Sök

Saknade bok om källkritik – skrev en själv

Foto: Stefan Rosenqvist.

Anna Rosenqvist är högstadieläraren som skulle undervisa i källkritik, insåg att det inte fanns bra material i ämnet och skrev en bok själv. Parallellt med skrivandet undervisade hon. Boken”Källkritik på schemat” blev ett samarbete med forskaren Stefan Ekecrantz.

Källkritik är ett föränderligt ämne. ”Att arbeta med källkritik är något levande.”, skriver Anna Rosenqvist i sin inledning i boken.

– Källkritik ska vara naturligt att ha med som ett förhållningssätt i alla ämnen. Men lärarna behöver utbildning. Under min lärarutbildning fanns det inte med, säger hon som blev klar med lärarutbildningen 2007 och sedan även läst en magister i utbildningsledarskap och svenska som andra språk.

Arbetet med källkritik började när hon var föräldraledig från jobbet som lärare i svenska och engelska för årskurs 7-9. Hon arbetade på Stenungsunds Montessoriskola, en ganska liten skola som drivs av en styrelse bestående av föräldrar. De tog beslutet att införa ämnet källkritik med beteckningen BRUS. Bokstäverna står för Bedöm, Reflektera, Utforska/Uppskatta/Utvärdera samt Skatta. Anna Rosenqvist fick i uppdrag att implementera och utveckla ämnet på skolan. Hon skrev en kursplan medan hon fortfarnade var föräldraledig och när hon sedan började jobba igen fick hon undervisa i källkritik.

– Jag kände att jag ville ringa in ämnet bättre och få en mer överskådlig blick om vad jag borde komma in på i klassrummet. 

Till sitt förfogande hade hon en extra lektion i veckan per årskurs 7-9.

Vad hinner man på en lektion i veckan?

– Det är bra med Montessoripedagogiken för det blir inte så uppstyckat i 40 minuters moduler. Allt vävs samman...

Sökte upp forskare

Efter att ha letat material men inte hittat något som hon tyckte var bra skrev hon ihop ett synopsis till en bok, den bok hon egentligen själv ville ha, och sände till flera förlag. Liber nappade först men ville att hon skulle koppla ihop sig med en forskare. Det blev Stefan Ekecrantz, docent i pedagogik och lektor i högskolepedagogik vid Stockholms universitet. De två träffades och kom överens om gränsdragningar, vem som skulle skriva vad. De möttes och hördes ofta per telefon och mejl. I slutresultatet ansvarar de helt för var sin del av boken, Ekecrantz för den teoretiska, akademiska delen och Rosenqvist för den mer praktiska delen.

– Arbetet tog cirka två år och jag skrev medan jag undervisade, så mina elever blev försökskaniner. Och att få arbeta med en forskare som Stefan var väldigt utvecklande och inspirerande.

Mina elever blev försökskaniner.

Den delen av boken, som Anna Rosenqvist skrivit, är inte anpassade för någon särskild årskurs. Den är dock delad i två delar, en för förskolan till årskurs 6, F-6, och en för årskurs 7 till gymnasiet. Den är uppbyggd med kapitel som alla består av dels en bakgrund och sedan konkreta lektionstips.

Samgoogla

Utgångspunkten bör vara, menar hon, att ju yngre eleverna är desto mer vägledning behöver du ge. Att samgoogla är en väg, att helt enkelt googla tillsammans i klassrummet, helst med en projektor så att alla kan se samtidigt och sedan prova själva.

Anna Rosenqvist rekommenderar att i klassrummet ta upp aktuella saker som eleverna kanske redan känner till. Hon skriver i boken:

”Min erfarenhet säger att många elever tycker att det är roligt att diskutera saker de redan har en förståelse kring, och då gärna tillsammans med andra.”

Boken är grundläggande i ämnet och utgår från de klassiska frågorna Vem? Vad? Hur? När? och Varför? Här finns även de källkritiska principerna om äkthet, närhet i tid, beroende och tendens.

Så kan du undervisa källkritik

För årskurserna F-6 föreslår hon bland annat att samgoogla kring varför giraffen har så lång hals. Sedan ställer du de fem grundfrågorna, som nämnts ovan, en i taget till eleverna och låter dem reda ut svaren. 

