Sök

Jarnlo: Det passar inte alla att plugga i en saccosäck

Många elever och lärare skulle ha svårt att koncentrera sig i en saccosäck på golvet i en öppen hemvist med glasväggar, skriver redaktionschef Hampus Jarnlo.

Hampus Jarnlo, redaktionschef.

Några år efter att jag gick ut gymnasiet arbetade jag som elevassistent åt en lågstadieelev. ”Hur svårt kan det vara, han är ju bara barnet”, tänkte jag kaxigt när jag fick jobbet. Det fick jag äta upp.

Jag har aldrig känt mig så otillräcklig som jag gjorde under det året. Enda gången jag över huvud taget nådde fram till den här pojken var när vi var ensamma i ett tyst grupprum – utan fönster.

Värst var det när vi befann oss i en stimmig och öppen miljö med många andra barn, då var jag mer livvakt än assistent åt den här eleven som var i ständig konflikt med allt och alla.

Jag tänker på detta när jag läser om den klassrumslösa skolan. Det är självklart rimligt att den fysiska lärmiljön i en nybyggd skola anpassas efter den undervisning som ska bedrivas där. Och det finns flera exempel på att det klassrumslösa tänket fungerar utmärkt – åtminstone med ”rätt” rektor, lärare och elevunderlag.

Men utan att vara expert på området kan jag konstatera att det skulle vara en mardröm att placera eleven jag var assistent åt i en saccosäck på golvet i en öppen hemvist med glasväggar. Och han är inte ensam, min gissning är att det finns ganska många elever och lärare som skulle ha svårt att koncentrera sig i en sådan miljö. Frågan är vilken plats de har i den klassrumslösa skolan. 

LÄS ÄVEN

Klassrumslösa skolor – framtiden eller ett ovetenskapligt experiment?

9 experttips: Så påverkar du skolans utformning

Här pluggar eleverna utan klassrum

Hyllade skolan blev ett skräckexempel