Kunskapen får liv på skolans egen kolonilott

Kajsa Kask, Majken Wennerström och Sigrid Halling trivs på kolonilotten. Foto: André de Loisted

Bisvärmar, åkerfräken och svartkål. Vårfruskolan i Lund har en egen koloniträdgård där lektionerna ser annorlunda ut: Naturnära, handfasta – och avslappnande.

En kvinna kommer cyklande i hög fart. Hon undrar om Patrik Bark är i närheten. En bisvärm befinner sig i deras koloniträdgård en bit bort. Någon minut senare dyker han och fjärdeklassare från Vårfruskolan upp vid grinden till skolans egen kolonistuga.

– I den randiga bikupan har vi fått ett nytt bisamhälle. Men nu är det så att det har ­svärmat ett samhälle till så vi ska gå bort och titta på det, säger Patrik Bark och börjar prata om ­ekosystemtjänster, om att det bina gör är just det.

– Ekosystemtjänster är gratis från ekosystemet, från naturen. Bina pollinerar fruktträd när de hämtar nektar och pollen till sitt samhälle som de sedan gör till honung. Det är viktigt för våra grödor och grönsaker så vi måste passa på att se hur det ser ut. Sen ska vi jobba här. 

Lulliga och lugna av honung

När Patrik och barnen kommer till den andra trädgården har bina flyttat från trädet där de suttit tidigare men himlen ovanför är fortfarande alldeles mörk av bin.

– De skickar ut spejarbin, de letar efter någon ihålighet och sedan berättar spejarna för bisamhället att en bit bort finns det ett bra ställe där vi kan bo. Då flyger de dit. Så om man vill samla ihop samhället och sätta dem i en bikupa gäller det att vara snabb. Just nu är de lite lulliga och lugna av honung, det är då man kan plocka ner svärmarna, i en säck eller i en låda. 

Patrik Bark visar upp ett ogräs för Eskil Warrant, Jonas Safa Kleif, Patrick Cooper och Adam Base.

Vårfruskolan har haft sin kolonilott här på Täppan i ett par år. Från början var det en förskola i Lund som hade den men barnen var lite för små för att det skulle bli riktigt bra och i stället för att lotten lämnades tillbaka till kommunen tog skolan över.

Det är ett samarbete mellan Naturskyddsföreningen, Gröna skolgårdar och Vårfruskolan och även organisationen Ätbara Lund är med på ett hörn. Dessutom var parkförvaltningen i Lund inblandad i början.

Temavecka i slutet av läsåret

Patrik Bark är lärare i fritidshem och har lärarlegitimation i biologi 1–6. Han har NO-lektioner och utepedagogik i mellanstadiet. Alla lärare på skolan arbetar med grön flagg, hållbar utveckling, och odling. Patrik Bark samarbetar med NO-lärarna, allra mest i fyran och femman och läsåret avslutas i juni med den så kallade jordveckan med workshops och en garden show där odlingslådorna tävlar om olika priser. Det här året är temat fantasi. 

Tanken med fjärdeklassarnas schemalagda lektioner är att de ska ta hand om växter från frö till skörd men också lära sig om vikten av bin, pollinering och biologisk mångfald.

– Jag sneglar mycket på hur danskarna gör med sina skolträdgårdar, sina skolehaver. Det handlar om att man ska odla och ha biologin ute i naturen, konkretisera läroplanens begrepp, som ekosystemtjänster, säger Patrik Bark som också har skaffat sig en egen kolonilott i området. Han fortsätter:

– Att eleverna får gå ner i myllan, känna och få en upplevelse, gör att förståelsen blir djupare, att begreppen kan konkretiseras.

Planterar grönsaker och blommor

Den här dagen ska grupperna plantera och Patrik Bark förklarar att de försöker återvinna det mesta, så mycket fröer som möjligt, till exempel bondbönor och vissa blommor. En grupp tar sig an att plantera svartkål i en odlingsbädd, en annan får krasse, melon, någon pumpa och en tredje får välja mellan vallmo, rosenvial och ringblommor.

– Spadar finns där. Ni vet den här bra bakterien som finns i jorden som man blir glad och lycklig av? Men vill ni ha handskar så finns det inne i stugan. Och ni där borta, trampa inte på era potatisar som börjar komma upp. 

