Sök

Debatt: Svår balansakt att prata klimat med eleverna

"Hur ska vi kunna vara trogna vetenskapen och samtidigt ingjuta tillförsikt och skapa en känsla av att det är möjligt att påverka samhället och framtiden till det bättre?", skriver debattörerna.  

Vi lärare har en svår balansakt framför oss när det gäller klimatförändringarna. Samtidigt som vi ska hjälpa eleverna att bygga drömmar och framtidstro, ska vi också verka i en skola baserad på vetenskap. En vetenskap som målar upp en sannolik katastrof.

Oavsett om vi möter barn som storögt stapplar in över tröskeln till förskolans första samling eller vuxna som trevar efter en nystart i livet på en yrkesutbildning står vi inför en fantastisk uppgift. Vi, lärare och pedagoger, ska tillhandahålla verktyg för dessa människor att forma och, förhoppningsvis, nå sina drömmar. Vi är drömbyggare.  Ett vackrare yrke är svårt att hitta.  

Den 9 augusti släppte IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) rapporten AR6. Konsekvenserna av klimatkatastrofen kan nu följas med en helt ny grad av säkerhet ända ned på regional nivå - till och med till lokala väderhändelser. Rapporten är skrämmande. En av IPCC medarbetare, Linda O. Mearns, senior rådgivare vid National Center for Atmospheric Research, sammanfattar rapporten i tre glasklara meningar. ”Jag brukade säga [---] klimathotet är allvarligt, säkert och snart. Men det stämmer inte längre. Nu är det väldigt allvarligt, väldigt säkert, och nu.”

Strax därefter, den 26 augusti, klev Johan Rockström, chef för Potsdam Institut for Climate Impact Research, upp på scenen i direktsänd tv och beskrev situationen med ord som är svåröverträffade i tyngd och allvar. Han sa att ”vi har gått in i det avgörande årtiondet för mänsklighetens framtid på jorden” och att vi måste ”ta ansvar, klimatet och jordens ekosystem befinner sig i en kris som hotar hela mänskligheten [---] hela vår jord och allt liv på planeten. [---] Du och jag måste göra allt i vår makt.”

Vetenskap är av tradition en språkligt försiktig praktik. Det gör dessa formuleringar än mer alarmerande. Mänskligheten har aldrig stått inför något liknande. Klimatkatastrofen påverkar allt. Vår syn på oss själva, vår framtid, våra barn och vårt sätt att förhålla oss till det vi gör. Våra professioner, som lärare och pedagoger. 

Barnens oro förstärks

I Folkhälsomyndighetens rapport "Barns miljörelaterade hälsa" beskrivs kopplingen mellan barns och ungas mentala hälsa och klimatförändringarna. I denna undersökning svarade 20 procent av de tillfrågande 12 åringarna att de väldigt ofta eller ofta oroar sig för klimatförändringar. I en ålder då barn hämningslöst skall drömma om en framtid som isprinsar, loppisföreståndare, hundspannsförare, världsmästare eller lagerarbetare, så fylls istället deras tankar med en oro för samhällets sammanbrott och människans slut. Högst sannolikt är att denna oro kommer att fortgå och förstärkas i takt med att klimatkatastrofen fortgår och förstärks.

Lärare har nu att hantera en mycket svår balansakt. Att som drömbyggare verka i en skola baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet där just samma vetenskap målar upp en sannolik katastrof av existentiella mått är en helt ny utmaning. Hur ska vi kunna vara trogna vetenskapen och samtidigt ingjuta tillförsikt och skapa en känsla av att det är möjligt att påverka samhället och framtiden till det bättre, att våga drömma?

Läroplaner måste katastrofanpassas

I IPCC: s rapport från 2019 drogs slutsatsen att det fortfarande var möjligt att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader, men att det krävdes dittills oöverträffade transformeringar av samhällets i alla dess aspekter. Vår slutsats är att detsamma gäller utbildningsväsendet som helhet. Grundskola, gymnasium, kommunal vuxenutbildning, folkbildningens institutioner och de högre utbildningarna har nu att förhålla sig till en helt ny värld. Vår samlade kunskapsmassa måste riktas mot att lösa katastrofens mest akuta problemkomplex. Framtidsdrömmar måste få plats samtidigt som en djup förståelse av situationens allvar och människans plats i det ekologiska sammanhanget behöver erövras.

Sveriges regering bär ansvaret för att denna förändring kommer till stånd. Det krävs stora årliga resurstillskott och resursomfördelningar.  En årlig extra ”folkbildningsmiljard” behöver tillföras folkbildningen för att lyfta klimat och biologisk mångfald. Ökade resurser måste tillföras forskning om vilka kompetenser och kunskaper som krävs för att ställa om skolans undervisning till att handla om relationen mellan människa och natur. Stora satsningar på kompetensutveckling måste till, bland annat genom en obligatorisk grundkurs om omställningskompetenser inom universitetslärarutbildningen. Kompetensutveckling för personal i skola och förskola är ett måste. Läroplaner och styrdokument, Lgr11, Lpfö18 samt kursmål, måste revideras och katastrofanpassas så omställning blir centralt och överordnat.

Lärarutbildningarna i landet måste förbereda kommande generationer pedagoger för den uppgift som ligger framför dem.  De kommer inte längre bara verka i ett av världens vackraste yrken utan nu också i ett av de absolut svåraste. Det behöver de förutsättningar för klara. Det politiska ledarskapet. Regeringen. Agera nu! 

William Grönlund, folkhögskolelärare 

Lotta Lagerman, folkhögskolelärare

Jeanette Lindh, gymnasielärare i kemi, biologi och naturkunskap

Lina Lundström, doktor i barn- och ungdomsvetenskap 

Elisabeth Sanderson, pensionerad grundskole- och sfilärare

samtliga undertecknare är aktiva i Klimatalliansen

OM LÄRAREN DEBATT

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vill DU debattera hos oss? Gör så här!

Välkommen att göra din röst hörd i Läraren. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv cirka 2-3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararen.se