Sök

Massakern i Butja tvingade läraren att fly

Läraren Viktoria (till vänster i bild) lyckades fly Cherson, efter veckor i en källare i den belägrade staden. Tillsammans med sin åttaåriga dotter och kollegan Taitiana (närmast i bild) och Tatianas 15-åriga dotter har Viktoria nu tagit sig till Rumänien. Foto: Privat

På nyheterna grusades hoppet om humanitära korridorer när den ryska armén sköt människor på flykt. Läraren Viktoria förberedde sig för att dö i sin källare. Men massakern i Butja ställde allt på sin spets.

LÄS ÄVEN: Barnen som kan bli dina elever

Mellan läraren Viktoria och friheten fanns sex ryska kontrollstationer. Det är vad som krävs för att lämna Cherson och ta sig västerut, mot Odessa och sedan den moldaviska gränsen.

– De ryska soldaterna är som hemlösa, som djur. De har ingen mat. En ville titta i våra mobiler men vi gav honom mat och te, och han lät oss passera, säger Viktoria.

Alla pengar gick åt i flykten.

– Min vän har en bil och jag lyckades köpa bensin. Det är väldigt svårt att köpa bensin i en ockuperad stad. Vi betalade enorma summor, säger hon.

Bara några dagar tidigare var hon säker på att dö i sin källare i Cherson. Att det aldrig skulle gå att lämna den belägrade staden levande.

Men tidigt på morgonen den 6 april klev hon in i kollegans bil tillsammans med sin åttaåriga dotter och kollegans femtonåring.

Deras flyktbeslut var en följd av massakern i Butja.

Bilderna av döda människor på gatorna, bakbundna, skjutna i huvudet, tvingade de två kollegorna att agera.

Därför fruktade de ny massaker

– Vi kunde inte vänta längre efter det som hänt i Butja och Irpin. Vi kunde inte sitta och vänta på att det skulle hända i Cherson också. Och om vår armé inte lämnar över staden till ryssarna kan det hända där också, säger hon.

Resan mot Moldavien tog 15 timmar.

– Vi sa att barnen skulle vara tysta och inte titta. Att de skulle be. Vi la allt i guds händer, vi bad honom att hjälpa oss att överleva. Det var mer än 1000 bilar som försökte lämna staden, säger Viktoria.

Konvojen stoppades vid en bro. De ryska soldaterna förklarade att den kunde vara minerad. Landskapet var flackt och saknade gömställen. Och hela tiden flög en helikopter över deras huvuden och sköt mot något okänt mål. Vägarna kantades av förkolnade ryska tanks.

Så räddade hon läromedlen

Innan flykten räddade hon sin arbetsplats.

Tillsammans med några kollegor tog hon sig till universitetet för att ta hand om laptops, värdefulla böcker och manus. Litteratur om Ukrainas historia, om språket.

– Vi såg inga soldater, de flyttar sig på morgonen och kvällen. De sover på dagen. Eller vad de nu gör. Som djur, säger hon.

Innan kriget arbetade hon som lärarutbildare.

– I Cherson var mitt enda hopp att evakuera mitt barn och att komma till en säker plats. Nu vet jag inte vad jag drömmer om. Alla mina drömmar handlade om Ukraina. Jag hade ett bra liv, ett bra jobb, en bra bostad. Jag trodde att jag ordnat det väl för mitt barn och för hennes framtid. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Här är vi inget, säger Viktoria.

Hindrar henne bli lärare

Nu har den lilla gruppen tagit sig till Rumänien. En moldavisk polis stannade dem på vägen.

– Han såg våra utländska registreringsskyltar. Och han sa att vi var tvungna att betala honom om vi skulle få lämna landet.

Omkring 1000 svenska kronor kostade mutan som lät dem lämna flyktinglägret i Moldavien bakom sig och ge sig vidare mot Rumänien.

– Vi var i stan i dag och min dotter såg en helikopter och försökte gömma sig. När hon ser något i himlen så gömmer hon sig. Vi får se vad som händer, men vi måste nog hitta en psykolog som kan hjälpa henne, säger Viktoria.

Viktoria söker jobb, men språket är ett hinder.

Barnen fortsätter sin ukrainska skolgång på distans.

– Jag är okej fysiskt, men inte mentalt. Jag är rädd för att tänka på framtiden. Vi är främlingar här, säger hon.

Samtliga medlemsländer i EU ger de ukrainska flyktingarna 90 dagars uppehåll enligt unionens massflyktsdirektiv.

Ett tag funderade de på Sverige. Men levnadskostnaderna är för höga, och de ukrainska flyktingarna redan för många, resonerar Viktoria.

Hon har sms:at till Lärarens reporter och frågat många saker. Får ukrainska barn gå i svensk skola? Finns det många lärarjobb? Vuxenutbildning?

– Men det enda landet som inte har mängder av flyktingar redan är Island. Vet du hur långt bort det är? Så långt bort!, säger hon.

Läraren.se har tidigare berättat om läraren Viktoria, men under ett annat namn av säkerhetsskäl. Nu är hon i säkerhet, men vi använder fortfarande bara hennes förnamn. 

LÄS ÄVEN:

Fångade i kriget: Lärarnas vädjan inifrån Ukraina

Ska dela på 16 lärare – i hela Sverige

Ukrainska lärare på flykt: "Vill bara få undervisa"

Jaara Åstrand: "Det räcker inte med fina ord, vi behöver riktiga regleringar"

Läraren debatt Att politikerna vill se en likvärdig skola, fler lärare och ökade resurser är bra. Men många av förslagen landar mer mätning, kontroll och uppföljning. Istället behöver vi se förslag som på riktigt minskar arbetsbelastningen och skapar bättre förutsättningar för lärarna, menar Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundets ordförande, som läst samtliga debattartiklar från riksdagspartiernas skolpolitiska talespersoner.