För att lågstadieelever ska känna trygghet och studiero trots att de inte har en klasslärare krävs mycket planering och samarbete mellan ämneslärarna, skriver Tobias Israelsson.

Ämneslärarsystemet kryper längre ner i åldrarna och redan från lågstadiet undervisar en del skolor efter denna modell. Jag ser för- och nackdelar med detta, men jag kan konstatera att ett ämneslärarsystem på lågstadiet kräver mer av eleverna än vad ett klasslärarsystem gör. Framför allt i yngre åldrar, när mycket handlar om att känna trygghet och bygga tillit till de vuxna omkring sig.

Det krävs en mycket bra struktur för att ett ämnes­lärarsystem med lärarbyten mellan lektionerna inte ska störa den så viktiga arbetsro och goda inlärningsmiljö som en lärare ska lägga grunden till i början av ett läsår. 

Det är en stor omställning att gå från förskole­klass till årskurs 1. Eleven förväntas sitta stilla längre stunder och kraven på kunskapsinlärningen ökar. Läsa, skriva och räkna upptar mycket tid och energi hos den enskilde. Att samtidigt möta och lära känna flera nya vuxna kan vara utmanande för många elever, och särskilt för de som har svårt för förändringar. 

Mer flexibilitet med klasslärare

Som klasslärare kan du följa klassens rytm och förändra schemat under dagen. De elever som behöver extra övning i taluppfattning eller läsning kan till exempel öva korta stunder under flera lektioner på en och samma skoldag. 

Det finns en stor flexibilitet att som klasslärare kunna anpassa skoldagen efter situationer som plötsligt kan uppstå. Kanske har det hänt en jobbig sak på rasten. Snabbt kan man då stuva om i schemat och en del av första lektionen efter rasten kan få stå tillbaka för ett viktigt samtal med klassen i stället. 

Ett arbetssätt som jag vurmar lite extra för är ämnesintegration. Som klasslärare är det enkelt att få in den röda tråden och skapa en känsla av sammanhang i sin undervisning. Ett tema får bli tydligt och ta plats i alla ämnen, i allt från bild till såväl musik som svenska. Min erfarenhet är att elever som får ett helhetsperspektiv i sin under­visning utvecklar sitt lärande mer än om ett samman­hang saknas.

Fördelar med ett ämneslärarsystem kan vara att man som lärare har möjlighet att lägga ett större fokus på att fördjupa sig i sitt ämne och utveckla sin undervisning med ökad individanpassning som följd. 

Ur barnets synvinkel kan det även vara bra med flera undervisande pedagoger. Fungerar inte relationen med en vuxen, finns det andra trygga hamnar att söka sig till. 

Viktigt med bra planering

Att arbeta med ett ämneslärarsystem på lågstadiet kräver en genomtänkt planering och skickliga pedagoger. Frågor att ställa sig kan vara: 

Hur får vi in den röda tråden i vår undervisning? 

Hur fångar vi upp elever som riskerar att hamna mellan stolarna? 

Hur skapar vi arbetsro för eleverna?

Avslutningsvis, vill man arbeta med ett ämneslärarsystem på lågstadiet ser jag det som viktigt att ha en bra struktur för att skapa en god arbetsmiljö för alla elever. Låt inte ämnena bli sina egna öar. Bygg broar och se till att ha den så viktiga planeringstiden tillsammans.

Just nu

+ ”Fairytale of New York” med The Pouges & Kirsty MacColl.

- ”Tänd ett ljus” med Triad.

LÄS ÄVEN

Israelsson: Betyg i fyran riskerar att stämpla barnen

Tips: Så lär du barnen klockan

Israelsson: Undervisning i matte är mer än ett rätt eller fel i en bok

Segertåg väntar om alla rutiner upprätthålls