Sök

Efter SVT: s serie ”Vem mördade skolan?” måste det stå glasklart för alla och envar att svensk skola inte mår bra. Så vad bör göras?, skriver Filippa Mannerheim i en gästkrönika.

Filippa Mannerheim är gymnasielärare i svenska och historia och har också arbetat som journalist och föreläsare. Hon är även en välkänd röst i skoldebatten. Foto: Marcus Gustafsson

LÄS ÄVEN: Sandström: Det är debatten om skolan som mördat den

Därom tvistar de lärde och även vi övriga. Partipolitiskt befinner vi oss i en helt barock låsning där riksdagspolitikerna positionerat sig och vägrar lämna sin ringhörna. Det är inte bara oansvarigt utan även enfaldigt. Så bör inga politiker med uppriktig önskan om att förbättra svenska skolan agera. Skolan är för viktig för att bli föremål för käbbel, politiska utspel och röstfiske.

Men om vi lämnar låsningen därhän så finns faktiskt några saker som man skulle kunna gå ihop och samarbeta om, gällande skolan. Här kommer några punkter med åtgärder som skulle kunna vara politiskt genomförbara idag om politikerna på riktigt vore intresserade av att förbättra den svenska skolan.

Skolpolitiska åtgärder som kan och bör genomföras:

  • Reglera! Sverige har inte råd med expanderande koncernskolor som erbjuder billig men dålig skola med stora klasser och lektioner där eleverna får producera arbeten under ”eget ansvar” och där skolorna strösslar med överbetyg för att konkurrera till sig elevpeng på skolmarknaden. Sverige har heller inte råd med kommuner som drar ned på skolan och kallar det ”effektivisering”. Kan inte en skola leva upp till grundkravet för vad skola ska vara, så får den lägga ned – kommunal som fristående. På så sätt kan vi bli av med de värsta avarterna på den marknad som tyvärr få partier vill lagstifta bort. Reglera rätten till läromedel, klasstorlek, antal speciallärare per elev, bemannade skolbibliotek, labbsalar, skolgårdars storlek, antal elever per lärare, antal undervisningstimmar för lärare, planeringstid för lärare osv. Reglera vad skola ÄR och ska vara! Följ upp med kontroller!
  • Riv upp de konstruktivistiska kursplanerna. Tillsätt en fristående kommission (inte Skolverket, de har försatt sin chans) bestående av erfarna lärare, utländska forskare och yrkespersoner med kunskap om barns kognitiva mognad och utveckling och återinför en traditionell kunskapssyn i skolan igen, där ämneskunskaper ska läras in via lärarens undervisning utifrån läroboken. Ta bort de abstrakta kunskapskraven med förmågor som ska bockas av. Det är hur mycket en elev KAN i ett ämne som ska betyda något. Ett strukturerat arbete med inlärda ämneskunskaper via lärobok kommer även att leda till att fler elever med NPF (och deras föräldrar) får struktur, tydlighet och en ökad chans att komma till sin rätt. Och den viktiga textläsningen kommer att bli en naturlig del av skolan igen.

LÄS ÄVEN: Mannerheim: "Eleverna måste läsa, läsa, läsa"

  • Gör praktiska ämnen som bild, idrott, slöjd, hemkunskap och musik praktiska igen. Handens kunnande måste få en renässans i skolan!
  • Ta bort den skarpa F-gränsen, som leder till så mycket lidande och slukar så mycket skol-och vårdresurser, och inför en relativ betygsskala med bättre och sämre betyg: 1–5. Normera betygen i klassen genom centralprov. Låt Skolinspektionen inspektera betygsättningen så att den är korrekt på riks- kommun- och skolnivå. Detta kommer att hålla betygsinflationen på skolmarknaden nere och göra betygen till ett fungerande utgallringsinstrument för högre utbildning igen.
  • Inför nationella diagnosticeringar av alla elever i varje årskurs i svenska och matematik med tydliga, åldersadekvata och mätbara mål:

Så här många ord ska en 8-åring i Sverige kunna.
Så här många rätt ska en 10-åring ha på stavningstestet för att få gå vidare till åk 5.
Så här mycket måste en 12-åring i Sverige förstå när hen läser en text.

Lagstadga om att alla elever som inte når upp till en godkänd nivå skyndsamt får speciallärarstöd vid sidan av klassundervisningen.

Om vi inte kommer till rätta med alla de problem som svensk skola lider av kommer samhället att lida svårt av andra, avgrundsdjupa problem.

  • Inför allmän och särskild matematik, svenska och engelska på högstadiet så att elever som har svårare för dessa ämnen får stöd på sin nivå. Detta är en klok anpassning på gruppnivå så att vi slipper nivåsänkande anpassningar på individnivå.
  • Inför höga tarifflöner baserade på lärares utbildning och antal år i yrket och ta bort den ogenomtänkta idén med förstelärarskap! Lönesystemet idag där ”förste lärare i bedömnings praktik” (sic!) knappt kan stava men ändå lyfter 57,000 i månaden är skapat för att härska och söndra mellan lärare – ingenting annat. Reformen har lett till en sämre skola med sämre undervisning. De individuella lönesamtalen slukar dessutom ohemula mängder tid och personer med stor käft och noll fäbless för Jante-lagen premieras.
  • Ta bort digitala verktyg i grundskolan 1–6 och inför datorkunskap i åk 9 där eleverna får lära sig grundläggande kunskaper i ordbehandlingsprogram, att skapa, redigera och spara texter, korrekt fingersättning, vanliga funktioner då man skriver text (typsnitt, storlek, kursiv, fetstil, vanliga kortkommandon, synonymfunktion,) hur man sparar text, hur man skapar och använder ett strukturerat mappsystem osv.
  • Ta bort mentorsuppdraget på högstadiet och gymnasiet och inför klassföreståndarskap igen.
  • Strikta upp lärarutbildningarna och stärk metodiken. Detta gäller i synnerhet på lågstadiet där lärarstudenter behöver få handfasta, konkreta och vederhäftiga metoder för hur man lär små barn att läsa och skriva. Idag kommer många lärarstudenter ut i arbetslivet utan att veta hur man gör. Det är långt ifrån rimligt!

För det är nämligen så här: Om vi inte kommer till rätta med alla de problem som svensk skola lider av (de ovan är bara några få) kommer samhället att lida svårt av andra, avgrundsdjupa problem. Vi kommer att få en stor mängd yrkesarbetande människor – poliser, socialtjänstemän, vårdpersonal, administratörer, förskollärare, akademiker, som inte kan läsa eller skriva och heller inte tänka särskilt bra. Det kommer skapa en röta i det svenska samhället som riskerar att bli skadlig för vår nation på sikt. Politikerna har helt enkelt inte råd att ställa in fler utbildningsutskott i riksdagen.

Det är dags för våra politiker att kavla upp Armaniskjortärmarna och börja jobba för sin höga riksdagslön – tillsammans!