Sök

Lärarnas syn på "Skrivglappet”

Vad märker egentligen de som borde veta bäst, lärarna själva, om hur unga skriver nuförtiden? Foto: Colourbox

Läraren följer upp debatten om ”Skrivglappet”, och påståendet om att svenska elever skriver allt sämre. Så illa att de till slut inte får jobb. Nu svarar lärarna själva på skrivkrisen.

I debatten efter UR-dokumentären ”Skrivglappet” oroar sig många för svenska elevers skrivkunskaper. Så här ser lärarna på saken.

”Kritiken har alltid funnits”

Robert Dahlqvist, svensklärare som undervisar i hemkunskap. Faktoriet, kommunal skola 7-9 i Eskilstuna.

Robert Dahlqvist.

– Jag ser ingen större skillnad mot när jag började undervisa, 2004. Den kritiken har alltid funnits. När jag själv gick i skolan fick man tillbaka det man skrivit mer rödfärgat än blyertsfärgat. Min egen svensklärare sa om min handstil att ”i Sverige skriver vi inte med runor längre”. Och ändå lyckades jag läsa till svensklärare. Det jag hellre pratar om nu är att inte hämma skrivandet. Att inte hämma fantasin och inte bryta den magin.

”Vi måste kötta på”

Maria Wiman, svensklärare i grundskolan, Skapaskolan, Huddinge:

Lärarens krönikör Maria Wiman.

– Man är så inne i det själv, jag vet inte om det finns ett skrivglapp. Skrivsättet har förändrats. Under mina tolv-tretton år som lärare har digitaliseringen stormat in. Eleverna har svårt att skilja på att skriva snaps och att skriva en formell text. De använder samma förkortningar, slarvar lite med kommatering och skiljetecken. Det ska gå fort. Och det spiller över i skoltexter. Jag tjatar och är skitjobbig och får verkligen hålla i och vara konsekvent. Vi måste få dem att förstå att det är en skillnad. Sedan inser jag att vi måste få dem att skriva mer för hand, kötta mer med penna och papper. Digitaliseringen är toppen på många sätt, men det finns en vits med att plocka fram skrivhäftet. Papper är långsammare och det är bra. Det finns ingen auto-korrekt. Att skriva för hand tar tid, man får tid att tänka igenom.

”Läsning är verktyget”

Veronika Rogsberg, förstelärare svenska och SO, åk 9, Falkbergsskolan, Botkyrka:

Veronika Rogsberg.

– Ordkunskapen blir sämre, ord som jag tycker borde vara självklara är inte alltid det. I faktatexter i SO kan man fastna vid ett ord. Till exempel ”befolkningsfördelning”. Eleverna förstår inte ordet i sig och har också svårt att läsa av vad det borde betyda med hjälp av kontexten. Andra delar som elever ofta gör fel på är de och dem, samt att det är väldigt vanligt med särskrivningar. Dock skriver elever längre texter i dag än när jag startade min lärarkarriär. Kanske kan detta bero på datorerna. Jag och mina kollegor uppmuntrar eleverna att lästräna mer hemma och använder oss av vetenskapliga rapporter för att påvisa hur mycket läsning påverkar ordförrådet. Det är tydligt att läsande elever också har betydligt lättare att uttrycka sig i skrift. Självklart går vi igenom olika ord som elever stavar fel, men även om man lär sig hur ordet ska stavas kommer man alltid att stöta på andra ord man har problem att stava. I längden tror jag verkligen att det handlar om läsning som ett verktyg för att bli bättre på språket. 

LÄS OCKSÅ: ”Finns inga bevis” – experterna om skrivhaveriet

”Då kommer knorrandet”

Agneta Sjöberg, högstadielärare i svenska och SO, Gudmundråskolan, Kramfors

Agneta Sjöberg.

– Det är en stor skillnad! När jag började för 20 år sedan skrev alla elever för hand, antecknade på lektionerna, skrev uppsatser, faktatexter, bokanalyser, först en kladd, sedan renskrev de. Snart var dator och smarta mobiler var unges egendom och nu började knorrandet. Det blev jobbigt att skriva för hand och varför måste det vara så många sidor? Språket blev allt sämre, stavningen likaså. Parallellt med detta slutade eleverna att läsa böcker. Utan läsning, inget språk och stora svårigheter att formulera sig. Ordkunskap, ordförståelse, läsförståelse, stavning – allt sjönk. Vi får välja lite lättare böcker nu, ibland mellanstadielitteratur, och vi får peppa eleverna att skriva lite mer än bara några ord, när de svarar på frågor eller sammanfattar. Även SO får göras enklare, med högläsning och hjälp att plocka ut fakta ur en text. Man kan bli kallad teknikfientlig när man föredrar penna och papper. De får ont i handen eller armen och det pustas och stönas, men vi får inte ge upp.

Wiman: Samhällets gemensamma ansvar att lära barn läsa och skriva

”Varva dator och handskrift”

Marica Smedberg, NPF-pedagog, Fågelås skola, F-6, Hjo:

– Ja det tycker jag märks, att eleverna blir sämre på att skriva. Det påverkar inte undervisningen mer än att det är viktigt att vi lärare tänker ännu mer på hur vi lägger upp den. Att eleverna ges tillfälle varje dag att öva sitt skrivande. Vi försöker varva att använda att skriva på datorn och skriva för hand då vi tycker att det är viktigt att även skriva med pennan. Det är även viktigt att vi som lärare modellerar och visar hur eleverna kan skriva, att de får se och lära sig olika sätt.

”C eller högre”

Patrik Palm, lärare i Svenska som andraspråk, Nytorpsskolan, Göteborg:


– Jag gjorde en lokal studie kring våra elevers språksituation i årskurs 9. Studien visade att eleverna läser mer än förväntat (2/3 läser skönlitterattur) samtidigt som få skriver längre texter på svenska. Så till viss del stämmer det dokumentären visar. De två senaste åren har vi haft oerhört positiva resultat i svenskämnet på skolan. I årskurs 9 fick 40 procent av eleverna C eller högre på skrivdelen under nationella provet förra året. Siffran var även över 35 procent året dessförinnan.

  

Tips! Lyssna på Hamid & Maria om skrivkrisen!