Sök

Bedömning med fokus på feedback i det dagliga

Illustration: Emmanuel Polanco

Lisa Björklund Boistrup är professorn som forskar om hur man bäst lär ut matematik till barn. Hon vänder sig mot ett ensidigt fokus på bedömning och enkelt mätbara mål.
– Bedömning är ofrånkomligt, men det är inte per definition något bra, säger hon.

Sedan hösten 2019 är Lisa Björklund Boi­strup professor i matematikens didaktik vid Malmö universitet. Bedömning har intresserat henne i många år och det är också ett av de forskningsspår som hon arbetar med i dag.

– Jag är generellt intresserad av bedömning relaterad till elevers möjligheter att engagera sig i matematik. Det kan handla om lärares återkoppling i klassrummet, men också om nationella prov, hur det påverkar eleven, läraren och undervisningen, säger Lisa Björklund Boistrup.

Lisa Björklund Boistrup är professor i matematikens didaktik vid Malmö universitet. Foto: André de Loisted

Just återkoppling i klassrummet är hennes specialområde och i sin avhandling studerade hon feedback och bedömning i det dagliga skolarbetet. Hon fann att det i matematikundervisningen är vanligt att det mest är läraren som är aktiv, elevens synpunkter efterfrågas sällan. 

– Vi har en stark tradition inom matematik att det ska göras rätt och det ska gå fort. Gör det rätt, gör det fort, säger Lisa Björklund Boistrup.

I stället förordar hon ett förhållningssätt där både lärare och elev får möjlighet att diskutera uppgifterna och hur man kommer fram till lösningarna.

– Grunden är att läraren engagerar sig i det matematiska innehållet och pratar med eleven om det, och att det görs på ett sätt som gör att eleven blir en medspelare, säger Lisa Björklund Boistrup och tillägger med ett skratt:

– Det låter enkelt när jag säger det, men det är inte så väldigt lätt.

Det är här återkopplingen kommer in i bilden. I stället för att nöja sig med att sätta rätt eller fel på en uppgift kan läraren stanna upp och öppna för en diskussion om hur eleverna löste uppgiften.

– Uppgifterna kan vara supertråkiga, men en lärare kan med sin återkoppling verkligen låta eleverna vara i matematiken, säger Lisa Björklund Boistrup.

Att bryta med traditionerna i matematikundervisningen kräver mer av lärarna. De måste regelbundet stanna upp och reflektera över samtalen på lektionerna och hur mycket eleverna fått chansen att ta egna beslut.

– Det är lättare att säga ”åh vad bra”. Det kräver ingenting. Om jag ska säga något artikulerat måste jag som lärare faktiskt tänka efter och ta in situationen. Men det är en vana, man behöver öva. Och det blir betydligt roligare, säger Lisa Björklund Boistrup.

Grunden är att ­läraren engagerar sig i det matematiska innehållet och pratar med eleven om det, och att det görs på ett sätt som gör att eleven blir en medspelare.

Det senaste decenniet har formativ bedömning fått stort genomslag i skolan. Enligt Skolverkets definition innebär begreppet att ”information om var en elev befinner sig i förhållande till undervisningens mål används av eleven för att fokusera på sina studier, och av läraren för att anpassa sin undervisning”.

Men den populära metoden har också fått kritik. Forskningsstödet ska inte ha varit lika starkt som det påståtts och på sina håll har entusiastiska huvudmän infört formativ bedömning utan att detta varit förankrat i verksamheten.

Lisa Björklund Boistrup undviker begreppet formativ bedömning eftersom det är för otydligt.  

– Jag tycker att bedömning för lärande är tydligare, för då talar man om vad det är man avser, säger hon.

Bedömningar, avstämningar och mål har hur som helst en betydande plats i dagens skola. Lisa Björklund Boistrup är kritisk till en utveckling där huvudfokus hamnar mer på bedömning än hur undervisningen ska engagera eleverna i matematiken. Det är ett misstag, anser hon, att tala om bedömning som att det automatiskt är positivt. Att elever hela tiden vet vilka mål de har, vad de ska prestera, kan tvärtom bli ett stressmoment som hämmar lärande.

