Sök
Publishing-priset logga

De har fritidspedagogik på schemat

Idun Boman gillar att bygga med lego på ”frisen”. Foto: Lina Alriksson

På Handskerydsskolan i Nässjö har lågstadieeleverna fritidspedagogik på skoltid. Lärarna i fritidshem fokuserar på att utveckla barnens lekkompetens – och nu syns tydliga resultat.

Klockan slår 10.00 och eleverna droppar in. De är rosiga om kinderna efter rastens utomhuslekar och redo för fris, fritidspedagogik i skolan. På whiteboarden sitter bildstödet som visar vad som är planerat för dagens fris. Barnen tar en snabb titt på bildstödet och söker sedan upp önskvärda aktiviteter. Varje rum har bestämda lekar. I blå rummet har lärarna i fritidshem förberett med pärlor och pärlplattor, i gula rummet väntar bilbanan medan lego­sugna barn söker sig till gröna rummet. Barnen slår sig ned och sammanstrålar omedelbart i de olika aktiviteterna. Snart sänker sig ett koncentrerat lugn över avdelningen Jupiter.

– Barnen älskar frisen och är väldigt självgående, säger läraren i fritidshem Anna Löfgren.

Så har det inte alltid varit, men det ska vi snart återkomma till.

Under pandemin har leken blivit ännu viktigare, eftersom många elever inte träffar varandra efter skoltiden.

På Jupiter går 47 barn i årskurs ett. Tillsammans med kollegan Louise Widell ansvarar Anna Löfgren både för fritidshemmet och fris på Jupiter. Avdelningen förfogar över en egen byggnad med flera olika rum. Där vistas barnen hela dagarna, från morgonens fritids till skollektioner, fris och efterföljande fritidsverksamhet.

Eleverna har fris minst tre och en halvtimme i veckan. Medan halva gruppen har skolundervisning har den andra halvan fris. Det här läsåret har avdelningen strävat efter att ha minst 60 minuter per gång. Gärna mer, för att leken ska kunna pågå under en längre och sammanhängande tid. Frisens innehåll och miljö varierar. Just för dagen är det inomhusaktiviteter. Men ibland sker undervisningen i skogen, på skolgården eller i andra närmiljöer.

När Anna Löfgren och Louise Widell började jobba med elevgruppen i augusti förra året rådde inte samma lugn som när Fritidspedagogik är på besök. Det blev ofta konflikter i leken.

Att leka är lika roligt som livsnödvändigt. Foto: Lina Alriksson

– Flera lekar hamnade på samma ställe, och barnen kunde kliva in med utklädningskläder i ett rum där några andra pärlade, vilket ledde till att barnen störde varandra. Vi såg att de behövde träna sig på att leka och ta hänsyn till varandra, säger Louise Widell.

Bildstödet har varit ett sätt att få barnen att snabbt landa i leken, i stället för att personalen inleder med att prata och ge instruktioner. Bildstödet visar färgerna på rummen och bredvid sitter leksymboler som visar vilka aktiviteter som ska ske i de olika rummen. Ett annat sätt att hjälpa barnen in i leken är att lärarna i förväg förberett lekarna och lagt fram material i de olika rummen.

De båda lärarna i fritidshem har också arbetat med kompisrelationerna. Under en period delade de in barnen in lekgrupper för att de skulle få pröva på att leka med olika personer.

– Vi observerade samspelet och gjorde sociogram utifrån intervjuer med eleverna om vad de ville göra på fritids och vem de var sugna på att leka med, men kanske inte vågat fråga. Ibland satte vi ihop lekgrupper med elever som hade konflikter, men där vi såg att de skulle kunna komma överens. Då satte vi ihop dem i en aktivitet som de hade ett gemensamt intresse för. Om man får en positiv lekerfarenhet tillsammans så tar man med sig det ut på rasten, säger Anna Löfgren.

Samlad skoldag infördes på 1970-talet

Fris står för fritidspedagogik i skolan. Syftet är bland annat att eleverna ska få skapa och upprätthålla goda relationer och samarbeten utifrån demokratiska och empatiska förhållningssätt. Grunden för fris lades i den statliga SIA-utredningen (”Skolans inre arbete”) från 1974. Där fastslogs vikten av en samlad skoldag, med en kombination av undervisning och fria aktiviteter. 1994 avskaffades regleringen. I Nässjö har den samlade skoldagen behållits och alla skolor har schemalagd fris i årskurs ett och två.

