Sök

Därför firar vi skolavslutning

Foto: Marie Linnér/Johnér

I år blir det skolavslutningar i skuggan av corona. I vanliga fall är det finklädda småttingar i stora högtidliga samlingar. Men varför firar vi egentligen? Vi djupdyker i fenomenet skolavslutningar.

Den blomstertid nu kommer med högtidliga samlingar, utomhusfika och storvulna studentmottagningar. Lövade klassrum, doftande syrener och förväntansfulla elever. På svarta tavlan de löftesrika orden: Glad sommar!

Normala år – men inte i år.

Vad är det vi missar i år? Varför är skol­avslutningar så viktiga? Vad är egent­ligen den underliggande betydelsen?

När gamla ritualer blir mind­re viktiga skapar vi nya. Firandet av skolavslutningar kan ses som en sådan.

– Att fira är inte bara att kunna andas ut, vara lättad över att allt är över och kanske få betyg. Det glöms ofta bort att det också är ett sätt att glädjas åt framgången som det innebär att ha lyckats klara av en lång period av hårt arbete. Firandet blir en belöning som ger balans och stärker oss att vilja jobba vidare, säger Malin Valsö, som är leg psykolog och vd för företaget Elevhälsokonsulterna.

Etnologen Elisabeth Wollin framhåller firandet som ett slags modern övergångsrit mellan olika livsperioder. Hon säger att gamla religiösa ritualer blir allt mindre viktiga i Sverige. I stället skapar vi nya riter med uppgjorda scheman och tydliga regler. Firandet av skolavslutningar kan ses som en så kallad passagerit mellan olika stadier i livet. Exempelvis mellan slit och vila, mellan vår och sommar och ibland mellan barndom och vuxenhet.

– Den här typen av ritualer hjälper oss att förstå vardagen, känna trygghet och hitta mening. Vi behöver ingå i ett samspel med andra för att känna oss accepterade och bli till som människor. Att vi klär upp oss vid avslutningar redan i första klass är ett sätt att känna gemenskap och fira, säger Elisabeth Wollin som är lektor i etnologi på Södertörns högskola.

Historiska berättelser

Citat från berättelser om skolavslutningar som ­samlats in av Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborg.

”Flaggan var hissad på skolgården, och vår avgudade fröken i småskolan hälsade elever och föräldrar välkomna i klassrummet. Fröken spelade på orgeln och vi sjöng. Hon brukade skriva upp sångtexterna på svarta tavlan. Sedan var det dags för förhör, då vi skulle visa vad vi lärt oss under året. Vi fick betyg varje termin (bokstavsbetyg A–C). På betyget stod också om man blivit uppflyttad till nästa klass. Rädslan att få gå om (sitta kvar) var stor.”
Kvinna född 1936,­ Blekinge.

”Mina egna skolavslutningar har jag över huvud taget få visuella minnen från. Men jag har känslomässiga, jag minns så väl känslan av ljus och högtid. När jag hör ’Den blomstertid’ blir jag alldeles tagen än i dag.”
Man född 1955, Öster­götland.

”Jag kan inte påminna mig att det kom några föräldrar eller andra besökare sedan vi slutat småskolan men jag kan ha fel. Det var i varje fall ingen liknelse med dagens anstormning av anhöriga i alla åldrar som överlämnar blommor och presenter och skapar trafikkaos runt kyrkan. När jag nu tänkt tillbaka så finner jag att mina skolavslutningar nog inte gjort något djupare intryck i mitt minne. Så kanske den nutida mera jippobetonade utformningen ger dagens elever något mera att minnas i framtiden.”
Man född 1945, Gullspång, Västergötland.

Hon tycker sig också se att det ökade firandet av skolavslutningar är en typisk svensk företeelse.

– Det går förstås att spekulera i att det har att göra med att det svenska samhället till skillnad från många andra blir alltmer sekulariserat.

I dag ligger fokus mest på trevligheter som sommarsånger och gemensamt fika i det gröna i för- och grundskolan. Ett firande som sedan accelererar för att så småningom nå ett crescendo av baler, storstilade studentmottagningar och partajande på lastbilsflak.

I takt med att konfirmationerna i Sverige har minskat har studentfirandets betydelse ökat. 

Studentmössan, som är en tradition från mitten av 1800-talet, finns visserligen kvar. Men annars har firandet förändrats mycket sedan den gamla studentexamens dagar.

Ordet ”studenten” härstammar från tiden då gymnasieutbildningen i Sverige avslutades med en stor muntlig tenta. Den slutliga prövningen kallades för gymnasieexamen och vid ett godkänt resultat kunde eleverna avsluta sina gymnasiestudier.

