Sök

Pandemin – före, nu och efter

Lärares arbetsbelastning var hög före pandemin. Nu är situationen etter värre. När vi till slut lämnar pandemin bakom oss kan inte lärares vardag se ut som tiden före. Lärarkåren behöver återhämtning och läraryrket måste bli långsiktigt hållbart.

Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand.

Nästan som tsunami var ett halvt okänt begrepp före den katastrof som drabbade tusentals svenskar för femton år sedan, så var pandemi ett ord som inte tillhörde de vanligare före februari. Nu är det ständigt närvarande.

Efter en extremt krävande vårtermin är smittan åter över oss. Men det kommer att finnas ett efter. Och det fanns ett före. Därför kommer det inte att räcka att backa till den ruta vi stod i före pandemin.

Det som kommer behövas är återhämtning och ett läraryrke som håller för ett helt yrkesliv. Politiker som yrar om att lärare kommer behöva jobba övertid för att arbeta igen elevernas kunskapstapp står knappast med båda fötterna på jorden. Inte ens med en lilltå i lärarvardagen.

Lärares vardag präglades redan före pandemin av obalansen mellan uppdrag och förutsättningar. För få kollegor på grund av lärarbristen. För lite resurser på grund av besparingarna i de kommunala budgetarna. För mycket krav på dokumentation och sido­uppgifter som tar tid och kraft från kärnan i läraruppdraget; barns och elevers lärande.

Nu, mitt i krisen, har ytterligare börda lagts på toppen av en redan pressad situation. Lärare tvingas vikariera för sjuka kollegor, utföra städuppgifter när extra städpersonal inte tas in och organisera verksamheten efter Folkhälsomyndighetens inte alltid glasklara riktlinjer.

Smittrisken ligger som ett ständigt överhängande hot. Dagligen går lärare till arbetsmiljöer som sällan är smittsäkrade. Lärare gör en samhällsinsats av stora mått, men ingen borde behöva riskera sin hälsa. Arbetsgivarna borde göra mer.

Nej, det är knappast någon tvekan om att det är en hårt sliten lärarkår som kommer ut på andra sidan av pandemin. Politiker på den nationella arenan, likväl som våra arbetsgivare, behöver ta till sig den insikten. Arbetsbelastningen måste ner och besparingarna vändas till investeringar. Tiotusentals utbildade lärare har lämnat yrket och den vanligaste orsaken är just överbelastningen och att inte få använda sin tid till kärnuppdraget.

Frågorna som politikerna har att besvara är: Hur behåller vi de lärare vi har i yrket? Hur lockar vi fler att välja lärarbanan så att bristen på kollegor upphör? Hur byter vi höga sjuktal till friska lärare?

Svaren handlar om att lätta på arbetsbördan. Krävs det lagändringar som tar ett år att processa, så betyder det ingenting annat än att utbildningsministern redan borde ha tryckt på startknappen. För ingen, absolut ingen, vinner på en utsliten lärarkår.

Just nu!

Plus: FHM backar: Barn som bor med smittade personer ska stanna hemma från skolor och förskolor. Äntligen!

Minus: Bara var femte lärare anser att arbetsgivaren gör tillräckligt för att minska smittrisken på arbetsplatsen.