Sök
Publishing-priset logga

Wiman: Corona-ilskan får inte låta oss glömma att vi lärare är förebilder

Det verkar som att lärare i kommentarsfält fullkomligt glömmer bort det kanske vackraste svensk skola vilar på – värdegrunden – skriver Maria Wiman.

Det blåser kallt just nu. Känner ni också vinden? Sveriges lärare har jobbat hårt i pandemins år och jag är rädd att rädslan och stressen har förhärdat oss, vindpinat oss till att ibland bli mer hätska än vad som är värdigt vårt yrke.

JAG LÄSER I LÄRARGRUPPER på Facebook hur man kallar Tegnell pucko och idiot, hur man går hårt åt den med motsatt åsikt och där man i kommentarsfält fullkomligt glömmer bort det kanske vackraste svensk skola vilar på – värdegrunden. I vår läroplans andra kapitel står mäktiga saker. Här pratar man om att man ska respektera andra människors egenvärde och ta avstånd från att människor förtrycks och utsätts för kränkande behandling. Här kan man läsa stora ord om att vi ska lära eleverna att handla med människors bästa för ögonen. Och jag tänker lite naivt att vi lärare väl måste leva som vi lär? Vi kan väl inte komma undan med att predika en sak i klassrummet och sedan praktisera motsatsen framför datorn på kvällen?

Såklart ska vi debattera! Vi ska ifrågasätta, vända och vrida och våga yppa kritiska frågor. Men vi måste kunna göra detta utan så vassa knivar att vi skadar varandra. Vi måste, precis som vi lär våra elever, kunna skilja på sak och person. Ett debattklimat där folk skräms till tystnad och där tonen är så hård att man tappar sin röst är ovärdigt vår profession. Vi ska inte kalla myndighetspersoner nedsättande ord. Vi ska inte heller förringa varandra i bitska kommentarer. Vi kan bättre än så. 

LÄSTIPS: Lönecoachens bästa tips för att höja din lön

Jag är medveten om värmen också, hur vi ställer upp för varandra i dessa märkliga tider. I många forum delar lärare frikostigt med sig av planeringar och goda råd. Det finns många exempel på hur vår yrkeskår går samman för att stånga sig igenom detta av sjukdom präglade läsår. Men vissa frågor är fruktansvärt infekterade, stickiga och på sina håll helt berövade av nyanser.

Många upplever en väldig ilska över Sveriges Corona-strategi och hur skolan har behandlats i denna. Att debattera kring detta och att våga tänka högt är en förutsättning för vår demokrati. Men det måste finnas någon slags måtta på ilskan. Den måste gå att tygla, att koka ner i rimliga argument goda nog för en person med akademisk examen. Om en elev hade skrivit att en medmänniska är en apa, en onormal människa, ett svin så hade vi reagerat direkt, inte sant? Vi hade med värdegrunden i ryggraden markerat att sådant språkbruk inte är okej. Vi hade fått eleven att förstå att det finns andra sätt att framföra kritik och besvikelse.

Ni förstår vart jag vill komma va? Till syvende och sist måste vi inse att vi lärare är förebilder som förväntas förkroppsliga den värdegrund vi förespråkar i klassrummet. Alldeles oavsett hur besvikna vi är på Tegnell, Ekström eller journalisten som ställde frågorna så måste vi hålla huvudet högt. Vi är lärare och god ton är vår förbannade skyldighet.

Någon kommer att säga att jag är en ton-polis. Någon kommer att muttra att “man inte kan säga någonting i det här jävla landet”. Men det handlar inte om det. Det handlar om anständigheten i att kunna uttrycka sig med respekt. Det handlar om stoltheten hos en yrkeskår. Vi har en värdegrund att värna. Låt oss inte för en sekund glömma det. 

LÄS ÄVEN

Jaara Åstrand: ”Oro också en arbetsmiljörisk"

Lärares frånvaro påverkar eleverna mest

Hela listan: Här tjänar lärare mest – och minst

Här sprider sig covid på lågstadiet

Pandemiångest – tio tecken på att eleverna far illa