Skolavslutning på Kungsholms läroverk, 1944. Foto: Bilden tillhör Stadsmuseet, fotograf HJ, SvD.

Den som inte klarade den tuffa tentan fick skamsen smita ut bakvägen medan släkt stod beredda att fira ute på skolgården.

Så här vittnar en man från Västergötland, som skickat in sin berättelse till en undersökning om skolavslutningar som gjorts av Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborg:

”Jag tog studenten i juni 1940 med muntliga förhör inför censorer. Vi var alla klädda i smoking och när vi av lärarkollegiet fått veta om vi klarat 'muntan' tog vi på oss studentmössan och sprang ut i samlad tropp till väntande släkt och vänner. Ledsamt nog var det ibland några av 'abiturienterna' som inte klarade 'muntan' och därför fick smyga sig ut bakvägen med studentmössan i en påse.”

Med dagens ögon kan det här tyckas som ett skoningslöst sätt att skilja agnarna från vetet. Att vara klädd i rikemansdräkten smoking vittnar även om studentexamens stora betydelse som klassmarkör. Att lyckas med slutprövningen var inträdesbiljetten till de mest välavlönade yrkena och därmed till samhällets överskikt.

– I dag har vi generellt en syn på skolan som genomsyras av ett alla-ska-vara-med-tänkande. Vi värjer oss från att bli rankade, testade och bedömda vilket fortfarande i hög utsträckning sker i många andra länder, säger etnologen Elisabeth Wollin.

1968 tog de sista eleverna studenten enligt den gamla examensformen, med prov och övervakande censor. Under 70- och 80-talen blev det sedan ovanligt med större firanden i samband med gymnasieavslutningar. Tidsandan präglades av revolt och ”skit i traditionerna”.

– Det uppstod två läger, mellan dem som höll hårt i traditionerna och dem som struntade i dem. Studentmössa eller inte studentmössa. Vi har fått in berättelser från människor som i protest tog studenten i träskor, stickad tröja och utan studentmössa, berättar Lina Midholm, etnolog och forskningsarkivarie på Institutet för språk och folkminnen och Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet.

Hon har även ansvarat för en undersökning där hon samlade in männi­skors berättelser om skolavslutningar.

– Det som slog mig mest är att många minns detaljer från första skolavslutningen till studenten. Även mycket gamla människor. Oftast är minnena förknippade med glädje. Berättelserna visar att avslutningarna är viktiga livshändelser och högtider som haft stor betydelse i många människors liv, säger Lina Midholm. 

Enkät

Hur firar ni skolavslutning i år och vad gör ni på fritids i sommar?

Petra Aldenklev, lärare i fritidshem, Jonstorpsskolan, Höganäs

– Skolan har inte tagit beslut om hur avslutningen blir ännu. Vi brukar ha avslutning i kyrkan och därefter ordna lite fest på skolan, då vi dukar fint med blommor i matsalen och firar sommarlovet.

– Vi har en fin närmiljö och brukar gå till havet, bada och fiska krabbor och vandra längs Skåneleden. Vi besöker också en partnerskola i kommunen en dag då vi har gemensamma aktiviteter på stranden. Under två veckor är verksamheten förlagd till en scoutstuga där barnen lämnas och hämtas. Då har vi alltid ett tema, förra året var det ”luffare”. Då kom en aktör som spelade luffare och hälsade på, vi pratade om hur samhället såg ut förr i tiden när det fanns luffare i Sverige och hade luffarslöjd då vi gjorde metallföremål. Vi brukar också ordna ett litet sommaräventyr med anknytning till temat. Och så bygger vi kojor och gör utflykter till havet.

Tino Skovlund, lärare i fritidshem, Västerstrandsskolan, Karlstad

– Vi vet inte hur skolavslutningen blir i dagsläget, men troligen blir det ingen vanlig avslutning då vi inte kan ha folksamlingar. Traditionen är annars att barnen samlas i sina klasser, därefter sjunger vi på fotbollsplanen och delar ibland ut medaljer till klasskampen. Sedan får föräldrarna stanna och fika.

– Vi har sommaraktiviteter som återkommer år efter år för att skapa trygghet, beroende på ålder så tror vi att barnen upplever det på nya sätt. Under veckorna mitt i sommaren slår vi ihop avdelningarna och brukar ha mellan tio och tjugo barn totalt. Då har vi ett större utbud av aktiviteter. Vi gör badutflykter och en gång i veckan besöker vi stadsparken Mariebergsskogen, en upplevelsepark med natur och smådjur. Vi åker stadsbussar, cyklar och jobbar mer mot kulturlivet och idrottsföreningar än annars, och provar exempelvis skateboard. Sommaren är väldigt planerad och vi har gott om pedagoger som jobbar då.