela skoldagen med möjligheter att prata med andra elever som har svenska som modersmål, säger Martin Sonesson.

Det är en jättefördel att barnen blandas här och får bada i det svenska språket.

Skolan har gott om stöd och resurser runt eleverna med tolv elevstödjare, SVA-lärare, två speciallärare, en specialpedagog och förstelärare. En timme i veckan har eleverna modersmålsundervisning direkt efter skoltid innan de tar skolbussen hem.

Förberedelseklasser för nyanlända

På Hobyskolan finns kommunens enda förberedelseklasser för nyanlända elever. Klasserna är små, med ett tiotal elever, och oftast arbetar flera lärare i klassrummet samtidigt. Barnen lär sig grunderna i det svenska språket parallellt med övriga ämnen men får också lära sig om svenska traditioner och hur det svenska samhället och skolan fungerar.

– Eleverna får en lugn start i förberedelseklassen. De går där i högst två år men startar nästan direkt i sin ordinarie klass i ämnen som exempelvis idrott, slöjd, musik och bild. Och sedan slussas de successivt ut i sina klasser, säger Anna Olsson, biträdande rektor.

Abdulrazzaq Zebn valde att komma tillbaka till Hobyskolan efter att han prövat gå på en friskola under ett år. Här läser han tillsammans med SVA-läraren Marie Helge Petersson.

I årskurs 5:s klassrum på Hobyskolan sitter 11-åriga Abdularazzaq Zebn och läser tillsammans med SVA-läraren Marie Helge Petersson. 

– När jag var liten tyckte jag att det var lite spännande med skolbussen, säger han.

I trean bytte han skola till en friskola i centrala Ronneby för att slippa gå upp så tidigt på morgonen. Men han ångrade sig snabbt och kom tillbaka till Hobyskolan i fyran igen.

– Här är bättre och mina föräldrar sa att jag fick välja. Jag trivs och har mina kompisar här och lärarna är jättebra, säger Abdularazzaq.