Sök

Läraren som tecknat sina egna coronasymptom

Läraren Karin Nygårds, som varit hemma sex veckor med misstänkt corona, har tecknat 39 olika symptom hon upplevt.

Läraren Karin Nygårds är sjukskriven på grund av misstänkt coronavirus sedan drygt sex veckor tillbaka. Hon har ritat teckningar över sina symptom både som terapi för sig själv men också för att spegla hur lurigt sjukdomen kan bete sig så att andra ska förstå.

Den kavalkad av symptom som Karin Nygårds drabbats av under sin sjukskrivning har lett till 39 ”symptomteckningar” som hon nu delar med sig av till Lärarnas Tidnings läsare.

– För mig har det varit lite som en terapi att göra teckningarna när jag orkat. Men allt började som ett skämt när jag chattade med andra smittade över nätet. Jag sa att sjukdomen är som en symptomtombola där man aldrig vet vad det är som kommer upp ur hatten när man drar. Vi skojade och sa att vi kanske skulle kunna göra en bingobricka och spela covidbingo och det var efter det jag började rita, säger hon.

Karin Nygårds har pendlat från att ha så kraftig huvudvärk att hon har kräkts och svimmat - till att känna sig nästan frisk. Av sina egna erfarenheter kan hon förstå hur svårt det är för andra att förstå när man bör sjukskriva sig från jobbet och veta när man smittar eller ej.

Karin Nygårds har tecknat ner sina 39 olika symptom.

– Jag fick mina första symptom söndagen den 15 mars. Det var lite torrhosta och jag tänkte, men gud ska man behöva vara hemma för en töntig liten hosta. Kunde det vara pollenallergi, undrade jag, och ringde till min mamma som är läkare, säger hon.

På måndagen var hon ändå beredd att vara hemma från sitt arbete, som 1-6 lärare i andraspråk på Hamnskolan på Södermalm i Stockholm, men då mådde hon ”alldeles utmärkt” och gick till jobbet. På tisdagen vaknade hon med lite killande irritationskänsla i halsen. I vanliga fall skulle hon gått till jobbet men hon beslöt sig nu för att stanna hemma – trots att hon kände sig jättefånig.

– Jag mejlade min chef och skrev: Förlåt det här är jättelöjligt men jag måste ju vara hemma. Jag skrev att jag kände mig frisk och kunde jobba hemifrån om hon ville, säger Karin Nygårds.

”Psykisk påfrestning”

Några timmar sedan klappade hon ihop rejält och sov nästan hela dagen. Hon ringde till sin pojkvän och familj och berättade att hon blivit sjuk. Men på onsdagen kände hon sig helt frisk igen, men stannade hemma från jobbet.

– Då hade jag inte förstått ännu det här med varannandags symptomen. Det är ju så obegripligt. Normalt är man van att bli sjuk och så har sjukdomen ett förlopp och sedan vänder det och man blir frisk. Att kastas mellan jätteakut sjuk till att en stund senare känna sig bra är verkligen en märklig upplevelse. Och att vakna på morgonen och inte veta om man kommer att vara pigg eller jättesjuk några timmar senare är en psykisk påfrestning, säger hon.

symptom6.jpg

symptom7.jpgKarin Nygårds har varit lärare sedan 1998 och skrattar lite när hon säger att det kanske är hennes många år som ”lågstadiefröken” som gett henne lust att konkretisera det hon nu är med om i teckningar. Hon beskriver symptomen som om kroppen är utsatt för aggressiv krigföring med luriga, snabba attacker och hastiga tillbakadragande.

– Jag kan nästan se hur virusarna far omkring i min kropp och hur immunförsvaret rycker ut till försvar. Det som händer i kroppen känns väldigt påtagligt men i många fall nästan obegripligt. Det kan exempelvis vara jobbig andnöd som varar i någon halvtimma och sedan försvinner, säger hon.

I början när coronaviruset spred sig så talades det väldigt mycket om att feber var ett kännetecknande symptom. Det tror hon kan ha lurat vissa att gå till sina arbeten i tron att de bara var lite förkylda eller allergiska för att de inte hade någon feber.

– Jag har haft ganska lite feber under hela sjukdomsperioden. Den har ofta legat på 37,8 och som lägst 35,5. Däremot har jag utan feber haft frossa på dagen, kraftiga värmeattacker under natten och stickande känsla i huden, säger hon.

”Trodde jag höll på att dö”

Sjukast var hon från dag 8 och ett par veckor framåt. Då hände nästan allt samtidigt. Hon fick kraftiga attacker med blixthuvudvärk, andnöd, svimmade, hade knallblå fötter och kräkattacker. Ambulans fick tillkallas men hon klarade sig från att bli inlagd på sjukhus.

– Jag minns inte så mycket av allt som hände då men jag trodde att jag höll på att dö och tänkte att detta är ett livsfarligt virus som äter upp min kropp. Jag var rädd för att somna eftersom jag inte visste om jag skulle vakna, säger hon.

Huvudvärken har gett med sig sedan några dagar tillbaka och andningsproblem har hon inte haft på en dryg vecka.

Nu har hon istället fått andra konstiga symptom som en bortdomnad tunga, kraftig värk i rygg och leder, stickande känsla i huden som små elstötar, svårt att fokusera och genomföra vanliga uppgifter som att laga mat och klä på sig. Och en enorm trötthet.

I går följde hon i alla fall, för första gången sedan hon blev sjuk, sin 10-åriga dotter till skolan där hon också själv arbetar. Hon såg sina elever på håll och kunde vinka till dem. Det var en härlig känsla även om hon blev helt utmattat av att gå den korta promenaden till skolan.

– Jag saknar ju barnen och jag tycker jättemycket om mina elever. Men de får ju inte komma och krama mig vilket känns konstig såklart men vi vinkade till varandra. Jag tror ju inte att jag smittar längre men kan inte vara säker, säger hon.

Hon mötte även sin rektor som förvånat sa ”Är du på benen?”

– Och uppe på benen försöker jag ju vara men jag är rätt klen och måste sova mycket. Om jag gör något i en kvart så får jag vila i 45 minuter och ibland somnar jag mitt i något, säger hon.

Karin Nygårds läkare säger att hon inte är smittsam längre. Hon känner sig ändå lite som pestsmittad om hon nu går ut och låter därför andra fortsätta handla mat till henne. Hon förstår och respekterar folks rädsla och oro. Och eftersom hon bor nära skolan där hon arbetar så vet många att hon är sjuk.

– Jag håller mig hemma. Jag går inte till jobbet förrän jag mår helt bra. Jag vill gärna börja arbeta men i skolans värld är det ju svårt att halvjobba. Barn behöver sitt. De vill ha sin fröken och sin hjälp. Man måste vara där helt och det skulle jag inte klara som jag mår nu. Men det är hemskt att tänka på att det snart är skolavslutning. Jag har snart missat hela våren. Och jag funderar mycket på vem som tagit hand om mina små elever när jag varit borta och vad som hänt med deras behov och åtgärdsprogram, säger hon.symptom8.jpg

symptom9.jpgsymptom10.jpg