För de äldre årskurserna föreslår hon att eleverna får titta på annonser som påminner om redaktionella texter. Sedan kan du diskutera med eleverna utifrån frågor som:

”Finns det någon samverkan mellan bild, rubrik och text?”, ”Går det att läsa av stämningen i texten?”, ”Hur tydligt ser du som läsare att det är en annons?”, ”Finns det någon fara med att annonsen är väldigt lik redaktionell text?”. Efter diskussionen kan du låta eleverna göra egna annonser.

I boken går Anna Rosenqvist igenom en rad tunga ämnen, som skillnaden mellan att referera och plagiera, upphovsrätt, nyhetskonsumtion, Wikipedia som informationskälla, bilder och filmer samt konspirationer och alternativa fakta.

Från visklek till sociala medier

I kapitlet om konspirationer nämner hon som lektionstips för de yngre barnen viskleken. Det mycket effektiva sättet att illustrera ryktesspridning. För de äldre barnen finns mycket att diskutera kring bloggar, influencers och sociala medier. 

Boken avrundas med kapitel om sökmotoroptimering och sociala medier. Det där med sökmotoroptimering är ofta förbisett i samband med diskussioner om källkritik, menar Anna Rosenqvist. Helt enkelt eftersom det är teknisk lösning, som vi inte lägger märke till om vi inte känner till den. Sökmotoroptimering handlar om hur företag strävar efter att komma högst och i det här kapitlet tar Anna Rosenqvist upp hur detta styrs och fungerar.    

Hon går också igenom hur våra datorer sparar i minnet vad vi söker. Lektionstipsen handlar här om att få eleverna att förstå att det finns sökmotorer och även algoritmer och att en del saker därför kan spridas extremt snabbt. ”Eleverna måste få en känsla för hur mycket information och andra saker som sprids och hur snabbt det går.”, skriver hon.

Hur funkar sökmotorerna?

När det gäller sökmotoroptimering för de lite äldre eleverna menar hon att det är bra att gå in mer i tekniken, hur sökmotoroptimering fungerar.  Låt dem fundera över när de själva möter reklam eller ämnen som de sökt på tidigare. Hur går det till? Och hur känns det? Då kan det bli tydligt hur det fungerar.

När Anna Rosenqvist började undervisa i källkritik märkte hon fördelen med att arbeta på en liten skola. Där fanns bara en klass i respektive årskurs 7, 8 och 9. 

– Och jag var den enda läraren i svenska och engelska. Det blev lite familjärt och högt i tak med ärliga diskussioner. 

För närvarande arbetar hon som lektor i svenska vid Shanghai International Studies University. Hon undervisar i svenska som andraspråk för kineser. I skrivande stund har hon 15 elever, ”alldeles lagom”.

Censur i Kina

Med sig har hon sitt starka engagemang och kunskaper i ämnet källkritik. Men i Kina mötte hon en helt annan verklighet där det är olagligt att använda Youtube, Google, Instagram och Facebook. 

– Ett sätt att kringgå censuren är att ha en bra VPN, vilket jag har. På så sätt kan jag låta eleverna lyssna på svensk musik, sommarpratare med mera som vi sedan kan diskutera.

Det är också svårt att få in litteratur i landet och de läromedel som finns är gamla och välanvända:

– Det har ibland känts väldigt begränsande, du kan inte söka på vad som helst på nätet, om nätet ens fungerar. För mig som verkligen tycker om digitala verktyg som hjälpmedel i klassrummet är det ibland utmanande. Jag har med min egen mobil och en högtalare för till exempel hörförståelseövningar, säger hon och lägger till att det går bra när nätet fungerar ...

Hon talar själv en del mandarin men eleverna förstår svenska bra, de är på B2/C1-nivån enligt de europeiska referensramarna, en avancerad nivå.

Men studievanan skiljer sig mycket från Sverige. Här är det mycket utantillkunskaper och att memorera hela texter som gäller. Hennes kinesiska elever gillar att lyssna på P1 och vetenskapsdokumentärer. De förstår inte allt då språket blir för avancerat men det utmanar dem.

– Vi kommunicerar ofta via WeChat där jag förklarar ord och uttryck som används i dokumentärerna. 

WeChat är Kinas motsvarighet till Facebook, Instagram, messenger, sms med mera där allt är samlat.

Vilka råd skulle du ge lärare kring ämnet källkritik?

– Lyssna på eleverna och var lyhörd. Vad händer i deras digitala sfär? Det är deras verklighet. Det gäller att vara nyfiken men inte förmanande.