Sök

Medborgarfostran i skolan?

Den här artikeln publicerades ursprungligen på tidningengrundskolan.se

Petter Bergenstråhle funderar över i vilken utsträckning skolan är ansvarig för att skapa ansvarstagande samhällsmedborgare. Och skillnaden mellan fostran och kunskap.

Illustration: Istockphoto

Medborgarfostran är ett stort ord. Hur är det egentligen tänkt att vi ska fostra ungdomar i skolan till goda medborgare? Ska vi verkligen göra det?

I vår läroplan så står det: ”Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.”

Det är en stor mening där tyngden ligger i slutet: ”... ansvarskännande individer och medborgare.” Eleverna i skolan ska alltså fostras till att känna ansvar för samhället.

Petter Bergenstråhle är högstadielärare i geografi, historia, religion- och samhällskunskap på Örnässkolan i Luleå.

Kunskap? Vilken kunskap är det varje individ behöver för att vara en ansvarskännande medborgare? Det är kunskap om institutioner och strukturer. Alltså kunskap om hur samhället styrs, kunskap om rättssystemet och om lagar och regler. Kunskap om ekonomi, demokrati, medier, kommunikation och arbetsliv.

Hur undervisar vi? Fokus i arbetet är förståelsen för sådant elever kan tänkas stöta på. Det första hindret är språket och framför allt då ord och begrepp. Att förstå en ekonomisk eller politisk struktur utan att förstå ekonomiska begrepp går inte.

Det andra steget är att skapa förståelse för samhällets strukturer. För att förstå strukturer i komplicerade sammanhang krävs det att vi använder oss av modeller och förenklar verkligheten. Vi samtalar, vi lär oss om ekonomiska modeller och grundläggande kunskap om lagar och regler. Hur uppkom samhällen och de grundläggande värderingar som vi delar?

Fostran? Är det fostran eller kunskap vi pratar om? I första hand är det kunskap, i andra hand är det förståelse. Kunskapen och förståelsen är vägen till att bli ansvarstagande samhällsmedborgare.

Ordet fostran har en negativ klang i dag och ordet medborgare har ingen självklar innebörd. Kanske ska vi prata om medborgarkunskap i stället, eller rent av kanske samhällskunskap.