Om en grupp behövde stöd i leken så var pedagogerna med och handledde eleverna.

– Det gör inget att det blir konflikter. Då får man träna sig på att lösa dem, eller att respektera varandras åsikter även om man tycker olika. Man kanske kan fortsätta även om man inte är överens, säger Anna Löfgren.

Under dagens frisundervisning samlas några elever i kapprummet, som används som ytterligare ett rum att ha aktiviteter i. Eleverna är mitt uppe i en diskussion om vad som blir nästa steg i ett stort stallbygge när Louise Widell slår sig ner och lyssnar. Efteråt säger hon:

– Alla elever går ju inte på fritids. För oss blir frisen därför en fantastisk möjlighet att arbeta med hela gruppen, att observera och handleda eleverna i lekar och aktiviteter.

Ebba Lindström får hjälp av Louise Widell. Foto: Lina Alriksson

Hon förklarar att även om bildstödet styr vilka aktiviteter som eleverna har att välja på, så bygger urvalet på elevernas intressen. Eftersom skolan har samlade skoldagar och de båda lärarna i fritidshem har all sin undervisningstid knuten till klassen, så kan de fånga upp elevernas intressen och anpassa fris-schemat efter det.

– Samtidigt tillmötesgår vi de elever som är sugna på att göra något annat. Allt beror på vad vårt syfte är, säger Anna Löfgren.

Fris har ibland ifrågasatts då det enligt vissa finns en risk för ”skolifiering” och att fokus flyttas till skoldagen på fritidshemmets bekostnad. Anna Löfgren och Louise Widell upplever inte det som en risk.

– Vi har valt att inte skolifiera frisen. Vi vill värna leken och tror att den är viktigare än någonsin i dag. Under pandemin har det blivit ännu viktigare, eftersom många elever inte träffar varandra alls efter skoltiden, säger Anna Löfgren medan hon fixerar en färdig pärlplatta med det varma strykjärnet.

Under skoltid arbetar Anna Löfgren och Louise Widell tillsammans i ett arbetslag med tre klasslärare. På fritidshemmet arbetar de tillsammans med en elevassistent. De försöker alltid förlägga frisen i anslutning till en rast, så att eleverna kan fortsätta sin lek även efter frisen.

– Lekar och aktiviteter som sker på fritidshemmet kan tas med i frisen och tvärtom. Vi kan introducera lekarna på fritidshemmet. Då är det några elever som får förkunskapen och kan hjälpa sina kamrater vid nästa fris. När eleverna får möjlighet att välja lek som utgår från deras intressen ser vi att de stannar kvar längre i sin lek, säger Anna Löfgren.

Den samlade skoldagen gör att Anna Löfgren kan följa barnen hela dagen. Foto: Lina Alriksson

Men har frisen några nackdelar? Ja, möjligtvis att den har ett slut. Eleverna brukar nämligen tycka att det är tråkigt när de måste avsluta frisen. En elev säger:

– Frisen är rolig för då får man leka och det är ju det man vill på dagarna.

Dagens fris på Jupiter börjar gå mot sitt slut och ett behagligt sorl vilar över avdelningens olika rum. En del elever har alternerat mellan olika aktiviteter. Andra har försjunkit i den lek de började med.

– Vi kan se att eleverna utvecklat sina lekstrategier under läsåret. Det är häftigt att få vara en del av de sociala processerna. Det känns också som en jätteförmån att få fortsätta följa dem i tvåan också, säger Louise Widell.  

Så kan du arbeta för att främja leken på fritidshemmet

  • Använd bildstöd för att eleverna snabbt ska hitta in i leken. Bildstöd kan också användas för att lösa konflikter. Ibland är det lättare att peka på symboler för en händelse, en plats eller känsla än att verbalt förklara hur man känner.
  • Förbered lekar och aktiviteter, utifrån elevernas önskemål, i olika rum. Det underlättar om fritidshemmet disponerar över flera rum.
  • Observera leken och skapa lekgrupper för att barnen ska få träna på att leka med nya kompisar. Intervjua eleverna och gör sociogram som visar kompisrelationerna i gruppen.
  • Var inte rädd för konflikter. Då får eleverna träna på samspel. Men var närvarande och stötta i leken när det behövs.
  • Fris ger möjlighet att arbeta med hela elevgruppen, vilket är en stor fördel enligt lärarna i fritidshem på Handskerydsskolan.