Sök

”Det handlar inte om att stryka medhårs”

Lyssna på podden Hamid & Maria – hittas där poddar finns!

Maria Wiman, lärare på grundskolan, blir mer och mer övertygad ju ­längre hon jobbar om fördelarna med formativ bedömning.

Maria Wiman är lärare på Skapaskolan i Huddinge. Det är en grundskola och Maria undervisar i svenska och SO på högstadiet. Hon utbildade sig till lärare i Stockholm och var färdig 2009.

Hon är en stark förespråkare för formativ bedömning. Under hennes utbildning talade man mycket om bedömning, såväl formativ som summativ.

– Men som jag minns det var det väldigt svart eller vitt, men i verkligheten växlar man ju mellan detta.

I dag är formativ bedömning en självklarhet för henne:

– Jag förstår inte ens diskussionen om arbetssättet.

Ju längre hon arbetar desto tydligare har hon insett att lärandet är en lång process. Att som lärare få följa elevernas lärandeprocess är därför naturligt för henne.

– Jag vill följa dem hela vägen, inte bara bedöma dem en gång, utifrån resultatet på ett stort prov. Har jag följt dem blir det också lättare att sätta rättvisa betyg i slutänden.

Jag vill följa dem hela vägen, inte bara bedöma dem en gång, utifrån resultatet på ett stort prov.

Hon lyfter fram att det är så mycket som kan påverka provet även om eleven läst på mycket i tre veckor:

– Du kan känna dig låg eller så har pojkvännen just gjort slut eller så låser sig allt trots allt du pluggat.

– Jag upplever att eleverna inte heller blir lika stressade när de känner att någon följer med dem hela tiden.

Hur ser du på din egen utveckling som lärare i detta arbetssätt?

– Jag ska utvärdera min undervisning till barnen hela tiden. Jag kan inte bara säga till dem att "läs de här 50 sidorna". När jag är delaktig i processen kan jag också bli medveten om när jag misslyckats med att lära ut. Så parallellt med eleverna kan jag utveckla mig själv.

Maria Wiman menar att det ibland absolut kan betyda extra jobb att arbeta med formativ bedömning. Men hon menar att det är en del av att vara lärare. Hon tar ett konkret exempel där hon i våras arbetade med 53 sjundeklassare om judendomen i SO.

– De skulle alla skriva en redovisande text om judendomen och jag läste texterna flera gånger, minst 4–5 gånger, längs vägen.

I undervisningen i svenska tycker hon det kanske blir ännu tydligare. Som när eleverna får i uppgift att skriva en saga:

– Första utkasten kan vara för torftigt, ha för lite beskrivande eller likna en deckare för mycket.

Det är viktigt, menar hon, att vara medveten om att formativ bedömning inte bara är att ge beröm, det handlar om att ge kommentarer som skapar möjlighet för utveckling, framåtsträvande.

– Det handlar inte alls om att stryka medhårs. En del av mina elever undrar nog om jag aldrig är nöjd när jag kan be dem utveckla en text många gånger. Men jag vill peppa och utmana dem till att höja nivån. Det här handlar inte om någon gräddfil till höga betyg.

Hur svårt är det att till slut ändå sätta betyg?

– Jag är inte emot betyg, det är en urvalsprocess. Men de som kritiserar formativ bedömning och kallar det flummigt vill jag svara att betyg kan vara lika flummigt om du inte vet vad elever verkligen kan.

– Jag kanske kan sätta rättvisare betyg just eftersom jag följt eleverna nära och gett dem många chanser att göra sitt yttersta. Men den formativa bedömningen är inte lika lätt att matcha in i samhällets färdiga mallar, såsom matriser, säger hon.

Det handlar till sist om att i klassrummet många gånger experimentera för att hitta det bästa sättet att lära ut och det styrs mycket av erfarenheten, tycker Maria Wiman.