– Som jag ser det är bedömning ofrånkomligt, men det är inte per definition något bra, Bedömning kan verkligen förstöra och det behöver vi fundera på. Grisen blir inte större för att vi väger den ofta, säger hon.

Lisa Björklund Boistrup undviker begreppet formativ bedömning och föredrar "bedömning för lärande", som hon tycker är tydligare. Foto: André de Loisted

Ett annat område som Lisa Björklund Boistrup är intresserad av är matematik i yrkesprogram. Hon har genom åren genomfört flera forskningsprojekt på det temat och har fortsatt med det sedan hon tillträdde tjänsten i Malmö. I forskningen har Lisa Björklund Boistrup arbetat med matematik- och yrkeslärare som undervisar tillsammans en lektion i veckan.

– Vi har mejslat fram en modell där man som både lärare och forskare inte fastnar i att yrkesämnet är det praktiska och matematik det teoretiska. Ämnena möts och integreras på olika sätt. Det tycker jag är jättespännande, säger hon.

Resultatet blir en mer praktisk variant av matematik, som ligger närmare elevernas framtida yrken. Därför är det också viktigt att uppgifterna är realistiska, menar Lisa Björklund Boistrup.

– Man behöver göra det med respekt. Ska man göra en uppgift om exempelvis fiske, så ska delen som handlar om fiske vara så relevant och korrekt att en elev som fiskat många gånger inte blir förvirrad för att det är fel.

En sak är dock viktigt att komma ihåg, menar Lisa Björklund Boistrup, när man kopplar matematik till verkligheten. Den mer praktiska matten får inte bli en ”matte light”. 

Lisa Björklund ­Boistrup

Lisa Björklund ­Boistrup är professor i matematikens didaktik vid Malmö universitet.

I sin avhandling ”Assessment discourses in mathematics classroom” identifierade Lisa Björklund Boistrup fyra diskurser för bedömning. ”Gör det rätt, gör det fort”, är den vanligaste. I de flesta klassrum används två av diskurserna. 

Genom åren har Lisa Björklund Boistrup deltagit i flera forskningsprojekt i skolan. I samarbete med Norrköping  och Linköping ledde hon en stor mattesatsning om undervisning och bedömning av matematik. De senaste åren har hon arbetat en hel del med matematik på yrkesutbildningar.

– Alla elever behöver få möjlighet att tillägna sig kraftfull matematisk kunskap som är mer generell. Vi vet ju inte hur de här elevernas framtida yrken kommer att förändras.

Mycket av Lisa Björklund Boistrups praktiska forskningsarbete sker på plats i klassrummet. Ofta börjar det med att de deltagande lärarna vill genomföra någon slags utveckling eller förändring i undervisningen.

Sedan gör Lisa Björklund Boistrup tillsammans med lärarna en fallstudie under testperioden.

– Jag brukar vara där och filma i början, i mitten och i slutet av projektet. Under hela tiden samlar lärarna in skriftligt material från eleverna, säger hon.

– I och med att jag gör de här punktinsatserna får vi en variation i datamaterialet eftersom lärarna under tiden utvecklat sin undervisning.

Bedömning kan verkligen förstöra och det behöver vi fundera på. Grisen blir inte större för att vi väger den ofta.

Metoden passar forskning i skolan bra, menar Lisa Björklund Boistrup. Ett kvantitativt förhållningssätt räcker inte i klassrumsmiljön.

– Komplexiteten i undervisningen med detta enorma brus, med alla elever och alla dessa ämnen, då behöver vi den här typen av forskning, som mitt i detta brus försöker identifiera relevanta aspekter.

Lisa Björklund Boistrup är utbildad lärare och arbetade som mellanstadielärare innan hon gick över till akademin. Nästan dagligen saknar hon lärarjobbet och kontakten med barn.

– Jag har ständigt en lätt ledsen röst inom mig som saknar att få vara i skolan, vara med elever och känna att jag gör nytta på riktigt varje dag. Jag försöker bejaka den där ledsna rösten genom att forska med lärare, säger hon.