Sök

Forskaren Ulrika Bergmark låter vetenskapen komma in i klassrummet

Foto: Simon Eliasson

Pedagogikforskaren Ulrika Bergmark flyttade jobbet från universitetet till ­kommunen. I två år har hon hjälpt Piteå att applicera forskning och vetenskap i skolan, på såväl lågstadiet som gymnasiet.

I ett rum i utbildningsförvaltningens lokaler i Piteå har Ulrika Bergmark, biträdande professor i pedagogik, sin arbetsplats. Från sitt fönster har hon utsikt över Strömbackaskolan, en gymnasieskola med 1 350 elever och 260 anställda.

Att rent fysiskt arbeta nära skolverksamheten är, menar Ulrika Bergmark, en förutsättning för att hennes uppdrag har blivit lyckat.

– Det är en stor poäng att vara anställd här och inte komma hit som konsult. Jag har inte bara gjort snabba nedslag utan har varit med i det dagliga arbetet, berättar hon.

Det är en stor poäng att vara ­anställd här och inte komma hit som konsult.

Ulrika Bergmark är formellt anställd av Luleå tekniska universitet, LTU, men sedan 2017 är hon stationerad hos Piteå kommun. Upplägget är möjligt tack vare att hon utsetts till Flexitforskare. Det är en satsning som Riksbankens jubileumsfond initierat för att bygga broar mellan akademin och företag och organisationer inom universitetsvärlden. Ulrika Bergmark var skolväsendets första Flexitforskare.

Uppdraget är att studera och delta i Piteå kommuns arbete med att integrera forskning och vetenskap i skolan.

– Tjänsten består till 75 procent av forskning och 25 procent av utvecklingsarbete. Tanken är att man ska stå på båda benen, säger Ulrika Bergmark.

Bakgrunden är den nya skollagen, från 2010, som slår fast att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Vad det betyder i praktiken är en fråga som många rektorer och lärare runtom i landet funderat på sedan dess.

– Många huvudmän brottas med den frågan, säger Ulrika Bergmark.

Redan från början fanns flera dimensioner i hennes uppdrag i Piteå kommun.

– Vissa delar låg på en strategisk nivå, hur en huvudman kan stödja lärare och rektorer.  Sedan har vi klassrumsnivån. Där handlar det dels om hur man läser in nya forskningsrön som har med ämnet att göra, dels om de ämnesdidaktiska frågorna. Alltså hur vi undervisar.

Så funkar Flexit

Riksbankens jubileumsfonds Flexitprogram har funnits i tio år och riktar sig till forskare inom samhällsvetenskaperna och humaniora. Huvudsyftet är att bygga broar mellan akademin och organisationer utanför universitetsvärlden.

Forskare som antas arbetar två av de tre åren i organisationen. Under det tredje året ska forskaren huvudsakligen arbeta på lärosätet för att slutföra projektet. 75 procent av lönen betalas av Riksbankens jubileumsfond.

Under åren som gått har Ulrika Bergmark haft en nära dialog med lärare som identifierat frågor som är viktiga i deras yrkesprofession, som man vill utveckla och förfina.

– Tanken var att jag skulle vända mig från förskolan till gymnasiet. Så det var ett väldigt brett uppdrag, berättar Ulrika Bergmark.

Diskussionerna resulterade i fem konkreta projekt som Ulrika Bergmark handledde. Två av projekten handlade om läsning och textsamtal.

– Det ena var på lågstadiet och det andra på gymnasiet och det skiljer sig naturligtvis en hel del. Men gemensamt var att lärarna ville utveckla sin samtalsledarroll och hur de får med sig alla elever i diskussionerna.

I förskolan analyserade lärarna hur man ska föra filosofiska samtal med barn. Lärare i Musik- och dansskolan kände att de kört fast och ville förnya sig, bland annat genom att använda digitala hjälpmedel.

Det fanns också ett mer strategiskt projekt, där lärargruppen ville utveckla det systematiska kvalitetsarbetet och göra det på vetenskaplig grund.

Spännvidden var med andra ord stor. Gemensamt var att lärarna som deltog dokumenterade projekten vetenskapligt.

Parallellt med projekten har Ulrika Bergmark följt lärarna och deras upplevelser av arbetet. Delar av resultaten har publicerats vetenskapligt och ytterligare artiklar är på väg. Hennes analys är att lärarna upplever att de blivit bättre på att undervisa och säkrare i det egna lärarskapet. 

– De tycker också att de utvecklat den egna vetenskapliga kompetensen, att kunna läsa, analysera och sovra i den litteratur som kommer. Nu vet de lite mer vad forskning handlar om. Många uttrycker i början att forskning kan te sig lite skrämmande.

Det kommande halvåret skulle Ulrika Bergmark egentligen avrunda tiden i Piteå.  Utbildningsförvaltningen ville annorlunda och har lyckats få loss pengar från kommunen för att fortsätta. I ytterligare två år kommer Ulrika Bergmark lägga 30 procent av sin arbetstid i Piteå.  

Hon menar att kommunen ligger långt framme i ett nationellt perspektiv när det gäller att integrera forskning och vetenskap i skolan.

– Det finns många bra initiativ i landet, men kanske inte så samlat som här. Man har anställt en vetenskaplig ledare och det har bildats ett utbildningsvetenskapligt råd som handhar de här frågorna. Bredden som kommunen har här är ganska ovanlig.

Hon konstaterar nöjt att flera projekt nu har startat utan hennes inblandning. Det är ett tecken på att arbetssättet på allvar finns i organisationen och kommer att leva vidare.

Läraren: Två konkreta resultat av projektet

Sara Viklund, gymnasielärare på Strömbackaskolan i Piteå, listar två resultat av att jobba med en forskare i klassrummet: 

  1. Det har förändrat litteraturundervisningen. Vi är övertygade om att vi i framtiden inte ska lämna eleverna ensamma i läsningen. Det finns ett visst motstånd hos vissa elever mot att läsa och ett sätt att möta det har varit att de får välja böcker själva. Risken då är att de blir ensamma i läsningen. Vi ser att det sker otroligt mycket med förståelsen av texten när de får prata om texterna med varandra.
  2. Det har påverkat vårt fortsatta utvecklingsarbete. Vi har hittat metoder för att bedriva utvecklingsarbete på vetenskaplig grund. Vi har sett hur givande det är att samarbeta med forskare. När man börjar med en utmaning som vi möter i vårt arbete varje dag, då blir det relevant för oss.