Eskil Warrant, Jonas Safa Kleif och Patrick Cooper med bikuporna i bakgrunden.

Målet är, förklarar Patrik Bark, att utveckla trädgårdsarbetet, att odlingsytan ska bli större. Han hoppas också att fler pedagoger ska utnyttja kolonilotten. Med det sagt påpekar han att skolans personal under sommaren hjälps åt att sköta odlingarna.

– Att vara här ger en annan upplevelse och de elever som kanske inte trivs i lektionssalen får ett lyft här ute. Det handlar inte bara om att odla utan det är ju all naturkunskap, som fotosyntesen. Jag lär mig jättemycket, jag lär mig framför allt vad eleverna tycker är mest intressant. Det som intresserar barn är inte nödvändigtvis samma sak som när vuxna odlar. Vissa barn har aldrig sett en maskros, vissa har aldrig klippt en gräsmatta, konstaterar Patrik Bark. 

När det kommer till artkunskapen använder han sig mycket av Naturskyddsföreningens material, inte minst när det inte är odlingssäsong. De börjar gå till kolonilotten redan i januari–februari. Då händer det visserligen inte så mycket men det är viktigt att eleverna får se alla årstider, menar Patrik Bark. Då pratar de också om olika arter, om fåglar, däggdjur, växter, invasiva arter som lupiner som sprider sig hejvilt i Sverige. De avhandlar alger och andra vattenväxter, miljön, om hur stor del av jordens yta som är odlingsbar (1/32-del, enligt WHO). 

Eleverna slappnar av

Verktygen samlas ihop, liggunderlagen likaså. Slangen viras in och Adam Base säger nöjt att han trivs här.

– Jag gillar frisk luft, att plantera grejer och jag tycker om att laga mat. Det är en bra kombo! 

Klasskompisarna Sonja Löfgren och Majken Wennerström flikar in att det är både skönt och avslappnande här och att det visserligen är lektion, men på ett helt annat sätt.

– Är ni klara? Har ni vattnat? Det måste ni göra, säger Patrik Bark.

Hushåller med vattnet

Luften är varm, vattenslangen extra lockande och mot slutet av stunden på Täppan förklarar Patrik Bark att det är viktigt att inte slösa för mycket på vatten. Det är trots allt en naturresurs som vi ska vara rädda om.

– Det blir torrt på sommaren och vi har underskott på vatten i vårt grundvatten. Det är därför vi helst vattnar med kannor, säger Patrik Bark. 

Vid potatislandet gräver han i jorden, påpekar att det kan vara svårt i början att se vad som är potatis och andra växter.

– Vad heter de här? Adam, kommer du ihåg det?

Adam Base skakar på huvudet och säger att det är ett namn han har glömt. Så Patrik Bark ger ett långt svar på sin egen fråga.

– De ser ut som granar. Detta är ett ogräs men man kan koka det och ha i te. Det ska vara bra för matsmältningen eller om man har andra magproblem. Sägs det. Åkerfräken heter det. Här har vi en åkervinda. Det är också ett ogräs som sprider sig mycket. De måste vi hålla koll på så de inte tar över vårt trädgårdsland. Och de här, det är såpnejlika. Det speciella med dem är att om man gnuggar dem med vatten så blir det lödder. Det är därför de heter såpnejlika. Man kan använda dem till att tvätta sig med.

Patrik Barks tips för skolodlingar

  1. Engagemanget är viktigt – odlingarna måste tas om hand även på sommaren.
  2. Skolledningens stöd är viktigt.
  3. Ta hjälp av de organisationer i närområdet som håller på med miljöarbete och odling. Det kan vara Naturskyddsföreningen, Gröna skolgårdar och andra.
  4. Ta hand om de växter som växer upp, de går ofta att sätta även på andra ställen.
  5. Låt eleverna både lyckas och misslyckas, de måste få prova. Det blir lite kaos, men det gör inte så mycket. 

LÄS ÄVEN

Odling lyfter SFI-elevernas språk – och självförtroende

NO-lärarens odlingar får hela skolan att växa

Choklad ger elever en aha-upplevelse

De lär eleverna att odla – utan jord