Sök

"Det finns egentligen bara en riktigt bra lösning på det nästintill oöverstigliga problemet med sjuka lärare. Och den lösningen är så infernaliskt dyr att den troligen inte kommer att inträffa förrän helvetet fryser till is och öknen blommar", skriver Maria Wiman.

Terminen har rullat igång med allt vad det innebär! Utflyktsdagar, kickstart av nya projekt, vetgiriga sprudlande elever och - självklart -  mördarförkylningar från helvetets femte krets. Nu kommer de nämligen som punktliga paket på posten, de illvilliga bacilluskerna och monstervirusen. Host, attjo och prosit.

Exakt ingen blir förvånad av det faktum att grundskollärare är en arbetskategori som placerar sig i toppen när det kommer till att arbeta trots sjukdom. Endast speciallistläkarna slår oss på fingrarna när det kommer till att jobba på trots att kroppen klappat ihop. Det är som att det inte finns något som helst utrymme för ynklig feberfrossa när eleverna alldeles oavsett ska ha undervisning från morgon till eftermiddag.

Det var en enorm stress att aldrig riktigt veta om tiden skulle räcka till. Ohållbart faktiskt.

Maria Wiman

Jag själv är ett ypperligt exempel på en självuppoffrande snorighetsmartyr som med risk för liv och lem fortsätter att planera för vikarier och finnas anträffbar trots halsfluss och ledvärk. Jag har mellan kaskadkräkningar mitt i natten skrivit vikarieinstruktioner, jag har med lealösa glansögda ungar på höften pratat i telefonen med både inhoppade lärare och förvirrade elever. Det är som att vi lärare på riktigt tror att armageddon knackar på dörren bara för att vi lägger ner verksamheten ett par dagar.

Sjuka lärare är en problematisk människokategori. De ställer utan tvekan till med problem. En gång jobbade jag på en skola där rektorn varje morgon skickade mail med tider som man förväntades vikariera. Man var som på ständig jour, alltid redo att till tonerna av reveljen rycka in i givakt för att täcka upp. Jag har haft matematik, tyska, fysik och musik på studs liksom. Som att jag bara satt och rullade tummarna på min planeringstid, som att det här med att förbereda lektioner är samma sak som att dricka kaffe med fötterna på bordet. Det var en enorm stress att aldrig riktigt veta om tiden skulle räcka till. Ohållbart faktiskt.

Lösningen är så infernaliskt dyr att den troligen inte kommer att inträffa förrän helvetet fryser till is.

Maria Wiman

Det finns egentligen bara en riktigt bra lösning på det nästintill oöverstigliga problemet med sjuka lärare. Och den lösningen är så infernaliskt dyr att den troligen inte kommer att inträffa förrän helvetet fryser till is och öknen blommar. Men tänk så bra det vore att ha heltidsanställda vikarier på skolan, sådana där pedagogiska flexibilitetsproffs som bara kan hoppa in hipp som happ och skjuta lektioner från höften. Med sin erfarenhet och sitt moderliga lugn skulle dessa vikarier plocka fram pedagogiska filmer, piffiga stenciler och snitsiga lektionsplaneringar från bakfickan liksom. Den stackars arma, av sjukdom tärda, läraren skulle lugnt och tryggt kunna tillfriskna på sofflocket, väl medveten om att den proffsiga vikarien har läget helt under kontroll. Fatta vilken grej det skulle vara! 

Fram till den dag den heltidsanställda supervikarien är på plats kommer jag att förbli oförbätterlig.

Maria Wiman

Det är ett problem att vi lärare jobbar gratis när vi är sjuka. Det är ett problem att inhopparen från vikariepoolen måste få en planering någonstans och det är ett problem att våra stackars kollegor ska belastas när vi själva är krassliga krakar. Hur gör ni, kära kollegor? Jobbar ni sjuka? Jag skulle önska att jag såhär i slutet av texten rakryggat kunde uppmana er alla att sluta med det. Men det vore oerhört ohederligt. Jag vet ju hur det blir nästa gång jag själv drabbas av flunsa och näskatarr. Då sitter jag där i beredskapstjänst vid datorn. I ett hav av snytpapper och halstabletter kommer jag att maila, planera och vaka som en hök från sjukbädden. Fram till den dag den heltidsanställda supervikarien är på plats kommer jag att förbli oförbätterlig.