Sök

Skoldebatten är trångsynt – inte skolan

Det är dags att lärarkåren gör sin röst hörd, för skolans skull, menar debattören.

Den mediala skoldebatten domineras av tyckande från personer utanför skolverksamheten, i stället för perspektivet inifrån skolan. Trä- och metallslöjdsläraren Oskar Larsson använder slöjden som ett belysande exempel på detta i en debattartikel.

Synen på bildning i skolans uppdrag är bred och omfattar olika kunskapsformer i syfte att främja elevernas allsidiga personliga utveckling. All utbildning i skolan ska dessutom vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och kräver alltså ett forskningsbaserat förhållningssätt. Detta är väl känt för oss som är verksamma inom skolan. Samtidigt tycks debatten om skolan påfallande ofta föras på helt andra premisser med ett allmänt tyckande som norm, ofta i gamla hjulspår. Det och att lärarnas röster hörs relativt sällan i den mediala diskussionen, trots att vi står elevernas utveckling närmast, riskerar att leda till dåligt underbyggda beslut som gynnar tyckande framför kunskap och särintressen snarare än elever, lärare och samhället i stort.

Ett dagsfärskt exempel på temat slöjd: på DN:s ledarsida basuneras ut att mindre slöjd innebär gott om tid för antiken, som om det handlade om en enkel timplansekvation snarare än synen på bildning. Exemplet är dessvärre inte unikt men talande för hur komplexa frågor snuttifieras i ivern att ge enkla svar. I slöjden lär sig elever kreativitet och att tro på sin egen förmåga genom manuellt och intellektuellt arbete i förening, att skapa genom problemlösning inom hantverkstraditioner och design samt att tänka och att uttrycka sig genom föremål, material och redskap. Kunskapen om hantverk, arbetsprocesser, estetiska och kulturella uttrycksformer och slöjden i samhället utgör bildning med ett egenvärde. Detsamma gäller naturligtvis skolans samtliga ämnen som tillsammans stödjer det övergripande uppdraget och bidrar till den allsidiga bildning som krävs för att elever ska stå väl rustade för framtiden.

Det fina är att skolan ständigt kan säkerställa att läroplanens ämnen är relevanta genom att knyta det centrala innehållet till samhällsutvecklingen. Då behövs en bred syn på bildning, för vad vet vi idag om vilka specifika kunskaper som dagens barn och ungdomar kommer att behöva i sina liv och i sin yrkesutövning? Gemensamt för alla ämnen är att de bidrar med förmågor som går utöver en stereotyp definition. För att återknyta till slöjden visar forskningen exempelvis att den utvecklar materiella och icke-materiella kunskaper som kan bidra till arbetet med en hållbar utveckling. Det är också väl belagt att olika typer av kunskapstraditioner och ämnen förstärker individens utveckling. Kreativa ämnen som musik främjar exempelvis individens prestationer på andra områden och estetiska ämnen är viktiga för utvecklingen av individens motoriska och sensoriska funktioner. Olika ämnen är en förutsättning för varandra och därför är det olyckligt att ställa dem mot varandra.

Skolan har sina utmaningar men sammansättningen av ämnen är inte en av dem. Istället krävs en saklig diskussion som utgår från en verklig och vetenskapligt baserad problemanalys, utan effektsökeri. Det är därför lovvärt att exempelvis IVA som utomstående organisation tagit avstamp i en kunskapsöversikt som fokuserar på lärarna som resurs och ringar in fem centrala områden där reformer behövs, nämligen bilden av läraryrket, lärarförsörjningen, lärarkårens utvecklingsmöjligheter, lärarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö och styrningen av skolan. Här finns en möjlighet för lärarkåren att göra sina röster hörda. Låt oss även bemöta tomma påståenden i den mediala debatten. För skolans skull.

Oskar Larsson, trä- och metallslöjdslärare